Vad kommer dagens konstepok kallas i framtiden?

Kommer man upphöja så kallade internetmemes till konst tror ni?

Tidigare epokers stabilitet under viss tid kommer inte bara av senare tids behov av historiesystematisering i kategorier, den har i högsta grad berott på avstånd: geografisk, kulturell & kommunikativ. När världens olika avstånd krympts genom tekniska framsteg har epokerna snurrat snabbare-snävare och synats närmre i bägge bemärkelser: dels från kortare avstånd när dået närmar sig nuet, dels som konstnärer i ett nuet allt närmre glidande då per krympta kommunikativa avstånd tagit del av & i en mängre fald influenser att i efterhand inventera. Kedjan kollektivisering—industrialisering—elektrifiering— digitalisering har med Nätet nått kommunikativ singularitet, och om än en för västerlandets konstarter huvudsakligen gemensam utveckling brukar släpa efter i vissa grenar (tydligt i klyvningarna av utövare & mottagare till pannveckare & populärer) verkar nu det mesta ha gått i spinn utefter egen händelsehorisont, och det tangerar omöjlighet att icke-esoteriskt skilja nytt från retro från neo. Gissningsvis vore det möjligen konsekvent enklare att sedan fokus på konstnärer gått från hantverk till idé nu låta sammanfattandet av en stil fullfölja rockaden med flytt av fokus från mål till medel, d.v.s. från idé till teknik & material.

Muhammedanismen kanske?

Alla gör ju "konst" av profeten Muhammed numera...

Vi lever inte i någon epok längre. Allt är en enda röra.

Tänkte faktiskt definiera det exakt så. Med vår ökande individualisering och Konsumismen som vår nya religion och sanning så har popkulturen under en lång tid beskådat sin navel medan den slentrianmässigt idisslat sina pastischartade uttryck tillräckligt länge för att nu ha kommit ut på andra sidan.

Vaporwave och Cloudrap är två stilbildande fraktioner för det Proto-Golbalistiska (ja, jag väljer att kalla det så då mitt förstaval redan var taget) stilriktningen som båda har en nära nog identisk estetik, men av olika anledningar.

Vaporwave-artister samplar msuik ifrån infomercials á la TV-shop, som en sarkastisk nick till vår konsumtionskultur. Deras videor består av obskyra anime-klipp, taffliga gamla 3d-animationer och skrikiga neonfärger från åttiotalet med ett synestetiskt och ytterst hallucinogent uttryck.

Cloud-rappare har samma fördummade swagger-flow som dagens trap-rappare, som varit en vogue en stund. Skillnaden är beatsen som är annorlunda, abstrakta och ofta intressanta.
Estetiken lånas ifrån witch house och vaporwave eftersom de båda varit hippa och vunnit inflytande globalt genom youtube. Alla känner igen det, många känslor och minnen blir berörda hos lyssnaren.

Ganjagrabben Yung Lean dricker sin arizona-is-te utan ett uns av ironi, och representerar stolt den fördummande (och på sikt civilisationsstörtande) konsumtion som varit en ledande markör inom rappen det senaste decenniet.

Det är bara melodin i bakgrunden som är ny.

Jag skulle vilja påstå att ni alla har rätt i den kritik som ni ger den moderna konsten, men betyder det verkligen att den objektivt sätt är dålig?

Allting beror ju egentligen på vad man utgår ifrån, och att människors förnimmelse står i relation till deras bakgrund och kulturella kapital. Konsten har samtidigt alltid avspeglat det samhälle den skapats i, och med andra ord så är den endast en meditation av den tidsanda som den uppkommit i.


Den post-modernistiska konsten är dålig för den som värderar utopiska visioner som i stor utsträckning är baserade på de modernistiska ideologierna och nationalismen.


Den nutida konsten är dålig för den som föraktar det sjukliga och förkastliga. Den moderna konsten är dålig om man värderar det saliga och det som är objektiv skönhet.


Den nutida konsten är sannerligen dekadent, eftersom vi lever i en dekadent västerländsk civilisation som har tappat sin livsenergi. Men betyder det att konsten är objektivt sätt dålig?

En Jackson Pollock tavla är objektivt sätt sämre än en tavla av Michelangelo ur ett skönhets- och tekniskt perspektiv, samtidigt som Pollock tavlan är överlägsen ur ett abstrakt och expressionistiskt perspektiv. Det handlar egentligen om ens personliga preferenser, själv anser jag att Michelangelos skulpturer och tavlor är teknikmässigt överlägsna Munchs, men samtidigt anser jag att Munchs tavlor förmedlar något som har har likvärdig betydelse ur ett förnimmande perspektiv.

