Citat:
Fakta är att MN förklarat att hon tvingats lägga ner fallet för att preskription inträdde innan förundersökningen kunde avslutas, i och med att nödvändiga förhör inte kunde hållas.
Åklagaren är absolut inte partisk. Åklagaren är ansvarig för att leda förundersökningen och då ingår det att undersöka sådant som talar emot den misstänkte såväl som för den misstänkte. Det finns inget som tyder på att åklagaren inte talar sanning.
Åklagaren är absolut inte partisk. Åklagaren är ansvarig för att leda förundersökningen och då ingår det att undersöka sådant som talar emot den misstänkte såväl som för den misstänkte. Det finns inget som tyder på att åklagaren inte talar sanning.
Hennes förklaring är intressant, eller rättare sagt, det är intressant att hon ursäktar sin åtalsunderlåtelse på det sättet. Inget kan dock ursäkta att hon gjorde ingenting på flera år, och jag antar att det är vad den polisanmälan som nyligen gjorts handlar om.
Marianne har valt att reducera den fleråriga ambassadtiden till ett "tillfälligt verkställighetshinder" för hennes mer än halvdecenniumgamla häktningsbeslut, och man kan anta att hon innan dess såg på JAs överklaganden som ett "tillfälligt verkställighetshinder". Det som förhoppningsvis kommer att utredas av en annan åklagare är om denna mångåriga väntan innan hon ens försökte förhöra utomlands verkligen var i enlighet med hennes uppdrag att bedriva förundersökningen "skyndsamt".
Risken är förstås att utredningen av Marianne kommer att betrakta den tioåriga preskriptionstiden som ett "tillfälligt verkställighetshinder" och därför inte göra någonting, men då hamnar man i en olycklig situation där misstankar om att en åklagare missköter förundersökningen inte kan utredas förrän det är för sent, trots att hela världen vaknat upp och aktioner kommer att hållas i flera städer till stöd för den misstänkte. När senast hände något sådant?
Marianne tycker sig kanske ha handlat lagenligt, men hon har knappast handlat i lagens anda. Hon har alltså missbrukat lagliga medel till olovliga gärningar. Lite som Anna med sin lagliga hämnd, som bara tycktes ge sken av legitimitet, trots att det handlade om medvetna trakasserier som hon ville lära världen genom sin blogpost. Kanske kan det jämföras med uppvigling till brott. Varken Anna eller Marianne tycks kunna skilja på lagligt och lovligt. Annas lilla olovliga hämndskola, skulle man kanske kunna kalla den, och kanske var det därifrån som Marianne fick sin inspiration. Vem vet.