Ondskan (Jan Guillou) en klassiker?

Ingen klassiker, men en mycket typisk svensk "grabbroman". Kille på internatskola blir slagen, misshandlad och utfrusen men slår tillbaka och rensar upp. Ondskan är förmodligen den moderna svenska roman som har tryckts/sålts i allra flest ex, när man räknar in alla de gånger den såldes som bilaga till kvällstidningarna, och den kan mycket väl vara den roman (moderna svenska roman, igen) som nått ut till flest unga män under 40. Killar som aldrig skulle läsa t ex Moberg, Tunström eller Martinson slukar Ondskan.

Bra bok att läsa under sina våldsromantiska tonår. Har även sett filmen och har för mig att det var bra mycket mer våld i boken än där.
Har inte läst den på länge så vad minns man egentligen. Jag vet däremot att jag tyckte språket Guillou skriver med blev betydligt bättre i Hamilton-böckerna än det var i Ondskan. Smaksak antagligen.

Solbacka var nog stängt sedan ca 8 ar tillbaka, när boken utgavs. Men vad spelar det för roll? Jag gillar inte Guillou nagot vidare för övrigt, men Ondskan ska han ha en eloge för!

Scenen där gänget lämnar Erik halvt avklädd, blåslagen och hårt bunden som ett bylte i den iskalla vinternatten ute på skolgården, och hans kompis likaså bunden inne i sitt elevrum, och dörren låst, varpå Erik lyckas befria sig själv, bryta upp dörren och rädda sin polare - den scenen är helt surrealistisk. Eller eh, den är en uppenbar grabbig önskedröm, en kompensatorisk fantasi. Det är som Fantomen. Otroligt att Guillou i många år kom undan med att påstå att allt som händer i Ondskan "är så som det gick till i verkligheten".

Romanen ligger sa nära sanningen, att man nästan kan kalla den autentisk. Det är bara sadana curlade fjantar som du, som inte begriper hur tufft manga internatelever haft det. Heder och beröm till Guillou!

Men för tusan. Det är ju en roman. I en sån får man "ljuga" hur mycket man vill. För varje intelligent läsare, och definitivt för fransmännen, är det ointressant hur mycket som eventuellt bygger på självupplevda händelser och hur mycket som är ren fantasi.
Man är nog en ganska primitiv läsare om man tror att allt måste vara "sant".
Om den sedan håller psykologiskt och språkligt är en annan femma.
Det var därför jag blev förvånad över att dom vanligen så intellektuellt snobbiga franska kritikerna hyllade den som ett litet mästerverk Här hemma ses den ju mer som en roman lämpad för lässvaga unga.

Problemet är att att Janne Ljugo själv vill ge intryck av att det är sanning och många oinsatta tror detsamma.

Boken är värdelöst skräp, läs Hjalmar Söderbergs Doktor Glas eller någon annan klassiker istället.

Det kan stämma. Boken har använts mycket i skolorna och är tacksam att sätta i händerna på ungdomar.

Själv tycker jag att boken är helt ok, men jag menar att ingen av Guillous böcker kan räknas som en klassiker eftersom han är så dålig på att skriva dialog.

Men det där är ju rent struntprat. Eller kan du visa en källa där Guillou påstår något så korkat som att romanen skulle vara 100% sann?
Ondskan är en fiktiv roman, inspirerad av pennalismen som förekom på Solberga - inte ett reportage. Att du inte begriper skillnaden är märkligt, det är ju trots allt 18-årsgräns här på forumet.

Ett annat fel med Ondskan är att den är så stelt skriven. Den berör inte för fem öre. Det är väl också därför Jan skriver barnboksromaner typ om Vikingar eller thrillers innefattande varenda klyscha som existerar. Inte minst har han uppfattningen att en författare ska se sig själv som en kontorstjänsteman, vilket avslöjar Jans totala respektlöshet inför vad han håller på med. Tyvärr är det många författare idag som lovordar Jan för detta, men så har vi också en störtsjö av skitböcker i Sverige.

Skitbok i dess fulla prakt. Kiss- och bajshumor blandas med mögliga mössor i vedtruckar samt läkare som uttrycker sig oprofessionellt och icke respektfullt mot patienterna. Förutsägbar som attan. Enda behållningen var kanske beskrivningen av slagsmålen i vissa fall. Dock kan man lika gärna kolla på valfri actionrulle istället. Låna/köp något annat för bövelen.