Det värsta är nu, enligt
Somar Al Naher, olika
högerextremisters försök att utnyttja Nice-tragedin till att samla
billiga politiska poänger.
Billiga poänger på Nicetragedin
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/somaralnaher/article23194607.ab
Vi kan än en gång påminna oss om hur
Göran Greider (och många med honom) anser det fullkomligt naturligt och lovvärt att göra politik på Utöya-massakern, men blir ytterst uppbragt över att hans politiska motståndare gör politik - eller som han skulle säga det
utnyttjar och
samlar politiska poänger av lika grymma tilldragelser med andra förövare. Julia Caesar skildrade hur GG i december 2011, efter att en svensk man i Ludvika dödats av en somalier och en kongoles, stoppade all diskussion på Dala-Demokratens webbplats.
http://snaphanen.dk/2011/12/21/viochdom/
Citat:
Han [Grieder] vet att Sverige är på väg åt helvete, och han vet varför. Men folket, allmänheten, ska inte få veta. Efter mordet i Ludvika skrev jag om vår kastrerade sorg, de märkliga sorgeritualer som har uppstått när mord eller andra våldsdåd har begåtts. Istället för att ställa politikerna till svars för de offer som invandringspolitiken skördar går vi i fackeltåg ”mot våldet” och lägger nallar och blommor på brottsplatsen. Någon skickade en länk till Dala-Demokraten och Dalarnas Tidningar. Kommentaren togs bort omedelbart. Greiders ledare fick 72 kommentarer, bland annat den här av signaturen Viksjo:
”Du sjunker allt djupare i den politiska korrektheten, Greider. Ett rasistiskt mord på en svensk tvåbarnspappa veckan före julafton, genomfört av ett invandrargäng. Fullständigt oprovocerat. Och du bildsätter ledaren med en bild på Mattias Flinck?! Jag finner inga ord. Så fruktansvärt lågt, och uruselt fegt. Jämför med medias behandling av häktesmordet i Flemingsberg. Överallt ser vi bilder på den unga mörkhyade tjejen som mördades, bredvid bilden på den vite gärningsmannen. Varför gör media BARA så när offret är mörkhyat? När får vi se ett porträtt på tvåbarnspappan i Ludvika bredvid porträtt på de tre-fyra mörkhyade gärningsmännen??
Och till sist, så vill jag påminna om Greiders egna ord veckan efter Utöya.
“Det är rätt att göra politik av en sådan här händelse”, skrev han. I konsekvensens namn är det naturligtvis rätt att göra politik av rasistmordet i Ludvika. Och dubbelmordet i Alingsås. Och gruppvåldtäkten i Mariannelund. Etc. Så gnäll inte över att vi upprörs över den havererade invandringspolitiken.
Med Utöya är det som sagt annorlunda, och varje gång GG återkommer till ämnet klagar han över att sorgen över de döda är så renons på ideologi.
http://www.arbetarbladet.se/opinion/ledare/de-ideologiska-slutsatserna-av-utoya-1
Citat:
Allteftersom veckorna gick och vi alla, var och en på sitt sätt, försökte sörja med det norska folket och de anhöriga, växte hos många en känsla av att detta ofattbara terrordåd skulle bli en vattendelare, både moraliskt och politiskt. Vem skulle efter detta mördande med gott samvete kunna lägga sin röst på Fremskrittspartiet i Norge eller Sverigedemokraterna i Sverige? Inte för att dessa partier har något direkt att göra med de vanvettiga tankar som uppstod i huvudet på Anders Behring Breivik – men många insåg nog ändå att partier av det slaget bidragit till att forma den främlingsfientliga tidsanda där högerterrorism är ett möjligt utfall.
Massakern på Utöya borde ha blivit en vändpunkt, markerat ett uppvaknande och blivit startpunkten för en ny medvetenhet.
Två år senare inser jag hur överoptimistisk den analysen var.
-----
På årsdagen av det fruktansvärda terrordådet är det naturligtvis sorgen och eftertanken som måste stå i centrum. Men den stora uppgiften kvarstår: att se de ideologiska mönstren i dådet och att dra slutsatser av det. Västvärlden hemsöks av konservativa tankemönster som befrämjar högerextremismen. Det motmedel vi har är ideologisk medvetenhet.
http://www.etc.se/ledare/breiviks-terrordad-har-avpolitiserats
Citat:
Det som skedde i Norge var att signalementet på Breivik som extrem högerideolog tonades ner. Stoltenberg och ledningen för det socialdemokratiska partiet var säkert rädda att anklagas för att vilja exploatera dådet partipolitiskt. Sorgen blev norsk och nationell. Och den avgörande höger-vänsterdimensionen tonades ned. Även i svensk press kan man se det där. När DN i måndags skrev om treårsminnet handlade artikeln nästan enbart om de anhörigas sorg. Terrordådet avpolitiserades.
Och i Norge sitter en regering vid makten och Fremskrittspartiet, där Breivik i många år var medlem, har tunga ministerposter. Ytterligare ett tecken på att Breiviks terrordåd reducerats till ett minne fast det borde vara en konfliktfylld del av nuet.