Jag jobbar för en 6 åring. Hon är så snäll och man blir glad av henne. Men jag har börjat varit med om så konstiga saker och vill gärna veta andras erfarenhet av saker som hänt inom detta yrke. Är det så här konstigt jämt eller har jag seriöst bara otur?
* Jag ställer upp och är på ett läger där det finns djur jag är allergisk mot för det var akut och fanns ingen. Blev jätte dålig efter några timmar och hamnade på sjukhuset (har inte allergin på papper sedan innan). Nu jobbar jag och pappan säger att jag slipper för min hälsas skull resten av gångerna varpå mamman säger surt att det finns sprutor (!) (kan lägga till att pappan eller mamman kunde följt med istället då de bara satt hemma).
* Säger att jag är duktig och sånt innan passen och sedan kör de med mig som att jag är en robot. Klagar en massa och ber mig hämta saker de själv kan och borde göra. Alltså mycket små saker framför dem som de inte når.
* Får ingen tid att äta varken lunch eller middag. Om jag blir små hungrig så måste jag planera in tiderna när jag äter bättre enligt mamman så inte 6åringen blir utsatt. (Väljer alltid bra tider då jag inte behövs för att kunna äta men får ändå inte det).
* Dem säger att jag kan få sitta ett tag och vila lite. Precis när jag sätter mig ner så ska jag upp igen och får en massa uppgifter att göra.
* Får inte sitta hur länge som helst på toa (det jag behöver alltså och inte 30 min). Sen måste jag planera in det väldigt noga för det kan störa allt annat tydligen.
* Mamman och pappan bråkar hela tiden öppet för mig. Väldigt obehagligt och har även gjort att jag slutat ta dag passen för att slippa det.
* Innan jag började pratade mamman hela tiden om hur kär alla är i dottern och hon är bara bäst osv. Intalar alla att säga det och tittar på en sjukt läskigt med ett stort leende tills man håller med.
* Man ska hela tiden uppmuntra dottern om att hon är så smart och bäst. (Är inte smart alls. Sedan mycket överdrivet att säga det flera gånger per timme).
* Dem har nästan aldrig tid för henne att åka och göra saker så vi assistenter gör det istället och de skyller på en massa dåliga bortförklaringar till varför de inte kan.
* Jag ska inte behöva ändra mig för något men sedan påpekar dem en massa saker jag ska ändra i min personlighet för att passa in i någon fantasi bubbla de vill ha för henne trots att de valde mig för jag är lugn.
* Dottern är så viktig att de andra barnen får lida igenom det mycket och får inte ens hälften så mycket uppmärksamhet.
* Dem klagar väldigt öppet för mig om deras förhållande, hur de tycker om varandra och att de har "för många" barn.
Kommer jag på fler skriver jag fler senare, men detta är saker jag tänkt på mest!
* Jag ställer upp och är på ett läger där det finns djur jag är allergisk mot för det var akut och fanns ingen. Blev jätte dålig efter några timmar och hamnade på sjukhuset (har inte allergin på papper sedan innan). Nu jobbar jag och pappan säger att jag slipper för min hälsas skull resten av gångerna varpå mamman säger surt att det finns sprutor (!) (kan lägga till att pappan eller mamman kunde följt med istället då de bara satt hemma).
* Säger att jag är duktig och sånt innan passen och sedan kör de med mig som att jag är en robot. Klagar en massa och ber mig hämta saker de själv kan och borde göra. Alltså mycket små saker framför dem som de inte når.
* Får ingen tid att äta varken lunch eller middag. Om jag blir små hungrig så måste jag planera in tiderna när jag äter bättre enligt mamman så inte 6åringen blir utsatt. (Väljer alltid bra tider då jag inte behövs för att kunna äta men får ändå inte det).
* Dem säger att jag kan få sitta ett tag och vila lite. Precis när jag sätter mig ner så ska jag upp igen och får en massa uppgifter att göra.
* Får inte sitta hur länge som helst på toa (det jag behöver alltså och inte 30 min). Sen måste jag planera in det väldigt noga för det kan störa allt annat tydligen.
* Mamman och pappan bråkar hela tiden öppet för mig. Väldigt obehagligt och har även gjort att jag slutat ta dag passen för att slippa det.
* Innan jag började pratade mamman hela tiden om hur kär alla är i dottern och hon är bara bäst osv. Intalar alla att säga det och tittar på en sjukt läskigt med ett stort leende tills man håller med.
* Man ska hela tiden uppmuntra dottern om att hon är så smart och bäst. (Är inte smart alls. Sedan mycket överdrivet att säga det flera gånger per timme).
* Dem har nästan aldrig tid för henne att åka och göra saker så vi assistenter gör det istället och de skyller på en massa dåliga bortförklaringar till varför de inte kan.
* Jag ska inte behöva ändra mig för något men sedan påpekar dem en massa saker jag ska ändra i min personlighet för att passa in i någon fantasi bubbla de vill ha för henne trots att de valde mig för jag är lugn.
* Dottern är så viktig att de andra barnen får lida igenom det mycket och får inte ens hälften så mycket uppmärksamhet.
* Dem klagar väldigt öppet för mig om deras förhållande, hur de tycker om varandra och att de har "för många" barn.
Kommer jag på fler skriver jag fler senare, men detta är saker jag tänkt på mest!
