Den tidsinställda italienska bomben tickar allt högre ...
Citat:
Italiensk ”brexit” kan bli EU:s nya huvudvärk
I kväll väntas EU:s stresstest kasta nytt ljus på de italienska bankernas dåliga lån. När korten ligger på borden ökar pressen på EU att släppa igenom statligt stöd till bankerna. Medan meningarna går isär, löper också risken för att Italien gör sin egen brexit – eller quitaly.
... italienska banker, vars andel dåliga lån dubblerats till 3 400 miljarder kronor på fem år ...
Italiens stora knäckfråga är nu hur de gapande hålen i bankernas balansräkning ska fyllas. Premiärminister Matteo Renzi har tidigare vädjat hos sina ministerkolleger i EU att italienska staten ska gå in med ett kapitaltillskott på 380 miljarder kronor.
Det skulle dock frångå unionens nya bail-in regler, som sedan årsskiftet ska försäkra att de krisande bankernas nota inte hamnar hos skattebetalarna. Förslaget har också fått kalla handen av bland annat Tysklands förbundskansler Angela Merkel, eftersom det riskerar att underminera EU:s förtroende.
Däremot har ECB och IMF, två av de tre stora internationella långivarna under Greklandkrisen – även kallad trojkan – stöttat planen om statligt stöd. Även amerikanska storbanker som JP Morgan Chase och Goldman Sachs har ställt sig bakom förslaget att staten ska stötta bankerna, för att undvika att kreditgivarna står för notan.
I ett analysbrev från Goldmans Sachs skriver Francesco Garzarelli att ett statligt ingripande numera både är ”sannolikt” och ”önskvärt” i det skede som Italien numera befinner sig i. Han menar även att den största delen av landets dåliga lån är begränsad till den inhemska ekonomin och egentligen har få internationella spridningseffekter.
Men här går meningarna tvärt i sär. Nyligen varnade tyska Die Welt för att stora ekonomier som Tyskland, Spanien, USA, Storbritannien, Japan – och i synnerhet Frankrike – är känsliga för förändringar i Italien, med totalt nära 4 500 miljarder kronor i italienska statspapper.
Om Italiens banksektor blir räddad av skattepengar, sänder det samtidigt signaler runtom i Europa att bail-in reglerna inte håller. Då finns risken att andra sydeuropeiska länder som Portugal och Spanien kräver statlig finansiellt stöd för att stötta sina belastade banker.
Om ingen räddning sker riskerar den italienska populistiska Femstjärnerörelsen att få medvind att rösta om ett utträde ur EMU. Något som kan leda till både politisk och finansiell instabilitet över hela Europa precis som brexit gjorde.
”Först talades det om en grexit, därefter en brexit. Nu är quitaly – rädslan för att Italien lämnar Eurozonen och går tillbaka till lira – det överhängande hotet för Europa”, skriver ekonomiredaktören Larry Elliot i The Guardian.
(http://www.svd.se/italiensk-brexit-kan-bli-eus-nya-huvudvark)
I kväll väntas EU:s stresstest kasta nytt ljus på de italienska bankernas dåliga lån. När korten ligger på borden ökar pressen på EU att släppa igenom statligt stöd till bankerna. Medan meningarna går isär, löper också risken för att Italien gör sin egen brexit – eller quitaly.
... italienska banker, vars andel dåliga lån dubblerats till 3 400 miljarder kronor på fem år ...
Italiens stora knäckfråga är nu hur de gapande hålen i bankernas balansräkning ska fyllas. Premiärminister Matteo Renzi har tidigare vädjat hos sina ministerkolleger i EU att italienska staten ska gå in med ett kapitaltillskott på 380 miljarder kronor.
Det skulle dock frångå unionens nya bail-in regler, som sedan årsskiftet ska försäkra att de krisande bankernas nota inte hamnar hos skattebetalarna. Förslaget har också fått kalla handen av bland annat Tysklands förbundskansler Angela Merkel, eftersom det riskerar att underminera EU:s förtroende.
Däremot har ECB och IMF, två av de tre stora internationella långivarna under Greklandkrisen – även kallad trojkan – stöttat planen om statligt stöd. Även amerikanska storbanker som JP Morgan Chase och Goldman Sachs har ställt sig bakom förslaget att staten ska stötta bankerna, för att undvika att kreditgivarna står för notan.
I ett analysbrev från Goldmans Sachs skriver Francesco Garzarelli att ett statligt ingripande numera både är ”sannolikt” och ”önskvärt” i det skede som Italien numera befinner sig i. Han menar även att den största delen av landets dåliga lån är begränsad till den inhemska ekonomin och egentligen har få internationella spridningseffekter.
Men här går meningarna tvärt i sär. Nyligen varnade tyska Die Welt för att stora ekonomier som Tyskland, Spanien, USA, Storbritannien, Japan – och i synnerhet Frankrike – är känsliga för förändringar i Italien, med totalt nära 4 500 miljarder kronor i italienska statspapper.
Om Italiens banksektor blir räddad av skattepengar, sänder det samtidigt signaler runtom i Europa att bail-in reglerna inte håller. Då finns risken att andra sydeuropeiska länder som Portugal och Spanien kräver statlig finansiellt stöd för att stötta sina belastade banker.
Om ingen räddning sker riskerar den italienska populistiska Femstjärnerörelsen att få medvind att rösta om ett utträde ur EMU. Något som kan leda till både politisk och finansiell instabilitet över hela Europa precis som brexit gjorde.
”Först talades det om en grexit, därefter en brexit. Nu är quitaly – rädslan för att Italien lämnar Eurozonen och går tillbaka till lira – det överhängande hotet för Europa”, skriver ekonomiredaktören Larry Elliot i The Guardian.
(http://www.svd.se/italiensk-brexit-kan-bli-eus-nya-huvudvark)
