Ondskan (Jan Guillou) en klassiker?

Främst är det en klassiker bland svenskalärare.

Och så är det en klassiker bland gruppen män som endast läst en enda bok i sina liv. Stöter man på en sådan person så är det oftast Ondskan som är den lästa boken.

Inte en klassiker. Guillous böcker är dåliga, och hans egen mor anklagade honom för att ha hittat på Ondskan - trots hur mycket Guillou än vill fly från sin egna familjehistoria.

Ännu mer hos svensklärare.
Boken är väl okej, kul att få se hur de hade det. Men något överskattad tycker jag allt att den är.

Intressant att den hyllats så mycket i intellektuellt snobbiga Frankrike.
Kanske för att dom inte har en massa förutfattade meningar om Guillou som person.

Det, eller så har Frankrike väldigt låga förväntningar. Extra intressant med tanke på de stora författare landet kommit med. Émile Zola, Jules Verne, Victor Hugo och för att inte nämna Jean-Paul Sartre.

Nej, troligtvis har du rätt. Guillou hamnade ju i blåsväder redan innan Ondskan publicerades. Troligtvis har historierna om att Ondskan skulle vara påhittad inte nått Fransmännen heller.

Det kan också bero på att fransmännen inte vet lika mycket om Guillou som vi i Sverige vet.

Det var väl fransmännen som köpte jättemånga böcker som var fejkade, de påstods vara skrivna av den franske agent som sprängde ihjäl en person på ett greenpeacefartyg...

Så en bok av en person med franskklingande efternamn bedöms nog på ett speciellt sätt i det landet

Har bara sett filmen, men jag ska läsa boken då det mer eller mindre obligatoriskt.

Tycker att jag fick ut en bra dos tillfredsställelse ur boken ställt i relation till den tid det tog att läsa den. Gillar b.la. hur en av den traditionella maktens fundamentala mekanismer synliggörs: Kravet på underkastelse från gräsrotskollektivet, manifesterad av dessa i form av diverse underkastelsehandlingar, vissa av mer subtil karaktär än andra, vissa av dem inskrivna av makthavarna i det som upphöjts till den absoluta, icke ifrågasättbarande auktoriteten: Stadgarna. Som måste följas.

Framförallt gillar jag skildringen av makthavares förmodade reaktion när underkastelsen uteblir: Förvåning, rädsla och framförallt osäkerhet/nervositet, och dessas tänkbara implikationer.

Mig veterligt var Guillou den förste i landet, som offentligt kritiserade internatskolorna. Sa langt är boken vad man kan kalla banbrytande. Klassiker är däremot kanske inte riktigt det omdöme den förtjänar, även om jag anser att verket tar upp nagot mycket viktigt. Man kan se den som en rejäl dos samhällskritik, riktat mot en del av vart samhälle de flesta tack och lov slipper komma i beröring med.

När Janne Ljugo släppte ondskan var skolan Solbacka redan stängd, boken i sig är fiction av det sämre slaget.
Att kalla ondskan för klassiker är ett skämt.

Skildringar av exotiska miljöer är alltid enklare att köpa och ta in.
Som svensk och normalbegåvad så ser man snabbt igenom Janne Ljugos pekoral.

När sedan Janne Ljugos hela livshistoria visar sig vara en enda räcka av lögner och fantasier så blir boken om möjligt ännu uslare än vad den framstod som vid en genomläsning av skräpet.

Men fransmännen ser bara exotismen.