Citat:
Nej.
Citat:
Det förekommer säkert, men hade det varit utbrett så hade jag känt till det.
Han står säkerligen för erfarenheterna hos många som vill ta sig in i branschen, både i nutid och dåtid. Ännu fler idag, skulle jag tänka mig. Jag litar också på researchen hos de som skrev i det numret, för på den tiden var Nöjesguiden inte den hårdvinklade skräptidning den blev efter år 2000. De gjorde ett pålitligt, ambitiöst gräv om tillståndet i den svenska medie-/journalistbranschen, de var uppenbart proffesionella och kunniga - och de hade sina egna erfarenheter att jämföra med. Jag litar på att de inte valde ut en massa totalt udda lirare som inte kunde ge en vettig bild av branschen. Du verkar däremot mest bara vilja snacka.
Jan Gradvall, som var en av de som medverkade i det där numret, har senare sagt att han aldrig hade kunnat slå sig in och göra en liknande karriär på de villkor som råder i mediebranschen nu på 2000-talet. Det vill säga: hade han försökt idag, debuterat typ 2005 och kommit från samma småstads- & fanzinebakgrund, utan insiderkontakter från start och utan feta pengar, så hade han fått släppa det mesta av sina ambitioner och bli ännu en mediehora. Det säger tonvis om hur mycket spelplanen har förändrats sedan 80-talet.
Jan Gradvall, som var en av de som medverkade i det där numret, har senare sagt att han aldrig hade kunnat slå sig in och göra en liknande karriär på de villkor som råder i mediebranschen nu på 2000-talet. Det vill säga: hade han försökt idag, debuterat typ 2005 och kommit från samma småstads- & fanzinebakgrund, utan insiderkontakter från start och utan feta pengar, så hade han fått släppa det mesta av sina ambitioner och bli ännu en mediehora. Det säger tonvis om hur mycket spelplanen har förändrats sedan 80-talet.
Att därifrån gå till påståendet att "journalister gärna arbetar gratis för att sprida sin henvänsterpropaganda" är minst sagt långdraget.