Personligen hatar jag modern och fjärtig Svensk-feministisk-kulturnyheterna-konst, men betyder det att den objektivt sätt är dålig? Dess kvalitet beror helt och hållet på vad man har för kultursyn och preferenser, sen så finns det säkert undantag som jag skulle gilla. Ruben Östlunds film Turist är feministisk pk-propaganda, men samtidigt är den på gränsen till att vara ett mästerverk. Varför jag personligen inte tycker att någons åsikt har auktoritet inom konstvärdering är för att den absoluta majoriteten av mänskligheten dömer konstobjekt efter dess budskap; exempelvis tycker folk att Viljans Triumf är en dålig film just för att den är Nazi-propaganda.

Samma sak gäller när det kommer till konstverkets estetiska budskap; folk anser att Andy Warhol är en dålig konstnär bara för att han målar en Burk med tomatsoppa, och eftersom dessa människors konstsyn värderar något annat så är den automatiskt dålig i deras ögon; Den typen av åsikt har lika mycket värde som när en modern hipster tycker att konservativ 1600-tals konst är dålig för att den är tråkig och religiös.

Om en människa säger att Johann Sebastian Bach är objektivt bättre än Justin Bieber, så har dem rätt i att Bach är bättre på att skapa salig klassisk musik, och om en person säger det motsatta har dem rätt i att Bieber skapar bättre korporativ underhållningskonst för småflickor.

Att jämföra dessa två är därför lika meningslöst som att påstå att Shadow of Collosus är objektivt sätt bättre än Call of Duty: Black Ops; eftersom de är två helt olika former av spel som inte har något som helst gemensamt mer än att de är spel.


Det är meningslös, trist och intetsägande för den berör dig inte, men betyder det att den är objektivt sätt dålig? Den post-modernistiska konsten lider sannerligen av brist på omvälvande innovation, religion, och modernistisk ideologi; på så vis är den dålig om du nu personligen anser att detta är viktigt för din kulturkonsumtion.


Om du nu anser att detta är något negativt så förstår jag inte hur detta är något som är objektivt sätt "dåligt"? Visst tycker jag att det är extremt patetiskt om konstverket värderas efter hur pass provocerande det är, men det betyder inte att konsten är objektivt sätt dålig bara för att du inte tål att bli provocerad.

Jag förstår mycket väl att människor tar illa upp av vad konstgallerierna ställer ut, med tanke på att dess målgrupp inte är gemene man, och konstnärer har historiskt sätt i allmänhet varit mentalt instabila, skillnaden är att idag är det ingen som sätter tyglar på dem. Men är den verkligen dålig? Pasolinis Salo eller Sodoms 120 dagar är skräckinjagande, avskyvärd och rent utav äcklig, men samtidigt är den extremt insiktsfull och konstnärligt genialisk. Samma sak gäller Gaspar Noés Irreversible.


Modernismen var Post-Romantik, Post-Modernismen var Post-Modernism; Idag kanske man skulle kunna säga att vi lever i Post-Post-Modernism. Allting är bara namn för att vi ska kunna kategorisera mönster i konsten. Troligtvis kommer vi att vara i Post-Modernismens anda tills den dag vår civilisation kollapsar, om vi inte nu skulle uppleva en konservativ revolution som medför en klassisk renässans. Vem vet, kanske kommer man kalla denna epok för "Digitalismen" eftersom det elektroniska och digitala får en allt mer utbredning i konsten?


Skulle du vänligen kunna utveckla detta mer? Syftar du exempelvis på teknisk och estetisk skönhet och symbolisk mening när du syftar på "bra"?


En väldigt bra analys, den moderna konsten är subjektivt dålig om man anser att detta är betydelsefullt.


Helt korrekt. Välfärdsstaten har gjort att en stor del av alla vuxna i 18-35 års åldern har vuxit upp till att bli fullvuxna barn som fortfarande idealiserar och längtar tillbaka till sin barndom och dess populärkulturella intryck. Folk är exempelvis besatta av Star Wars, Nintendo 64 och resten av 80-talets konsumtionskultur. Denna typ av konst är dålig för den som tycker att detta är larvigt.


