Citat:
Okej, hårda ord. Men det stämmer nog. Jag hade såklart inte tänkt röra snus på minst ett par månader så jag är helt hundra på att jag är av med mitt beroende. Men efter det hade jag en liten (önsketänkande) ide om att kunna ta en då och då och faktiskt uppleva en kick, precis som fick en att börja med snus. Men mer realistiskt förstår jag nog att jag aldrig mer kommer kunna uppleva snus på det sättet.
Så du har nog rätt i att jag bör sikta och ställa in mej på att jag aldrig någonsin mer i mitt liv kommer att ha en snus i min mun.
Varför ska du lägga ner morgonkaffet? Är det verkligen en smart ide att sluta med snus och kaffe samtidigt? För mej har kaffet varit mer viktigt än nånsin, när jag inte har snuset.
Oavsett, lycka till!
Så du har nog rätt i att jag bör sikta och ställa in mej på att jag aldrig någonsin mer i mitt liv kommer att ha en snus i min mun.
Varför ska du lägga ner morgonkaffet? Är det verkligen en smart ide att sluta med snus och kaffe samtidigt? För mej har kaffet varit mer viktigt än nånsin, när jag inte har snuset.
Oavsett, lycka till!
Precis så ska du tänka. Många är vi som fallit för samma tankemönster att man kanske kan ta en snus ändå. Inte just nu men senare.
Den krassa verkligheten är dock att man måste inse att en enda snus stjälper allt man byggt upp.
Direkt börjar hjärnan lura in dig i ett beroende igen.
Sök gärna upp IndyHermesKink's poster i denna tråd. Han har en förmåga att i skrift visa hur hjärnan verkligen kan lura en.
Det genomgående mönstret för de som lyckats (med få undantag) i denna tråd med att sluta snusa är att man direkt måste förlika sig med tanken att det är slut för gott. Inget tuggummi, papper under läppen, tepåsar under läppen, ingefära, snask, cigg, pipa eller plåster.
Sluta, lid ett tag, lev asketiskt och njut av att giftet och beroendet lämnar dig och upplev sen glädjen i att blivit fri från denna illusionen av glädje som man tror snuset ger.
Jag tror på dig.