Medvetandets hårda problem - existerar det?

Men då har vi heller inga belägg för att vi har ett medvetande. Det räcker att vi kan tänka och tankemässigt kommer till slutsatsen att vi har ett medvetande.

En boltzmannhjärna är en tänkt hjärna som skapas av ren slump långt efter att universum dött värmedöden. Väntar vi bara länge nog, och vi har oändligt lång tid på oss, så kommer förr eller senare en mängd slumpmässiga partiklar att formera sig till en hjärna. Hjärnan har inte någon kropp, men det spelar ingen roll då den skapats med färdiga minnen av att ha levt ett lyckligt liv som människa på den Jord som sedan länge är borta. Den minns att den har armar och ben, att den har sett stjärnor på himlen och haft kärleksmöten i månskenet. Under en sekund tänker hjärnan tillbaka på hur det kändes, innan de slumpmässigt sammansatta partiklarna separeras igen och hjärnan upplöses.

Den ofullständiga bolzmannhjärnan utan förflutet hade aldrig erfarit några qualia, men den mindes att den hade gjort det och kan inte avgöra skillnaden. Det räcker alltså att det finns en mekanism som skapar minnestillstånd av qualia, och detta i sig kräver ingen övernaturlig komponent.

Medvetandet är det som upplever, inte det som upplevs.

I så fall är hjärnan eller en dator ett medvetande, men det utgör en ganska skral definition.

Schackdatorn tänker tankar i form av olika drag. Den skulle kunna spara sina tankar till en loggfil och sedan analysera partiet i efterhand för att kunna justera algoritmerna för att spela bättre nästa parti. Och om den producerar ett flöde av tankar som går att minnas, så skulle jag hävda att den upplever.

Utmaningen är att hitta en mer precis definition som pekar ut en principiell skillnad mellan människan och datorn, utan att referera till subtila uppfattningar som är medfödda. Att vi tilldelar en myra större medvetande än en dator kan förklaras med teorin om spegelneuroner. I den mån vi kan identifiera oss med myran projicerar vi vår egen personlighet på myran. Men det finns inga vetenskapliga belägg för att en myra skulle ha mer medvetande än en dator. Både myran och datorn agerar utan förståelse för vad den gör.

När chat-robotarna kommer lite längre i utvecklingen kommer vi i större utsträckning kunna föra en intellektuell kommunikation med dem. Vi berättar saker för datorn, den svarar eftertänksamt och minns vi har sagt. Säger den samtidigt att den själv är orolig inför framtiden och fruktar att vi en dag skall stänga av strömmen, så tror jag även att vi kommer att identifiera oss med datorn och tycka att något går förlorat om man gör så. För kan vi identifiera oss med en myras mekaniska självbevarelsedrift så kommer vi även att identifiera oss med en dators hårdkodade självbevarelsedrift, då båda varelserna agerar som vi själva kunde ha gjort.

Medvetandet är det som skapar datorn, medvetandet är det som skapar myran. Identifikationspunkter är falska tills man själv ser genom medvetandet.

Är inte subjektiviteten ett problem i sig? Två människor kan stå på samma plats insupa samma saker med sina sinnen och få två helt olika upplevelser.

Ja det här är en bättre sammanfattning av Dennett (och ja det stavas med två t) än jag kunde presterat.

Daniel Dennett (två "t") säger att upplevelsen av färgen "rött" exempelvis, är hjärnans trick att sätta en etikett på något som är viktigt ur en evolutionär vinkel. Att fenomenet "rött" existerar är inget bevis eller argument för att "rött" (dvs "qualia") existerar, eller för den delen refuserar, den centrala ide Daniel Dennett (åter igen två "t") föreslår. Vilken är helt igenom mekanisk och biologisk (multiple drafts). Det som är viktigt är användbarhet. Om innehavaren av hjärnan upplever "rött eller grönt" är irrelevant, det som är viktigt är reaktionen på "upplevelsen" och huruvida upplevelsen hjälper eller stjälper individen. (bottom up thinking)

Qualia är ett exempel på dålig Filosofi. Och jag håller med om vad du säger.

Och för guds skull ... stava Daniel C. Dennett korrekt.

Ja, ungefär så tänkte jag också. Tills jag kom på att det är helt ointressant om rött och grönt är trick som hjälper organismen att överleva (självklart är våra sinnen evolutionära produkter). Det viktiga är ju hur sensationer uppstår som unika fenomen, vad de är och varför vi upplever ett jag som upplever sensationerna. Ren materialistisk hjärnfysiologi har ju inte nåt att tillföra här. "Och så skickas den elektriska impulsen iväg längs den här axonen in i den dendriten och signalen hämmas av neuronerna i nucleus accumbens." Eh, ja, so fucking what?

