Varför vill många med psykisk sjukdom inte medicinera och bli friska?

Som ovan? Varför? Jag läser här inne hela tiden, och hela tiden kommer samma frågeställning upp. Man vill inte medicinera?

Jag har flera vänner runt omkring mig, och där är samma sak. Men de klagar ändå på sitt mående och mår skit, men man vill INTE ta mediciner?

Jag förstår VERKLIGEN inte varför. Har du hjärtfel, tar du medicin. Har du magkatarr tar du omeprazol, har du hosta köper du hostdämpande. Dessutom blir oftast den psykiska o komma man lider av VÄRRE med tiden.

Snälla ni som vägrar medicin. Förklara varför?

Just neuroleptika beskär medvetande och energi så mycket, och under hypomana faser så har man ju massor av energi och är rätt så "frisk" under långa perioder.

För att det inte hjälper. Blir ingen skillnad och varför ska man då ta en medicin som ger muntorrhet och förstör ens tänder + många andra biverkningar.

Njaaaa håller inte med framförallt inte med bipolär sjukdom etc. Man tycker själv att man mår bra, men den man lever med etc får ta ett jäklar ansvar.

Samma sak med adhd. Vet många med adhd som medicinerar lite hursom helst. Men de märks direkt när de är o medicinera de. De blir extremt "jobbiga", gör och säger konstiga saker och förstår inte konsekvenserna av sitt handlande.

Jag kan ibland tycka att det är extremt egoistiskt utav de som vägrar medicin då deras sjukdom påverkar omgivningen något oerhört. Dvs deras föräldrar, syskon, partner etc.

Men det kan ju inte alla mediciner ge?

Joo, alla antidepressiva läkemedel ger antikolinerga biverkningar som muntorrhet. Sen får ju alla mer eller mindre av dessa.

Om mediciner inte hjälper, efter att man har gett dem en ärlig chans (och det kan ta flera månader innan SSRI och SNRI ger rätt effekt eftersom det måste byggas upp i hjärnan på en, många lever under villfarelsen att medicinen ska ge en omedelbar effekt) då är man ej i behov av mediciner.

Personligen har mediciner hjälpt mig ENORMT mycket och hjälper mig fortfarande och jag är oerhört glad för att dessa medikament finns - men - läkarna skriver ut dem hej vilt, många gånger till människor som snarare skulle behöva samtalsstöd eller annan behandling, så förfar de pga. att psykvården är ett stort skämt samt för att det är enklare att skriva ut medicin och bocka av ytterligare en patient från listan. Mediciner är fantastiska för de som verkligen behöver dem, men för de som inte behöver dem blir det bara väldigt fel, som att skriva ut insulin till en icke diabetiker.

Fast det är ju klart se hjälper på ett eller annat sätt, samt tillsammans med terapi etc.

Är det inte värt lite torr mun då. Det finns tabletter mot det förresten.

Jag slutade ta en medicin för den var så förbannat dyr. Var utan den i över ett år och mådde skitdåligt. Forskade lite på nätet om alternativ. Fick själv googla fram en medicin som kostade en bråkdel av vad den andra kostade! Har den nu. Lita inte på läkare säger jag bara.

Edit: vad jag ville komma fram till var att ibland har man inte råd

Vad skönt att de hjälpt dig!

Jag tror precis som du att många tror att de ska hjälpa på ett par veckor och det är inte sanningen. Det kan ta månader att ställa in rätt medicinering samt att man måste ibland prova andra typer. Vill det sig illa kan det ta ett par år innan man hittar rätt. Tror att många tror på ett mirakel o ger upp när det inte sker en snabb förändring.

Men vi har ju högkostnadsskyddet? Vad kostade din medicin då?

Det kan bero på att medicinen är alldeles för dyr, den kanske inte hjälper eller så får man en massa mindre roliga biverkningar. Det är inte säkert att ens problem går över för att man äter medicin. Jag äter ingen medicin längre eftersom jag inte märkte någon skillnad på mitt mående och det blev naturligt att jag slutade när jag blev gravid. Jag vet att jag alltid kommer att ha vissa svårigheter både med eller utan medicin. Jag tycker att det är bra att det finns men det är upp till var och i samråd med läkare att avgöra om det är ett bra alternativ eller inte.