Hur vågar ni köra så fort?

Jo - grejen är bara att man inte behöver "sitta på helspänn" när man kör 140. Men det handlar ju såklart om vana/körskicklighet också.

Ni som är vana att ligga i 100-110 på motorvägen kan ju prova att sänka till 70 km/h - sen får ni se hur pigga ni är efter en längre sträcka. Om inte det räcker - prova 50 km/h. Nånstans kommer ju även ni känna att ni blir trötta och uttråkade av långsamheten. Tänk en bilkö på 15 mil - hur pigg är man efter den resan? Det är lite den typen av känsla jag får av att ligga och köra motorväg i 110 km/h och t ex landsväg i 80-90. Det går helt enkelt så sakta att man blir trött och uttråkad. Det är i det läget lätt att förstå dom som t ex börjar pilla med mobilen

Även att du inte sitter på helspänn så arbetar dina sinnen utan att du kontrollerar dem.
Det du måste skilja på här är hur våra sinnen fungerar kontra tid i en bil.
För ingen påstår att man inte blir trött av bilkörning o självklart är en bilresa i 70 som är totalt händelslös uttröttande i sig.
Det jag försökte förmedla är att våra sinnen inte orkar o då kommer tröttheten utan att man själv märker det.
Samma sak om vi släpper bilen.
Detta är något jag lever med. Pga sjukdom har jag vissa dagar då jag knappt går ut. Det är dessa dagar jag är extremt mkt aktiv här.
Andra dagar har jag energi o fixar saker.
Men en vanlig dag rullar bara på.
Mest trött på kvällen är jag de dagar jag bara sitter o glor straxt följd av den intensiva dagen. Då går kvällen åt att kämpa för att hålla mig vaken.
Däremot de dagar som rullar på. Det är de kvällar/nätter jag avslutar mina tröttsamma inlägg kl 02.00.

Här pratar vi fysik. Men ändå är det den psykiska dagen (sinnen) som är de mest tröttsamma.

Detta handlar såledess inte enbart om bilkörning utan i alla sammanhang som sinnena får arbeta o detta är inget man känner av fören tröttheten dunkar till.

Jo - kör man tillräckligt långt utan att ta en paus och sova är det ju klart man blir trött. Det finns ju en anledning till t ex kör och vilotidsreglerna för yrkesförare.
När man ligger och kör nära sin förmåga (t ex F1-förarna som du tog som exempel) blir man ju såklart också trött snabbare - det är jag helt med på. Men det är ju sällan man kör så på vägarna ändå
- man behöver ju oftast lite marginaler och är man åtminstone en hygglig förare så är skillnaden är milsvid mellan att köra "så fort man kan" och köra skyltade hastigheter.
Det var ju fel av mig att skriva 15 mil bilkö - hur lång tid skulle inte den körningen ta liksom, hahaha. En mer rättvis jämförelse vore väl sitta t ex 2 tim i bilkö vs köra 2 timmar i laglig fart. Då tycker nog dom flesta bilkön är mest tröttande. Det blir ju lite samma princip för mig. Låg fart leder till uttråkning som sen leder till trötthet - den tröttheten kommer också fortare än när man kör en tur man njuter av.

Jo. Men jag började denna dialog med exemplet att köra nära gränsen, vilket inte är 140 på motorväg.
Vill jag köra på gränsen väljer jag krokiga 70-vägar. Ligger man i 140 där får man jobba. Ska man ta det till motorväg bör nog hastigheten upp mot 200. Själv är 160 gränsen för mig när det inte längre är en trivsam tillvaro.
Men sedan har jag min åsikt klar. Den är att de stora vägarna använder jag som transport o då är det passiv körning med farthållare o enstaka omkörningar.
Ex så bor min dotter 8 mil bort. Jag kan välja två vägar. Den ena är en landsväg som är skyltad 90 o 100. Den andra är just en riktigt krokig 70-väg. Självklart väljer jag väg efter humör.

