Varför vill många med psykisk sjukdom inte medicinera och bli friska?

Vad deprimerande att det ska behöva vara så. Det blir alltid en massa extra problem när man mår dåligt som att man hade nog redan.

Skönt att det ordnade sig😀

Jag har skrivit i senare inlägg vad jag menar.

Jag är kvinna.
Och jag tog upp utebliven sexlust. Ett STORT problem, enligt mig. Nu har jag iof.sig ett förhållande där vi är rätt fysiska av oss och den biten är viktig för oss båda. Så det hjälpte ju inte att man var slö, fet och avtrubbad. Härliga tider

Absolut! Det har jag skrivit i flera inlägg på jag håller med. Enbart medicinering tror jag INTE på.

I många syndrom är det ju en del av problembilden, exempelvis psykoser (bristande sjukdomsinsikt), tvångssyndrom (man vet att man måste upphöra med sina beteenden - som är ångestlättande i stunden), depression (nedsatt ork och förmåga att ta sig an uppgifter). Och listan går vidare.

Det är lite missvisande att jämföra psykiatriska syndrom med helt och hållet somatiska.

Jag tror att man ska börja med enbart terapi, för att sedan (eventuellt) i vissa fall, fortsätta med medicin. Gärna i kombo med något såsom motion eller annan kreativ syssla så att man håller sig sysselsatt med annat än negativa tankar.

Ok😀😀. Jag har inte kollat profilen så jag antog dessvärre.

Men visst är det en vanligare biverkning hos män, eller är det "bara" ett större problem för män?

Blev du "slö, fet o avtrubbad" av medicinen?

Det blir tydligare för män när de inte får upp den, och inte kan runka längre eller få orgasm.
Personligen upplevde jag att det blev omöjligt att få utlösning. Jag har aldrig haft någon partner, men upplevde det ändå som ett påtagligt problem i mitt liv, nästan lite onormalt eller läskigt att min hela person förändrades så mycket på en gång.

Många kvinnor lider ju av problem med att få orgasm ändå som det är.

Jo jag har varit suicidal i perioder. När jag talade om det för läkaren så skulle dom ju lägga in mig, men lyckades prata mig ur det, för jag ville verkligen inte sitta inspärrad på en mörk avdelning med krossat säkerhetsglas i dörrarna och våldsamma skrikande galningar i 2 veckor (yep, var där på "intrevju")

Jag förstod inte riktigt hur det skulle hjälpa mig att bli gladare.

Har du rätt i😀

Läs din tråd Jag har skrivit alla mina biverkningar här.

Tja, jag har ju inget jag behöver "få upp" eller som behöver bli "hårt" om man säger så, så vi tjejer kan visst ha sex på antidepp. Men orgasm kan man fetglömma, om man inte har en tålmodig partner som orkar hålla på en halvtimme.

Problemet är nog detsamma för båda könen, men "syns" mer på män, skulle jag tro.

Beror på hur djupt deprimerad/sjuk personen är. Tror jag. När de är suicidala finns det inget utrymme för terapi. De ser ingen anledning att sitta o prata o orken finns inte där. Det är i dessa skeden jag syftar på. Alltså min fråga. Många skriver att de mår så dåligt o vill inte leva men de säger att de vägrar testa medicin. Då undrar jag varför😀

Sedan anser jag att prata prata prata är det bästa, men min fråga gäller när man är för sjuka för det😀