DN
http://www.dn.se/ekonomi/bostadsministern-debatten-har-haft-fel-fokus/ har haft intervju med bostadsminister Peter Eriksson. I artikeln tas tankegångar och idéer upp. Givetvis måste vi ge herr Eriksson ett handtag i röja upp bland idéerna:
1. Den största flaskhalsen 5,5år består av tiden mellan att detaljplan vinner laga kraft och byggbolaget söker bygglov. En djup analys saknas av varför det tar så lång tid: Låt oss föreslås en analys av saken:
1.1.
Osäkerheterna i huruvida en detaljplan kommer att vinna laga kraft eller ej är så osäkra att varken kommunen eller byggbolaget kan vara helt säkra på saken - särskilt byggbolaget måste känna stor osäkerhet i huruvida kommunen kommer att genomdriva detaljplanen eller ej. Kommunerna är i praktiken inte reliabla affärspartners.
1.2.
Kommunal oförmåga att färdigställa infrastruktur så att byggena kan börja: Eftersom kommunerna är slöa så kan byggena inte komma igång. Det är inte ett nytt fenomen utan något som varit föremål för lagstiftning under en herrans massa år och som bland annat resulterade i att kommunfullmäktige måste anta detaljplaner, eftersom planerna är förknippade med stor ekonomiska åligganden för kommunerna liksom att säkerhet skulle ställas för detaljplanernas genomförande. tex. krävdes i 1930-talets kommunal lag för antagande av detaljplan att: Kostnadskalkyl för genomförandet ingick i planhandlingarna. Att detaljplanen antogs med 2/3 majoritet av det totala antalet fullmäktigeledamöter. Att förslaget ställdes i JA/NEJ proposition. Och att revision av genomförandet av detaljplanen utfördes. Att genomföra detaljplaner är ganska dyrt.
1.3. Etappvis byggnation är det mest effektiva ur både kommunal synvinkel och byggherrarnas synvinkel. (se 1.2).
Lösningar:
2.1.
Detaljplaner med kortare genomförandetid: Har ingen inverkan alls. Dels så har inte genomförandetiden någon betydelse för byggbolaget annat än att kommunen efter genomförandetiden kan initiera en ny planprocess, där det enda utfallet som inte är för dyrt även för stora kommuner som Stockholm, är att byggbolaget får bygga mer. Att tex. släcka ut byggrätterna medger fullt skadestånd för byggrätter och utförd byggnation. Att försöka blockera byggen genom detaljplaneändringar medger därutöver intäktsskadestånd.
Eftersom genomförandetider idag i de flesta avseenden saknar betydelse bör genomförandetiderna istället avvecklas helt ur planväsendet.
2.2.
Överklaganden bromsar detaljplaner i vissa områden. Överklaganden är givetvis den stora osäkerhetsdelen vid antagande av detaljplaner. Utöver överklaganden som fördröjer den laga kraften hos detaljplanerna innebär alltid överklaganden en kombination med lobbying för tillbakadragande av detaljplanen. Eftersom kommuner är nyckfylla varelser och politiker ofta vänder kappor efter vinden så innebär saken sammantaget att osäkerheten är stor. Rekommendation: Regeringen bör fortsätta på den inslagna vägen och medge 100%:iga tribunalprövningar för detaljplaner (som Sverige behöver enligt
Europadomstolen). Dvs. att domstolsväsendet får sätta annat beslut avseende antagna detaljplaner i andra avseenden än små detaljplaner (ringa), små delar av detaljplaner, eller där kommunen medger saken.
2.3.
Markanvisningar till flera företag: Ett lysande förslag. Men kan man lagstifta om större hjärnor hos kommunerna?
2.4.
Delegation av planbeslut till byggnadsnämnder: Enligt min uppfattning ett obra förslag, som borde ha säkerhetsfunktionen att sådana beslut måste stödjas av den markägare som beslutet angår. Se punkt (1.2) detaljplaneändringar ligger så att säga utanför byggnadsnämndernas beslutskraft som en funktion av erfarenhet. Sedan är inte heller byggnadsnämnder normalt helt respektabla institutioner. Kan exemplifiera med en av mina egna byggnadsnämnder: Ordföranden: respektabel civilingenjör dit kommenderad av sitt parti . Vice ordförande: låtsasjurist och pedofilavkomma. Sitter enbart i byggnadsnämnden för att riva en statligt kulturmärkt domstolsbyggnad (där dennes pappa dömdes för seriepedofili). Ledamot 1: bloggare. Har slagits med polisen 2x på nittiotalet. Gripits 3x för inbrott. Deltagit spritsmuggling och spritförsäljning till unga. Har ingen byggkompetens alls. Ledamot 2: Kulturförespråkare utan utbildning. Utbildad till sömmerska. Har en idé om hur staden var och hur den ska förbli. Ledamot 3: Miljöpartist. Ledamot 4: Sverigedemokrat. Ledamot 5, 6, 7, 8, ...., n.
2.4.1. De flesta undrar nog om det är rimligt att förelägga sådana byggnadsnämnder sådan beslutskraft & sådant ansvar.
3.
Byggnation i Bollnäs. Nåja. Men de skriver ju att ingen vill bygga där och det är ju faktiskt sant.
4.
Kultur i Danderyd. Öh. Nej. Men det är faktiskt upp till kommunerna idag att anta detaljplaner. Att kommunen inte vill är däremot sant. Det innebär inte att något kulturskydd föreligger.
5.
Byggnation i Sundbyberg. Men ge dem en applåd då. Fast vänta. Tar det 10år att få igång ett helt nytt bygge i Sundbyberg också?
Då gillade jag Botkyrkas saneringsidéer bättre, där delar av miljonprogramsområden byggs om för större täthet, med kringbyggda/slutna kvarter á la Stockholms innerstad som förebild avseende form.
