Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Linda Wassgrens agerande 20 augusti 2010 tyder på att det redan då fanns åtminstone ett muntligt utlåtande från vården via telefon. "Alla" blev rörande överens och Assange häktades i sin frånvaro vid 17-tiden innan Irmeli var klar med sitt förhör med Sofia. Lindas undflyende formuleringar i sitt PM (från 22 augusti, tror jag) tyder på att det kan ha funnits uppgifter från vården som hölls under strikt sekretess. Linda undvek till exempel att nämna vilka hon ringt runt till.

Om Sofia berättat för vården, och de i sin tur förmedlade informationen vidare till polisen, då motiverar det varför Linda inte tyckte sig behöva vänta in resultatet av Irmelis intervju, och inte heller låta Irmeli ta del i brottsrubriceringen (som hon dock, enligt sina uttalanden på sociala medier, verkar ha hållit med om). Att Irmeli i ett PM betonade att hon inte tillfrågats om brottsrubriceringen kanske mer handlade om jävssituationen, att hon inte skulle framstå som delaktig i själva beslutet om brottsrubricering.

Ett uttalande från vården före 17-tiden på fredagseftermiddagen 20 augusti förklarar alltså ganska många underligheter kring vad som hände den eftermiddagen på Klara polisstation. Kanske bidrog vårdens inblandning till och med till att videoinspelning under Irmeli-förhöret inte ansågs som särskilt viktig, när fallet ändå inte grundade sig på det förhöret utan på vittnesmål från vården om vad Sofia sagt där.

Sedan kan man undra om de så kallade "behövliga ändringarna" tillkomna under de sex dagarna efter själva anmälan var till för att jämna ut olikheter mellan Sofias uttalande till vården och hennes uttalanden under Irmeli-intervjun. Det fick ju inte se ut som att hon motsade sig med bara några timmars mellanrum. Eftersom man inte har tillgång till vad hon sagt till vården och kan jämföra det med vad som sas på polisstationen, så kan man bara spekulera. Men det verkade verkligen viktigt för Gehlin (och Borgström?) att justera förhöret med Irmeli snarare än att göra ett kompletterande separat förhör. Jag vet inte om det funderats så mycket på om orsaken till ändringarna i förhöret kan ha varit just det, att stärka överensstämmelsen mellan SöS-utlåtandet och polisförhöret.

Vården har som uppgift att vårda, och inte att kritiskt ifrågasätta en person som säker hjälp efter vad som uppfattas som en (misstänkt) våldtäkt. Vården har på sitt ansvar att ta hand om den som känner sig våldtagen, inte att balansera dennes intresse med den misstänkte förövaren. De tar hand om patienten. Polisen däremot måste vara på sin vakt mot falskanmälningar, och inte minst åklagaren har tydliga krav på sig att beakta den misstänktes perspektiv.

Själva möjligheten att sätta dit en oskyldig för våldtäkt genom att ge en kryddad version till vården och sedan låta dem förmedla (des)informationen till polisen, och därmed själv komma undan ansvar är rätt intressant. Det får en att återigen undra om Sofias SMS från polisstationen var en dimridå för att verka oskyldig. Kan man "anmäla" en våldtäkt till vården? Var Sofia så orolig för HIV att hon sa vad som helst för att omedelbart få bromsmediciner? Eller missuppfattade hennes bror saken när han trodde att dessa mediciner var vad som påverkade hennes humör?

Vad händer med rättsäkerheten för den misstänkte när anmälan går via vården som man kan misstänkta att den gjort i Sofia-fallet? Hon verkade verkligen vara ute för att söka stöd överallt, hos vården, hos vänner och arbetskamrater, hos Anna. Så att det skulle finnas en samstämmig bild att visst, hon hade blivit våldtagen, det berättade hon för alla. För alla utom Irmeli.

Men vem vet vad Lotti Helström kan ha hittat vid undersökningen av SW? Med tanke på hennes tidigare kvasivetenskapliga utlåtanden, är det absolut inte otänkbart att hon "hittat" fynd som "bekräftar" att det använts våld. Detta oavsett vad SW berättat vid undersökningen.

Lottis "fynd" har sedan i god ordning överlämnats till polisen och Marianne Ny.

Om man då har i åtanke vad Marianne Ny har för dokumenterad inställning till våldtäktsmisstänkta i allmänhet, nämligen att det bara är "nyttigt" om de kan hållas inlåsta ett tag, oavsett om "gärningsmannen" sedan blir befunnen oskyldig, så är kanske inte det vidare händelseförloppet beträffande Assange helt osannolikt.

