Inte få besked efter anställningsintervju

Var på anställningsintervju före sommaren började. Träffat rekryteringsfirman, träffat kunden - allt kändes bra. Utlovades besked inom 2 veckor, före midsommar.

Sen dess - inte ett ord. Inte ett mail. Mailade rekryteraren idag, får veta att tjänsten är tillsatt.

För mig är det skit samma. Trivs bra där jag är och hade troligen inte tagit jobbet om jag fått det. Men det är ett sånt jävla sätt många arbetsgivare och rekryterare sysslar med. För mig är det så här enkelt:

Har du träffat en kandidat personligen - så ger du ett personligt (negativt) besked. Punkt.

Ett samtal är att föredra, telefonsvarare eller sms/mail om man inte får tag i människan.

Ändå upplever jag att i 90% av fallen när man inte får jobbet, så hör den sökande inte ett skit. Man ska förstå själv att om man inte hör något på en tid, är du oönskad. Som om det vore dejting. Detta är min och mina bekantas erfarenhet. Är svensken så jävla feg att han/hon inte törs ge ett rakt ärligt besked på telefon?

Håller med dig om att detta är bedrövligt. Att inte alla som söker en tjänst (vilket kan vara väldigt) många får återkoppling är en sak, men när man kommit vidare till intervju då har man rätt att få ett besked. Dessa rekryterare har ETT jobb, att ordna en välskött rekrytering. Alltför ofta misslyckas de med detta.

Jag tror att detta är kopplat till vår tids pandemi, den egenkära bekvämligheten. Det spelar ju ingen roll för rekryteraren att du inte fått tjänsten, så varför skulle de lägga tid på det? De vill bara vidare och framåt med sitt, precis som alla andra. De ser förmodligen inget fel i sitt agerande, ens när du måste uppsöka de för det besked de lovat återkomma med. Taffligt.

Vaddå feg? Så här är det: om de inte vill anställa dig så skiter de fullständigt i dig. Det är därför de inte hör av sig. Det är alltså inte tänkt så att du ska förstå själv, utan det är inte tänkt alls eftersom de inte bryr sig om att tänka på dig alls. De tänker på den de valde att anställa. Det kanske låter bryskt men de tjänar inga pengar på att kontakta dig. Den enda som tänker på dig är du.

Svensken är inte feg, utan väntar sig bara att du tar eget ansvar.

Jag ber om ursäkt ifall det skulle vara så att du är kvinna.

Jag jobbar själv som rekryterare och kan hålla med dig till en viss grad. Jag skickar alltid ett "nej tack" till dem som jag har intervjuat och som inte gått vidare. Däremot så kan jag såklart inte ta ansvar för om mailet kommer till skräpboxen.

Att ringa varje person finns det ingen möjlighet till. Många arbetssökande som man får jaga rent av. Rekryterar visserligen inte till något jätte populärt yrke men det är frustrerande att ringa fyra-fem gånger och personen inte bemödar sig med att svara.

En del har sagt "jag svarar inte på okända nummer" men tja, vill de ha jobbet bör de svara på telefonsamtalet. Att behöva börja jaga folk jag bara vill lämna ett nej tack besked skulle kosta allt för mycket energi och tid.

Oj, men det här började redan för nu, tror jag, 20 år sedan. Före det fick man tillbaka de handlingar man sänt in och även ett samtal.
Samma nonchalans gäller även vid ansökningar till vissa skolor, man ansöker och får inte ens ett svar. Trots att man själv då betalar för utbildningen.
Kanske detta "nonchalanta" fick sin början allteftersom tekniken utvecklades...? Från 1990- talet och någon gång, tänkte jag då.

Jag kan hålla med, vi meddelar via mail de som kallats till intervju men inte fått en tjänst.
Får man muntligt besked om att "du får besked inom 2 veckor" kan jag säga att du inte är nummer ett och de har dig på halster utifall att den tilltänkte av någon anledning backar ur.

Har faktiskt aldrig sett det på det viset. Tack för informationen, det var både vettig och bra.

Skönt med en rekryterare som tycker att sina arbetsuppgifter "kostar för mycket tid och energi".

Att bygga en katalog med arbetssökande inom det fält du rekryterar till, och avsluta med en god relation till dessa verkar inte prioriterat. En idé kan ju vara att återkoppla enligt av sökande föredragen metod. Telefon, mail eller post. Ett enkelt sätt att upplevas mer professionell, om det är något som lockar vill säga.

Nja, du missförstår mig nog med flit där. Jag menar att det är meninglöst att ringa dig tio gånger per dag för att ge dig ett besked om att du inte gått vidare. Enklare att skicka ett mail sen så är det klart. Det är tillräcklgit jobbigt att jaga folk som är lite omogna för att försöka få dem att komma på intervju eller berätta att de har gått vidare i processen. Brukar sätta upp någon slags inre gräns mot att jaga folk. Har de inte svarat efter tre-fyra försök så är de inte tillräcklgit intresserade av tjänsten så då slänger jag deras ansökan i papperskorgen och går vidare med nästa kandidat.

En del folk är extremt konstiga, tror att de ska få allt smör i Småland för att de snart gått ut grundskolan.

Varsågod Ibland önskar jag att folk bara sökte jobb de verkligen vill ha. Förstår inte poängen med att söka jobb man inte ens är intresserad av. Förstår att arbetsförmedlingen trycker på, men sök bara sådana jobb som du kan tänka dig att jobba med. En del människor stänger av sina mobiler eller skickar inte ens med ett nummer dit man kan kontakta dem o sen skriver de "jag vill jätte gärna jobba för er" jomen visst.

Som jag skrev i TS - får man inte tag i människan får man skriva sms/mail eller lämna telefonsvarar-besked. Det ska inte ta mer än max 10 minuter. Självklart är ett samtal att föredra men är arbetssökanden vettig förstår de att en arbetsgivare inte kan lägga särskilt mycket tid på att ge ett negativt besked. Är de vettiga uppskattar de att ni åtminstone ger besked.

Mina egna teorier till varför arbetsgivare inte ger besked:

1. bortkastad tid. Gynnar inte företaget, andra arbetsuppgifter är viktigare.

Här biter man sig själv tyvärr i svansen tycker jag. Att inte höra av sig är oproffsigt och det reflekterar negativt på företaget och dig själv. Har man inte ens sådan ordning att man hör av sig, hur kassa är man i övrigt då? Som någon skrev, gäller att ha ett nätverk av kandidater. Helt plötsligt dyker behovet upp. Om man då betedde sig som ett pucko, då kanske personen inte är intresserad. Eller att en annan person hört negativt om ert företag och väljer att inte söka jobbet.

Sen kan det vara så att era vägar korsas på nytt. Har faktiskt varit med om att en gammal arbetsgivare försökt få mitt ftg som kund. Då har de uppförsbacke direkt pga tidigare beteende.

Men det största skälet till att arbetsgivare inte hör av sig tror jag är:

2. Obekvämt samtal. Att ringa någon och ge negativt besked kan vara jobbigt som fan. Nästan som att göra slut med någon man dejtat ett par gånger. Folk vågar inte, känner sig obekväma, och skippar helt enkelt samtalet. Problemet "löst".

Har själv gjort det samtalet några gånger. Har några tips: gå rakt på sak. Låt inte den sökande tro att det finns en chans, utan direkt efter "hej" sätter man in stöten. Alla jag pratat med har självklart blivit besvikna, men det har aldrig blivit bråk eller tjafs.

Tror det ligger mkt i detta. Och det är ruskigt oproffsigt, se mitt inlägg ovan.