Likt drömmar och sömn i livet så är ju livet en skola för anden.
Försvinner då möjligheten till pånyttfödelse så tas även möjligheten
till att växa närmare gud bort?
Eller vad är planen med en massa själar utan tillgång till vår fysiska jord?
Kan inte låta bli att jämföra det med ett ghetto utan möjligheter till utbildning.
The show must go on?
En möjlighet är kanske helt enkelt att vi får ett resmål mindre, och tiden med jorden som
praktikplats är över. Men. Var passerar man egentligen gränsen att vara människa
(med utrotelse av en planet i bagaget), till parasit?
Som bara tar över på sina egna själviska villkor och förstör allting dit man kommer?
Nej. Inte hade man velat ha oss resandes om vi inte fixar planet ett.
Annat hade det ju varit om vi som ras fixade upp planeter och lämnade dem i
bättre skick än då vi kom. Men att resa med straffregister? Nja..