Jo precis - vägtypen är ju i högsta grad relevant. Anledningen till att jag brukar ta motorväg som exempel är för att det är lätt att relatera till. "Landsväg" kan ju va allt från en riktigt krokig väg med gott om kurvor där väggreppet kanske inte ens räcker till att hålla 100 km/h, till en bred spikrak väg. Därmed är det svårt för utomstående att relatera till hur det verkligen ser ut på den vägtyp man tar som exempel. Krokigt - ok. Men hur krokigt liksom.
Inte heller hastighetsgränsen är ju nån bra "måttstock" eftersom den också är så varierande i förhållande till vägstandard - en 70-väg kan ju lika bra va en motorväg (här i Stockholm) eller nämnda spikraka landsväg.

För mig är 130-140 gränsen där det inte känns segt längre - och 160 är där man börjar njuta av farten. Men det är ju generellt på motorväg som brukar va skyltad 100-120
- på andra vägar (och även kurviga motorvägar som t ex Västerås och Stockholm) kan det se helt annorlunda ut.

Fortfarande inte pga hastigheten, utan att du inte anpassat hastigheten, en liten men väsentlig skillnad. 50 km/h på en tvåfilig väg utanför en skola kan vara för snabbt, men 70 km/h på en enfilig väg utan bebyggelse kan till och med vara för sakta för rådande omständigheter. Men det är fortfarande inte hastigheten som ställer till det. Om ett barn springer ut framför min bil så spelar det ingen roll om jag kör 30 eller 150, olyckan kommer att ske. Konsekvenserna av olyckan blir däremot helt beroende av om jag håller 30 eller 150.

Det är helt rätt, men man anpassar då inte farten efter omständigheter. Du skriver att du kör för fort på "roliga vägen". Håller du samma hastighet på dessa vägar på vintern när det är snö och is på vägen som när det är sommar och torrt? Jag känner inte dig, men om du inte är en Darwin award-kandidat så gissar jag på att hastigheten skiljer sig åt ordentligt.

Sen är det delvis rätt hur man upplever resan beroende på vilken bil man har. Kör du i 150 på en motorväg i en s600 kommer du inte bli trött, även om du kör i många timmar. Samma motorväg, samma tidpunkt, men du kör en Fiat Uno 45. Kör du från Stockholm kommer du stanna innan Jönköping då du kommer vara svinigt trött av den resan, trots att bilen knappt kommer upp i 110.

De 70-vägar jag har omkring mig är dåligt röjda. Så på vintern åker jag dem inte då jag har respekt för tre saker.
Dimma, vatten o halka. Inte ens jag som anser mig köra bättre än medelbilisten vet att jag inte kan hantera en framhjulsdriven bil som släpper.
Sedan har du fel ang en S600 om du menar en Volvo S60. Jag har denna bil fast med ett V. Trötthet är något man oftast inte själv känner. Däremot känner min bil av det o den motorvägssträckan klarar inte jag utan att bilen påstår att jag är trött

Kan tänka mig att han menar en Mercedes-Maybach S600?
http://st.motortrend.com/uploads/sit...arter-view.jpg

Aha. Ja, den har jag inte stor erfarenhet av

Nja, jag tänkte snarare en Mercedes s600. En traktor blir man alltid trött av

Jag har kört fort i många skitbilar också utan att bli trött - även om det förstås är roligare att köra en bil med bra drag och bra väghållning. Man kan nog trots allt dra slutsatsen att farten i sig inte har så stor betydelse.
Hög koncentration under lång tid gör ju att man blir trött - men uttråkning skapar också trötthet som ofta kommer ännu snabbare. Vad man blir uttråkad av är ju individuellt. I mitt fall blir jag det lätt av att köra långsamt (och skyltad hastighet faller oftast in inom kategorin långsamt, för mig). Andra som är vana att köra nya bilar och tycker komfort och ljudnivå är viktigt, kanske blir uttråkade av att köra en gammal Volvo.

Det blir ju egentligen ännu tydligare om man kollar på andra exempel gällande sig själv. Ifall jag t ex skulle bli bjuden på en tur i en raggarbil så skulle jag nog inte bli så uttråkad/trött av att det går långsamt. Det är ju en helt annan grej, jämfört med att ligga och fisåka med en "vanlig" bil. Jag har även åkt ångtåg. Det var riktigt kul och underhållande med alla som stod och filmade mm längs vägen. Farten var då bara 60-80 km/h med en topp på 85 - på banor där andra tåg normalt kör 140-160 km/h. Men det var ju inget man störde sig på.
I ett vanligt pendeltåg eller SJs tåg, så hade det ju däremot varit sjukt uttråkande.