Bostadsbubbla i Sverige?

Måste man köpa något så skulle iaf jag se till att ha rejäla marginaler och ha en plan för ev. förändringar som skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet osv. Samt sist men inte minst köpa för att bo på sikt och inte tro att man kommer göra en "bostadskarriär" de närmaste decenniet.


Riksbanken har släppt en bok med historiska ekonomiska data för bland annat bostadspriser i Göteborg och Stockholm tillbaka till 1875. Det har varit 4 större nedgångar under den perioden mellan 30 till 60 procent.
Mätt förhållande till KPI ligger priserna på "all time high" och de ligger på toppnivåer i förhållande till vad det kostar att bygga nytt.

http://cornucopia.cornubot.se/2014/05/bostadspriser-i-goteborg-och-stockholm.html

Är det bara jag som mer och mer tror på att en sprucken bostadsbubbla är det sista vi kommer att se i Sverige?

Detta då:
1. Politiker sitter med bostadsrätter och lån, de har alltså ett egenintresse av att det inte sker någon krash och att priset inte priset faller (politiker)
2. De som har något att säga till om sitter även de på bostadsrätter (marknadskrafter)
3. De som "syns och hörs" sitter även de med bostadsrätter (opinion)

Man kan säga att i princip alla, i hela samhället, som har något att säga till om sitter på bostadsrätter. Dessutom gäller det inte bara någon typ av "högerfolk" utan detta gäller såväl för vänstern som för högern.

Effekten är att det inte finns någon som gör allvar i att ordna den nuvarande bostadsproblematiken då det helt enkelt inte finns någon som tjänar på det. Däremot finns det alla incitament i världen för att med näbbar och klor göra allt som går för att det inte sker några prisfall.

4 nedgångar a 30-60% är dock väldigt lite då du trots allt pratar om en en period som börjar år 1875. Dvs en period som sträcker sig bortåt 150 år. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är det också så att det inte finns en enda person, som har något att säga till om, som inte kommer att med näbbar och klor göra allt för att det inte ska ske någon större prisjustering.

Äldre data är också mindre relevant då läget nu och förr skiljer sig ganska kraftigt. Den tydligaste skillnaden är att vi i den förra större nedgången (krisen på 90-talet) hade långt färre som satt med bostadsrätter och miljonlån. Detta då det fortfarande fanns gott om hyresrätter och systemet för sådana inte var fullständigt miserabelt som det är nu. Ovanpå detta hade vi dessutom gott om orter kring storstäderna som i mångt och mycket var helt okej att bo i så det fanns inte samma incitament för de allra flesta att köpa en bostadsrätt.

Jag tror inte på bubbla, men däremot övervärderad marknad. I höstas kunde rena skithus (kvalité som idag aldrig skulle godkännas på långa vägar) säljas för priser högre än nyproduktion i samma område. Detta beteende tror jag har klingat av, medan nyproduktion stigit. (Bara det jag sett i mina närområdet)

Så länge jobben är kvar, och räntorna stannar på dagens låga nivåer så kommer det inte att bli någon större dipp. Det är fortfarande väldigt billigt att äga, även med stora lån.

Köp för att bo, och välj strategiskt (köp i de stora länen nära där det alltid kommer finnas jobb) så ska det mycket till för att göra ett dåligt val.

Ja och nej. Så länge vi har jobb kommer inga nämnvärda saker hända. Amorteringskravet och andra småjusteringar gör bara ett hack i kurvan Är som vägtullar - i början försvinner alla bilar, men efter några månader är det lika mycket kö som det var innan.

Sinewave: Jag håller med dig, det kommer att fördröja att bubblan brister. Men det finns många bostadsbubblor där alla dina villkor varit uppfyllda, där bubblan ändå brustit. Jag skulle tippa på att t ex Dubais bubbla är ett exempel på detta.

Hur stor del av disponibel inkomst skulle ni våga lägga, som singel, på nytt boende vid inträdande på bostadsmarknaden just nu? Om vi pckså struntar i del av, hur högt belånade skulle ni kunna vara med en medellön utan att drabbas av panikångest?
Faktorerna i denna tråd gör en lite darrig.

Som singel skulle jag sova OK om jag har 5K över efter de fasta bostadskostnaderna vid en normal lön på 25-30k.

Intressant fråga. Och det som skrivs i denna tråd skall du ta med en nypa salt. Tråden har ännu funnits i ca 7 år (?!).
Köp det du har råd med. Se till att du har fina marginaler som klarar ifall räntan gå upp lite såklart.
Skapa dig ett sparande.
Köp i attraktiva områden där fler vill köpa.

Om du ska bo i lägenheten en längre tid är det klart du ska köpa. SBAB sänkte sin ränta igår t ex så går säkert att pruta på en redan billig ränta.

En bra tumregel som alltid funkat är att 1/3 av lön ska läggas på bostad.

Över tid ja, vilket betyder att man kanske inte bör köpa ett sådant dyrt boende idag med boendeutgifter motsvarande 1/3 av ens inkomst. Det är ju otroligt låga boendeutgifter för tillfället.

Hej

För ett eget ägt boende skulle jag personligen inte lägga mer än 30-35% idag då jag bedömer att det i framtiden i princip bara kan bli dyrare. Räntan kan i princip bara gå upp. Sedan finns det de i denna tråd som hävdar att räntan har gått ned och går ned men det är i så fall på så låg nivå att det inte gör mycket för ens privata ekonomi. En svängning på 0.01-0,05% är skitsamma. Däremot kan räntan gå upp flera procentenheter och det kan ha mycket stor påverkan på ens ekonomi.

Belåningsgrad för min del är max 70%. Skulle inte gå högre. Resten sparar jag ihop.

För att inte drabbas av panikångest är det dock fler faktorer än ränta och belåningsgrad som spelar roll för mig. Saker som:

Arbete - hur säkert är mitt jobb? Hur ser möjligheten ut att framöver få ett bättre betalt jobb och därmed öka min inkomst?

Partner - kan jag framöver dela min bostad med någon och därmed halvera min boendekostnad?

// CC