Så, norrtalje1:s funderingar är kanske inte helt utan grund.

Detta förefaller vara mycket långsökt. Kan du referera till den s.k. dokumenterade inställningen så att jag kan verifiera ditt påstående? Han har f.ö. bara varit frihetsberövad å Sveriges vägnar i 10 dagar så även om du mot förmodan kan peka ut den dokumenterade inställningen så verkar den inte ha haft någon större påverkan i det aktuella fallet.

En defininitionsfråga som det beror vem du frågar. UNWGAD har en helt annan åsikt. Normala funtade människor har en helt annan åsikt. Människor med normal empatiförmåga har en helt annan åsikt. MN's åsikt är ju väldokumenterad. Hon gillar att hitta på utomrättsliga straff. En stat som tillåter att personer med åsikten att utomrättsliga straff är av godo får jobba inom rättsväsendet säger ganska mycket. Du har en förmåga att tjata om banarepubliker etc. Det går lätt att se att MN's inställning passar väl in i ett sådant lands rättssystem. F.ö så är en Monarki betydligt mer odemokratiskt än en republik. Du brukar påstå att folk inte hänger med ... Det är ett under att du efter flera års tid inte har koll på varifrån MN's inställning finns dokumenterad. Ett råd, läs tråden från start. Du kommer att hitta referenser på flera ställen.

Ange vilka utomrättsliga straff MN anses ha utdömt. Konspirationsteorier kring detta i denna tråd är inga bevis eller utgör ingen dokumentation av något sådant. Så du måste vara mer konkret.

Så här skrev Marianne Ny i Domstolsverkets rapport om kvinnofridslagen 2001:

”Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas”.

”Marianne Ny menar att lagföringen har god effekt som skydd för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms.”


Gärningsman, men inte dömd? Kan man vara det? Tydligen i Marianne Nys ögon!

(Tack Old Wolf)


Det här visar bara vilken typ av människa som Assange har att göra med. Hon skulle gladeligen häkta Assange utan att ha det minsta handfasta bevis för att han skulle vara skyldig till något som helst.

Javisst, nu minns jag, hon har ju faktiskt utfärdat en häktningsorder på honom.

Att han inte skickats till Sverige, är inte hennes förtjänst. Hon måste gräma sig oerhört.

Du är ytterst motsägelsefull. När det gäller konspirationsteorier så finns det EN person i denna tråd som står för de flesta(tidsresor, upprepningar av påståenden helt utan belägg etc). En person vars alias börjar på Ano och slutar på e och har skrivit flera tusen inlägg även om det mesta är upprepningar. Jag tror du kan hitta denna personen också, utan mer konkret hjälp.

Angående källa på MNs inställnning så fick du det av the saint. Till skillnad mot dina "källor" som kommer med osannolika påståenden där det finns väldigt starka indicier (från råa originalkällor) på att de är fel så är detta en rå originalkälla som är helt okontroversiell.

Varför ska jag ange vilka utomrättsliga straff som MN utdömt. Jag har angett hennes inställning. Hur hon tillämpar sin inställning i praktiken får du undersöka själv. Om du kommer med intressanta frågeställningar så kanske någon har intresse av att använda sin tid för att undersöka de. När du istället implicerar helt andra frågeställningar från andra än de som ställts samt är helt resistent mot fakta som serverats dig på silverfat så är det självklart ingen som har någon större lust att hjälpa dig. Det kan finnas tillfällen när det är värt att ta fram fakta du efterfrågar, men orsaken är aldrig att ta fram fakta för att tillfredställa dig.

Fast det här var ju inte något utomrättsligt straff, eller hur?


Är man utsatt för våld är man ju ofta förvirrad och chockad. Det kan ta några dagar att komma till sans så att man ens kan genomföra ett vittnesförhör. Det är ju detta det verkar handla om, inte att något slags straff skulle utdömas.


Även detta är inte ett straff utan ett skydd för kvinnan precis som hon säger. Förutsättningarna för resonemanget lär vara att en kvinna har utsatts för en verklig våldtäkt (i klassisk mening) och då tycker jag att det hon skriver är fullt rimligt.

I fallet JA är det ju helt andra förutsättningar. Det är inte en klassisk våldtäkt och lång tid har gått. Beslut om häktning har tagits för att kunna genomföra förhör med JA så att förundersökningen ska kunna slutföras. JA har gjort allt för att hålla sig undan, inklusive att gömma sig på Ecuadors ambassad. Något utomrättsligt straff finns givetvis inte då han bara varit frihetsberövad å Sveriges vägnar i 10 dagar, tiden på ambassaden är helt självförvållad och han kan avbryta detta när han helst vill. Häktningen för på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt är helt legitim och givetvis inte något rimligt skäl att hålla sig undan via flykt undan rättvisan in på ambassaden. Dock bekräftar ambassadvistelsen att flyktfaran inte var överdriven, tvärtom var den kraftigt underdriven givet det episka felbeslutet i UK att ge honom förtroendet att hantera borgen, vilket han inte var lämpad till utan missbrukade och ett rättshaveri inträffade som resultat av hans låga handling.