Jag hoppas verkligen att han inte gör det, men det skulle verkligen inte förvåna mig om han var fullkomligt seriös. Dock tror jag att du har fel eftersom det verkar som om att han levererar allt med glimten i ögat. Det i fetstil är något av det viktigaste man kan ta till sig om man vill förstå vad det är som pågår inom kulturen. Människor börjar värdera det korkade och triviala. För den absoluta majoriteten av befolkningen är de största filosoferna och konstnärerna Zlatan och Zara Larsson idag, oavsett om de är medvetna om det eller inte.

Men bara för att kulturen har blivit korkad så betyder det inte att den är dålig, men det är helt klart förståeligt om du tycker det för att du endast gillar det som är subtilt och intellektuellt.

Dagens människor har till följd av civilisatorisk dekadens förvandlats till civiliserade babianer som inte har något som helst respekt för det klassiskt konservativa och kultiverade. Yung Leans rap-texter är fullkomligt värdelösa, men samtidigt är hanns låtar några av de bästa jag har hört i hela mitt liv. Får dem mig att gråta och fyllas av salighet som Bach? Nej, men de förmedlar något annat, och det är känslor som för en tillbaka till "2001-barndoms-känslor och samtidigt något utöver det. Jag skulle vilja påstå att Yung Lean är en av de bästa artisterna som någonsin vandrat på denna jord. Hanns röst är en del av det instrumentala, och om man värderar kvalitet och struktur i sin rap är han något av det mest fruktansvärda som skådats.

Yung Lean är enligt mig ett geni även fast det är många vis fullkomligt värdelöst:

Yung Lean ft. Bladee - Plastic Boy
https://www.youtube.com/watch?v=5T_ePuuIsOw

Yung Lean ft. Thaiboy Digital - Racks On Racks
https://www.youtube.com/watch?v=xttvhvydBd4

Jag skrev inte att det var något negativt i sig att provocera. Däremot är det ju faktiskt att många av dagens konstverk kommer till enbart för att konstnären tänkt "Hur reagerar folk om jag gör det här, som i alla andra fall är socialt oacceptabelt?" och/eller "Fan vad kul det ska bli när alla rasar över det här!" Två exempel: Den gång då Yoko Ono stod och gallskrek i en mikrofon (OBS! Inte omskrivning för att hon sjöng dåligt, utan hon skrek bara rakt ut i flera minuter) och Lars Vilks rondellhundar föreställandes profeten Mohammed (sedan att han klistrar på religionskritik som kosmetika och även ställer berättigade frågor om huruvida man inte ska få tillåtas häda i ett modernt sekulärt samhälle är en annan sak, i grunden handlar det dock enbart om att provocera, sedan kan man tycka vad man vill om vad han fått utstå p.g.a. det (själv anser jag att mordförsök är absolut förkastligt, även om jag tycker karln själv är en idiot)). Visst ska man kunna få provocera, annars stagnerar ju all konst, och i förlängningen även samhället men personligen tycker jag att ibland provoceras det enbart för provokationens egen skull lite väl mycket. Moderna konstnärer vill inte alltid kritisera något, utan är rätt ofta "rebeller utan en sak", s.a.s.

Objektivt sätt är det förstås varken "bra" eller "dåligt", "fint" eller "fult", eftersom objektiva värden inte existerar (även universella värden som "det är bra att inte behöva svälta ihjäl" är ju även de i grunden subjektiva).

Visst händer det att jag blir provocerad och upprörd över viss modern konst, men det betyder inte för den skull att jag tycker att den inte skall existera. Annan konst som jag uppskattar är det säkert någon annan som finner provocerande, så att förbjuda provocerande konst är varken önskvärt eller möjligt att genomföra, då man i så fall får lov att tillsätta en kontrollkommission som utgår från subjektiva världen. Objektivt sett spelar förstås inget av det någon roll, men subjektivt anser jag att konst inte bör censureras, men dock att många konstnärer borde bli bättre på att använda sunt förnuft.

Om en konstnär endast gör något för att vara provocerande för provokationens skull så tycker jag att det är extremt patetiskt, men i de flesta fall så finns det någon bakomliggande budskap i deras verk, oavsett hur trivialt det än må vara. Jag tror att de flesta provocerande konstnärer njuter av att provocera eftersom ifall deras verk gör det så har de nått en beröringspunkt som svider på ett eller annat sätt; de har med andra ord exponerat en spricka i den kollektiva åsiktsbubblan som varje samhälle lider av. Om jag var en författare och människor blev fullkomligt vansinniga över det jag skrev så skulle det tillfredsställa mig enormt mycket för då vet jag att det jag skriver är på ett eller annat vis en sanning.

