Citat:
Håller till stora delar med dig. Både S och M är livrädda för att stöta sig med någon väljargrupp, då driver dom hellre ingen politik alls.Handlar mer om att inget parti är intresserat av att bedriva politik (mer än någon liten kärnfråga de har som flaggskepp).
För socialdemokraterna är facken en otroligt viktig rekryteringsbas och det som finns kvar av S vill absolut inte ta strid med facket.
Göran Persson var den S-minister som sist stred mot facket när han drev igenom diverse företagsvänliga program. Då hade vissa fackförbund i norra sverige inre stridigheter då de vill stödja V istället för S. Under denna period försökte facken intala medlemmarna att de var neutrala. Den charaden behöver de inte längre hålla på med.
Att statsminister Löfven som enbart sysslar med personligt nätverkande skulle börja ta någon form av politisk strid som kan riskera kontakterna är över huvudtaget är otänkbart.
För moderaterna finns det ingen anledning att ändra på A-kassan. Om A-kassan är problematisk, så kan M skylla på facket och säga att det är fackets fel. Om staten hanterar A-kassan blir det deras fel.
De kallar sig ju nuförtiden "arbetarparti" men de bedriver fortfarande en fackligt fientlig politik och är det parti som slog sönder den ursprungliga A-kassan.
Moderaterna bryr sig inte längre om de tandlösa facken som fokuserar på genusfrågor och håller tummarna för att arbetslösheten skall gå ner och medlemsavgifterna komma tillbaks.
Övriga partier är för små för att kunna driva igenom något. De kan uttrycka önskemål och skcika debattartiklar/förslag till journalister men det är mest för att få lite rubriker och sno åt sig en procent här och där så de inte hamnar under 4-procentsspärren.
För socialdemokraterna är facken en otroligt viktig rekryteringsbas och det som finns kvar av S vill absolut inte ta strid med facket.
Göran Persson var den S-minister som sist stred mot facket när han drev igenom diverse företagsvänliga program. Då hade vissa fackförbund i norra sverige inre stridigheter då de vill stödja V istället för S. Under denna period försökte facken intala medlemmarna att de var neutrala. Den charaden behöver de inte längre hålla på med.
Att statsminister Löfven som enbart sysslar med personligt nätverkande skulle börja ta någon form av politisk strid som kan riskera kontakterna är över huvudtaget är otänkbart.
För moderaterna finns det ingen anledning att ändra på A-kassan. Om A-kassan är problematisk, så kan M skylla på facket och säga att det är fackets fel. Om staten hanterar A-kassan blir det deras fel.
De kallar sig ju nuförtiden "arbetarparti" men de bedriver fortfarande en fackligt fientlig politik och är det parti som slog sönder den ursprungliga A-kassan.
Moderaterna bryr sig inte längre om de tandlösa facken som fokuserar på genusfrågor och håller tummarna för att arbetslösheten skall gå ner och medlemsavgifterna komma tillbaks.
Övriga partier är för små för att kunna driva igenom något. De kan uttrycka önskemål och skcika debattartiklar/förslag till journalister men det är mest för att få lite rubriker och sno åt sig en procent här och där så de inte hamnar under 4-procentsspärren.
Däremot håller jag inte med om att M "slog sönder" a-kassan. Reinfeldts första mandatperiod genomfördes en del reformer, men då hade utvecklingen av arbetslöshetsförsäkringen redan stått på paus sedan mitten på 90-talet. Den ideologiska förändringen kring vad arbetslöshetsförsäkringen ska vara kom på bred politisk front med den liberala vågen och det generella "marknadstänket" som svepte över Europa under första halvan av 90-talet. Vad politiken då gjorde var att delvis följa Lindbeckkommissionens råd, att om dom inte kan förmå sig att ta svåra beslut om att skära i arbetslöshetsförsäkringen, så kan dom i vart fall bara låta den vara och låta tiden urholka den...