Du missar tydligen det som alla andra ser.

Marianne Ny säger:

”... att lagföringen har god effekt som skydd för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms.”

Hur kan du då säga att "Förutsättningarna för resonemanget lär vara att en kvinna har utsatts för en verklig våldtäkt"?

Den åtalade döms ju inte enligt uttalandet!

Tar du nu på dig domarrollen och anser att den åtalade trots allt var skyldig?

Är han "gärningsman" trots att han inte döms?


Ditt resonemang är avskyvärt.

Förutsättningen när någon anmäler våldtäkt och man griper den misstänkte är ju att man tror att personen är skyldig, annars skulle man ju inte gripa och häkta etc. Detta gäller ju vid alla typer av brott, inte bara våldtäkt. Man häktar en misstänkt mördare men personen kan gå fri för att personen är helt oskyldig (har inte begått brottet) eller att man helt enkelt inte har bevis nog (personen har begått handlingen men kan inte fällas bortom rimliga tvivel).

Man måste skilja på de åtgärder man gör innan rättegång och vad som faktiskt är i laga kraft vunnen dom. Det ingår i rättssystemet att man kan utsättas för häktning etc. och att det sen visar sig att man faktiskt är helt oskyldig. Det är något vi accepterar för alternativet - att de allra flesta upptäckta brottslingar går fria från ansvar, är ännu sämre.

Givetvis kan åtgärderna ha effekt även om man inte kan fälla personen. Säg att man gripen en fotbollshuligan som exempel. Man får bort personen från scenen och man kanske stoppar eller begränsar fortsatt våld. Personen kan gå fri i brist på bevis men åtgärden hade ändå positiv effekt. Det handlar absolut inte om ett straff utan om att avvärja fara.

Säg att en kvinna anmäler sin sambo för våldtäkt och att det faktiskt är en verklig våldtäkt. Hon kanske har varit utsatt för våld i relationen under en längre tid. Det är klart att det är en lättnad för henne om mannen inte under häktningen kan utsätta henne för mer våld, även om han till slut ändå går fri i brist på bevis. Detta är inte heller ett straff utan man avvärjer fara och ger lite lugn och ro för brottsutredningen inklusive en trygg miljö för att genomföra vittnesförhör. Om någon anmäls falskeligen så är detta givetvis ett brott som man ska ta på allvar men det är ju inte detta det handlar om. Jag anser att Ny är på rätt spår och ser inget problem med detta överhuvudtaget, givet att det inte handlar om falskanmälan.

Det finns inget avskyvärt alls i Ny:s resonemang utan det är ett humant resonemang om man ser till den brottsutsattes situation. Man utgår från att personen som anmäler är brottsutsatt. Är det en ren falskanmälan så är detta ett separat brott som givetvis ska bestraffas.

Hur kan du då säga att "Förutsättningarna för resonemanget lär vara att en kvinna har utsatts för en verklig våldtäkt"? Du säger emot dig själv, som vanligt.
Och även om personen är oskyldig så vill du beteckna denne som "gärningsman"?


Hur kan du då säga att "Förutsättningarna för resonemanget lär vara att en kvinna har utsatts för en verklig våldtäkt"? Du säger emot dig själv, som vanligt.
Och även om personen är oskyldig så vill du beteckna denne som "gärningsman"?


Om det är en falskanmälan kan du ju inte veta på förhand. Du vill tydligen ändå kalla den häktade för "gärningsman".


Du är enögd. Du ser bara saken ur "den brottsutsattes situation". Den som är anklagad och blir utsatt för häkte (=tortyr), glömmer du totalt.

Du vet säkert dessutom att falskanmälan nästan aldrig beivras, så detta är ingen tröst för den som blivit häktad på fel grunder.

Fel, fel, fel. Man griper den misstänkte för att hen är misstänkt. I att vara misstänkt ingår möjligheten att vara oskyldig, och eftersom det är åklagarens plikt att förhålla sig neutral så bör hen inte gå händelserna i förväg utan bara betrakta personen som misstänkt och tills vidare oskyldig.