Man märker väldigt snabbt om ens provokation är berättigad, skulle jag exempelvis göra ett konstverk där det stod att "mikael persbrandt gillar att äta bajs och är en impopulär skådis som bor i en grop bredvid ett träd i mitten av humlegården", på en vittavla, så skulle folk bara borsta av det som trams, eftersom min provocerande intention inte var trovärdig. Skulle jag däremot skriva en skönlitterär bok om ett invandrargäng som våldtar och hatar svenskar och bortom all förmodan fått den publicerad, så skulle kritikerna och konsumenterna kräva att få se mitt huvud på ett fat, eftersom det låg åtminstone någon form av sanning i min provokation. I fallet Lars Vilks är hanns syfte att provocera just för provokationens skull, men han har fortfarande en trovärdig intention som baseras på demokrati och yttrandefrihet; Han har ett väsentligt budskap med sin teckning.

I Yoko Onos fall är det säkert också något form av subtilt budskap bakom, men det är väldigt få som tar det seriöst, eftersom det finns antagligen ingen styrka i hennes intention. Samtidigt är hennes världsbild socialt accepterat och en del av den nuvarande tidsandan, vilket leder till att provokationen bleknar till skillnad om hon hade gjort den på exempelvis 1960-talet. Hennes skrik är enligt mig värdelöst och har lika mycket värde som en skrikande barnunge, samtidigt som Lars Vilks teckning är estetiskt och tekniskt dålig, men har en enorm kulturell spänning bakom sig, vilket leder till att Vilks konstverk är bättre ur en provocerande natur, men objektivt sätt är hanns konstverk inte bättre än Onos. Enligt mitt eget tyckande kan Ono dra åt helvete eftersom hon är en talanglös bluffmakare, men jag förstår att torra pk-feminister säkert älskar henne och hade hon gjort det där konstverket i ett extremt konservativt land hade hon förmodligen fått uppleva alla möjliga former av censur och förföljelser.

Det uppstår lite av en ironiskt problematik när den progressiva och moderna konsten vill vara provocerande, men samtidigt är deras bakomliggande intention socialt accepterat och i många fall uppmuntrat av kulturvärlden och etablissemanget, och det är därför som jag själv inte anser att den är speciellt provokativ i slutändan.

Provokationen är alltid relativ. En Konservativ människa som vill upprätthålla samhället och civilisationen anser inte att det är bra att provocera och exponera bristerna inom status quo, samtidigt som en progressiv människa kan tycka det är bra så länge man inte hotar deras egna världsbild.

Eftersom den moderna konstvärlden är överväldigande liberal och progressiv så är alla former av provocerande konst som på riktigt hotar deras världsbild fullkomligt förbjudna på konstgallerierna. De har lyckats skapa en illusion av liberalt tänkande och frihetstörstande, men om du är en konstnär som Dan Parks kommer du väldigt snabbt inse att de är minst lika auktoritära som 1700-talets konstinstitutioner.

Om man vill vara provocerade på riktigt får man sota för det; skulle jag vara en etablerad och känd konstnär och helt plötsligt börja göra konstverk som berör obekväma och extremt politiskt inkorrekta "sanningar" skulle jag brännas på bål i modern motsvarighet.

Som du säger så är all form av konst är på ett eller annat vis provocerande på individnivå.

En feminist tycker säkert att denna låt är provocerande:
https://www.youtube.com/watch?v=X69P_Vce9vw

En kommunist tycker förmodligen att denna bok är provocerande:
https://en.wikipedia.org/wiki/Atlas_Shrugged

En anti-feminist anser nog att denna film är provocerande:
http://www.filmtipset.se/film/play-girl.html

En Nazist tycker säkert att denna seriebok är provocerande:
https://en.wikipedia.org/wiki/Maus

etc, etc.