Det enda mainstream-vetenskapen har att komma med är ett mumlande om "emergenta kvaliteter" kombinerat med mycket armviftande. Rena tramset.


Ja, ja, Dennett, för i helvete.

Nu begriper jag inte vad du menar. Vadå inga belägg? Att känna är det mest fundamentala som finns. Och varför envisas du med att prata om att "tänka" innan du kan acceptera att du existerar? Schackdatorn "tänker" (linjärt och endimensionellt, men ändå), men inte ger det apparaten ett medvetande.



Minnestillstånd av olika känslofärg, det vill säga qualia och därmed ett medvetande. Ja, det var ju precis det jag skrev. Undrar lite vad du vill ha sagt med det här...

Okej, här är var du och jag står vid ett vägskäl.

Du säger att det är viktigt att förstå varför "rött eller "grönt" uppstår i våra hjärnor. Nå å andra sidan tycker du att det är viktigt varför vi upplever sensationerna av färg. Om jag tolkar din fråga korrekt, och jag kan ha fel, men hur som helst omformulerar jag ditt påstående som två frågor:

Jag citerar dig

1 "hur rött och grönt uppstår"
2 "vad det är och varför vi upplever ett jag som upplever sensationerna"

Ett: "Färger" uppstår som en evolutionär respons på evolutionära behov. Vi behöver skickligheten att avgöra vad som har en sorts näring jämfört med en annan närig. Färger som rött, gult och blått signalerar normalt hög procent av socker. Plantan signalerar hög sockerhalt med "färg". Den gör det eftersom den behöver att du (eller ett annat däggdjur) äter den för att sprida frön med din avföring.

Två: "färg" är inget annat än ett trick. Färg är ingenting. Men vi upplever (qualia) värdet av att få socker/näringsämnen i vårt system. Vårt system, till skillnad från växtens system, måste kunna avgöra om vi gjort rätt beslut att stoppa ett bär i munnen.

Det här har utvecklats under miljoner år så att vi har en väv av levande saker som vill äta en sak snarare än en annan.

"jaget" du frågar om förtjänar en egen tråd. Låt mig bara ge dig den här ledtråden; en varelse med någon form av medvetande följer den här regeln:

Om det gör ont är det DU. Och följaktligen äter du inte DIG själv. Väldigt få primater bryter mot denna regel. De har en känsla av sig "själva" men saknar förmågan att artikulera den.

Jag vill föreslå att mitt resonemang löser upp dimman i detta resonemang. Kanske håller du inte med.

Jag håller med. Det är bara det att det inte går att förklara vad "göra ont" faktiskt är. Samtidigt behöver vi bara nypa oss i armen för att inse att detta "trick" definitivt inte är en illusion. Vi ser de fysiska korrelaten i nervsystemet, men därifrån till en viss sensation föreligger en till synes oöverbryggbar klyfta. Vad i det fysiska underlaget kan utgöra kvaliteten av en viss sensation, det må vara smärta (finns flera olika) välbehag/njutning (finns flera distinkt olika), färg-, skönhetsupplevelser m.m., m.m?

Det upplevande subjektet kan förvisso förtjäna en egen tråd, men det är samtidigt oupplösligt förbundet med upplevelse-/qualia-/medvetandeproblematiken. En liten gåta: Enligt "emergensanhängarna" är medvetandet bl.a att likna vid bilden på en TV-skärm och det fysiska korrelatet att se som elektronströmmen som träffar bildskärmen. Kan du se vad som är fel med denna metafor?

Du håller med om att schackdatorn tänker men saknar känslor. Då kan du inte samtidigt insistera på att känslor är det mest fundamentala som finns, för schackdatorn visar just att tankar är mer fundamentala än känslor som den saknar.

Känslor representeras av tankar i vårt medvetande. Vi kan bara känna indirekt genom tankar. Vi märker att vi har ont när vi tänker på att vi har ont, annars inte. Någonstans i hjärnan finns tankarna vi tänker representerade som tillstånd. Och det finns någon form av motor som genererar strömmen av tankar som följer efter varandra. Och den motorn påverkas av våra fysiska nervsignaler så att vi tenderar att tänka på smärtan som nervcellerna registrerar, om det nu inte finns andra tankar som är ännu högre prioriterade så att de går före i kön.

Vi vet att vi tänker eftersom det är tankarna som vi minns och som vi kan relatera till. Känslorna är indirekta och vi kan inte avgöra vad som är äkta och vad som är illusion.

Vi behöver inte veta vad "ont" är. Vad vi behöver evolutionärt är en signal att något katastrofalt har hänt och att vi behöver en korrigerande åtgärd. "Ont" är bara smutsig qualia.

Jag föreslår att ordet "qualia" betyder inget speciellt ... det är en trumpetstöt i skogen eller smaken av metall i munnen när du drämmer en hammare på tummen. Qualia är skräp. Get over it.