Sen lär det ju heta att åklagaren måste tro att det är möjligt att döma personen ifråga för att det överhuvudtaget ska vara meningsfullt att driva ett fall emot denne. Men att det kan vara möjligt att döma någon utesluter inte att det samtidigt är möjligt att personen är oskyldig och går fri. Åklagaren måste hålla sig neutral.

I Assangefallet betyder det att de gör fel som ideligen bekriver målsägarna som "brottsoffer". Det finns ett alldeles utmärkt ord, "målsägare", för att beskriva deras nuvarande status (i Annas fall preskriberat) och det är det ord som media bör vänja svenska folket vid att använda, hellre än att ideligen låta till exempel målsägandebiträdena bedkriva sina klienter som annat än just målsägare.

Till och med regeringen i sitt uttalande till UN WGAD verkar ju ha bekrivit målsägarna som offer. Men det är fel, för man får inte hetsa mot en misstänkt genom att systematiskt beskriva honom som skyldig, till exempel indirekt genom att beskriva målsägarna som offer. Nej, alla bör hålla huvudet kallt och benämna saker vid dess rätta namn. Sofia är målsägare. Anna var målsägare. Massi Fritz och Borgström är målsägandebiträden.


Ansvar? Vilket ansvar har den misstänkte egentligen? Jag tror det heter påföljd. Eller straff. Men ansvar?

Man har inget ansvar att ta sitt straff, för det innebär inget frivilligt val om en person blir dömd till straff. Straff är tvång, och i och med att det är tvång så blir det motsägelsefullt att tala om ansvar. Vet personen med sig att han är oskyldig så är det snarare hans ansvar att bevaka sina rättigheter och inte i onödan gå med på olovliga frihetsberövanden.

Jag tror Anna uttalat sig om att hon ville att han skulle ställs till svars för vad han gjort (och då menade hon troligtvis det hon trodde han gjort mot Sofia, inte det som den förfalskade kondomen skulle bevisa att han skulle ha gjort mot henne). Men är inte det höjden av fräckhet av Anna att vilja att han ska ställas "till svars" samtidigt som hon själv inget hellre vill än att slippa ställas till svars för den förfalskade kondomen?

I vilket fall som helst så har Assange inget ansvar som helst att ställa upp på Mariannes olovliga frihetsberövande av honom. Det är Marianne som bör ta sitt ansvar och dra tillbaka det olovliga frihetsberövandet. Där kan man verkligen tala om ansvar. Hon är inte tvingad eftersom UN WGADs beslut inte är en dom som verkställs. Nej, det är ett beslut som det är på Mariannes ansvar att självmant lyda och respektera. Där kan man tala om ansvar! Som Marianne fräckt struntar i.


Det uttalandet har inget med Assangefallet att göra eftersom varken Anna eller Sofia var sambo med JA.


Nej, det kan man faktiskt inte göra. Man kan inte utgå från att en person är skyldig bara för att man accepterar att det finns misstankar mot honom.



För att bestraffas måste det först anmälas och en förundersökning startas. Kanske är det för att polis (rörande överens) och åklagare tagit för givet att den misstänkte är skyldig som de inte brytt sig om att misstänka en falskanmälan. Dessutom har ju Sofia varit så smart att hon gått till vården och låtit dem förmedla vidare hennes berättelse till polisen. Det räknas nog inte som en falskanmälan om man gör på det sättet. Hon berättar vad hon vill för vården, för det är ingen polis, och vården förmedlar vidare i god tro. "Ingen" gör fel, ingen kan anklagas.

Tänk om den skyhöga sekretessen kring vad Sofia berättat för vården helt enkelt är till för att skydda henne mot att anmälas för förtal? För även om det inte är en falskanmälan att dra en historia för vården, så kan det kanske betraktas som förtal om informationen sprids vidare. Huruvida det räknas som förtal, och hur allvarligt, beror väl på vilken spridning informationen får.

Det är klart, jouråklagaren nåddes naturligtvis av informationen, och hon spred den till journalister som i sin tur spred informationen som en löpeld över hela världen, så visst kan Sofias hypotetiska berättelse för vården, som troligtvis förmedlades vidare till Linda över telefon, sägas ha nått en helt fantastisk, global spridnig. Var det därför Sofia sa sig vara arg för att allt kommit ut i media? Hennes förtal av den misstänkte? Att han skulle ha våldtagit henne? Och nu försöker Marianne rädda upp situationen genom att till varje pris mörka vad som skett, och dessutom hävda att hon visst blivit våldtagten, trots att det är uppenbart för alla att så inte alls är fallet. För Marianne ljuger så det knakar om Sofias djupt sovande tillstånd.