Sex på MDMA i skogen - tripprapport

Det låter inte särskilt tillfredsställande, men inte helt oväntat heller. Enligt min mening så finns den grupp som du beskriver. Det är de som flyr verkligheten, de som vill bryta sig loss från samhällsnormen och inte sällan har problem med att behålla en anställning. Vuxna barn helt enkelt, människor vars impulskontroll och konsekvenstänk är lika med noll. De kan bli frustrerande att försöka leva med.

Sen finns det de som använder exempelvis syra eller mdma som en krydda till ett redan drägligt liv. De som är ute efter upplevelser utöver det "vanliga". Oftast är de medvetna om det plastiga välmåendet, men lyckas njuta av det ändå. Det är sällan ett missbruk hittas i de här fallen.

Självklart är varje fall individuellt, och vad gällande TS liv så vet jag inte någonting och gör därför inget dömande bortom berättelsen som delades här.

Allt gott!

Är det bara jag som börjar undra var ifrån detta hat mot just "blommiga byxor" kommer?

Du återkommer väldigt ofta till just dessa "blommiga byxor". Har det något med din barndom att göra ? Råkade du möjligtvis få se din mor bli belägrad av er arbetslösa granne som var iklädd blommiga brallor när farsan var på tjänsteresa ?
Har du själv blivit sexuellt utnyttjad av någon i blommiga byxor må hända?
Eller har du helt enkelt en hemlig önskan om att själv bli tagen i tvåan av en stor svart man iklädd... blommiga byxor?

Nej du ska inte haka upp dig så mycket på enskilda ord. Det är bara en generell beskrivning, även om det faktiskt förekom.

Alla de psykoanalytiska slutsatserna du försöker dra, kommer alltså från folk med blommiga byxor. Det är inget påhitt. Andra hade väl randiga eller allmänt färgglada byxor. Lysrör och självlysande färg i ansiktet blandat med töntiga piercingar i hela skallen.

Folk såg ut som julgranar. Tomma i blicken dansade de vilkorslöst på, utan ambitioner och utan hopp om framtiden. Ytligt och fullständigt hjärndött.

Jag befann mig mitt i helvetet på jorden.

Tråkigt att din traumatiska upplevelse resulterade i att du fick ett par "glasögon" där allting plötsligt är svart/vitt. Hoppas att du en dag träffar någon som ändrar din uppfattning och får dig att ta av dem. Precis som jag gjorde.

Tills dess vill jag att du ska veta att jag innerligt är en sjukt lycklig tjej, även utan några som helst substanser. Jag har en fördel gentemot mina vänner att jag har toppbetyg som gör att jag bara kan peka och välja vilken skola jag vill studera på i hela Sverige. Ja, även KTH och Handels i Stockholm om så önskas(om detta för dig är det som räknas som en garanterad framtid, för mig handlar en bra framtid om att vara lycklig och att kunna försörja mig och min familj). Men jag känner ofta att det finns saker som inte går att läras ut. Jag tycker att alla får knarka som dem vill, men för mig handlar det om upplevelsen vilken oftast är lärorik. Droger kan öppna mina sinnen och ge mig perspektiv som ingen lärobok eller utbildning i världen kan ge mig. Och då har jag inte ens tagit psykedeliska droger än.

Men för all del. Min nästa rapport ska handla om hur jag reser till Magaluf för att supa mig redlöst berusad hos Grabbarna Grus och hur jag efter en veckas tid lärt mig den bästa kuren mot bakfylla som jag glatt delar med mig av på Flashback. Banan. Det är bra grejer för att lindra bakfyllan enligt läkarna. Rik på kalium. Allt detta lagligt dessutom samtidigt som jag får behålla min garanterade framtid, kanon!

Inte för att jag har något emot de som väljer att uppleva det istället. Alla får som sagt göra hur fan de vill. Men att säga att det ena skulle vara bättre än det andra känns ogenomtänkt.

Jag skulle aldrig i helvete åka till Magaluf och festa, men om jag under pistolhot måste välja mellan det och en LSD-fest i skogen så väljer jag Magaluf.

Jag skulle förresten aldrig göra saker som gör mig olycklig, men tack för omtanken.

Kul att du vinklar allt till att handla om dig. Det kanske är där problemet ligger. Svårt att ha perspektiv på saker och ting här i livet när man bara utgår ifrån sig själv.

Jag vet att du generaliserade, men jag tänkte eftersom du riktade ditt helt generella utlägg till mig så tog jag en liten short cut och svarade personligen.

Det var ju ändå mig du citerade och svarade. Jag kan också bara svara utifrån mina egna tankar, principer och värderingar. Det vore ju lustigt om jag började utgå ifrån någon annans.

Hela denna diskussion startade med mina erfarenheter och vad jag tyckte. Jag fick, inte helt oväntat svar. Nu har jag helt plötsligt problem för att allt handlar om mig?!

Nej jag har hyffsad perspektiv på livet och jag utgår vanligtvis inte enbart efter mig själv, men vill du diskutera våra mentala tillstånd och analysera utifrån våra svar till punkt och pricka så är jag beredd.

Ditt svar lite tidigare kan vara bland det bästa jag läst på fb, angående helvetet osv. Nu är du i min signatur.

Tack, kul att någon här inne finner sann glädje!

tack TS för en välskriven rapport

Tack för att du pallade läsa!

Hahaha. Lågstadienivå på den kukmätningen. Trams