I slutändan struntar jag personligen fullkomligt i om ditt konstverk provocerar mig, för om jag tycker det är skit så är det för att jag tycker det är av på alla sätt och vis lider av dålig kvalitet och för att min förnimmelse inte mottog på det på ett bra vis, samtidigt måste det ändå provocera mig på ett eller annat vis för att jag ska tycka illa om det, vilket gör detta till något av en motsägelse. Det är faktiskt väldigt få saker som provocerar mig inom konsten egentligen så länge det inte går över gränsen på riktigt (Exempelvis om någon skulle göra ett "konstverk" genom att döda ett djur och inget mer med det), eftersom jag varken bryr mig om ett verks egentliga budskap eller intention. Om en konstnär gör något för att endast provocera så kan han fortfarande göra något som tilltalar ens personliga preferenser, dock tror jag det är extremt sällsynt att man ens får uppleva något sådant, eftersom om det inte finns någon som helst form av budskap bakom provokationen faller hela provokationen och blir endast trams.


Jag tror du har denna åsikt eftersom du skrapar på deras konstverk på ytan och tycker illa om deras verk eftersom de just provocerar och hotar din fabricerade världsuppfattning. Om de nu är "rebeller utan en sak", så är det deras budskap och intention; vilket går att jämställa med vilken annan ideologi, religion eller filosofisk rörelse.


Ja, här beror det ju på vem du frågar som sagt. Dock finns det enligt mig visst objektiva värden. Ett exempel på ett objektivitet är att det finns bara subjektiva åsikter om vår omvärld, men sen handlar allting om vilket perspektiv du ser det ur. En gris tycker kanske att människor är ondskan personifierad, samtidigt som en hund tycker att vi är det bästa som finns. Båda två har lika mycket rätt, men samtidigt lika mycket fel. Påståendet "det är bra att inte behöva svälta ihjäl" är en objektiv sanning ur mentalt friska människovarelser, men visst är det inte en universell objektiv sanning.


Problemet är bara att som jag tidigare nämnt så förbjuder man konst som är provocerande på riktigt; det spelar ingen roll om man lever i en republik eller diktatur. Den typen av provocerande konst som görs idag är inte provocerande för etablissemanget och människorna i detta samhälle mer än att det kan tyckas vara osmaklig. Konst som är provocerande på riktigt får folk att bli fullkomligt rabiata och vilja se dig åtalad åtminstone. Det som du finner provocerande är antagligen för att du finner det osmakligt eller för att det hotar din världsbild på något vis.

Dagens konstepok är fortfarande samma som den har varit ganska länge, nämligen postmodernism.

Antagligen kommer det så förbli över en hyfsat lång tid framöver. Det krävs antagligen en större förändring i konsumtionssamhället för att det ska ändras.

Just nu (2010-talet) så är postmodernismen påtaglig i musik och konst, den var inte lika tydlig om man backar 10 år i tiden, men totalt sett så har allt i stort sett det mesta sedan 80-talet varit postmodernism.

Det hör även till postmodernismen att "allt existerar samtidigt", dvs alla möjliga typer av inriktningar och stilar görs idag, kanske mest intressant sådant som medvetet görs med gamla tekniska begränsningar eller åtminstone med pastiche på dåvarande estetiska och filosofiska ramar.

Begrepp som "post-post-modernism" behövs egentligen inte, men visst finns det vissa skillnader idag mot den tidiga postmodernismen. https://en.wikipedia.org/wiki/Metamodernism

Ja, du har antagligen helt rätt. Vi kommer nog att leva under post-modernism under väldigt lång tid framöver. Personligen är jag ambivalent inställd till allting på denna jord och likaså post-modernism. Jag älskar post-modernism samtidigt som jag fullkomligt kräks på den; jag hatar i synnerhet denna typ av äckliga pastisch-parodi-självmedvetna konst:

http://www.svenskbladet.se/uploaded_...ona440x300.jpg
http://www.svenskbladet.se/uploaded_...ing440x300.jpg
http://9bytz.com/wp-content/uploads/...Parodies-2.jpg
http://www.laboiteverte.fr/wp-conten...rodie-0031.jpg

Eller denna typ av vedervärdiga feministkonst som fjärtiga människor som älskar kobra och kulturnyheterna "uppskattar" ironiskt:

https://www.youtube.com/watch?v=OzsGmdmhDTI
https://www.youtube.com/watch?v=b-20cFT-pNU
https://www.youtube.com/watch?v=bfZvHuh7wKM

Det här med Metamodernism hade jag förövrigt aldrig hört talas om förut, man kan väl på många sätt säga att vi lever i denna tidsålder nu, det var lite det som jag tänkte på utan att veta om begreppet när jag syftade på "post-post-modernism".

Sant. Dagens stilepok kommer i framtiden att bli känd som "stilupprepning, dekadens, kulturtrötthet".

Autotuneismen.