amfetamin - en hatkärlek

Skrev du inte att du bara hade tagit det fyra-fem gånger? I övrigt får du tala för dig själv. I stort sett alla jag känner som har ett måttligt bruk eller håller det mer medicinskt mår alldeles utmärkt utan det och dom som inte gör det, dom mår dåligt i vilket fall som helst.

Ta det från någon som har förhållandevis lång personlig erfarenhet av sitt eget och andras bruk och missbruk samt aldrig har romantiserat drognedgång.

För det första så är det här poesi och för det andra så har jag inte varit med om något som jag har älskat som inte har några negativa sidor.

Av alla affepundare jag träffat så har en handfull utan gemensam nämnare verkat nöjda. Är Svenska folket så pass kognitivt efterblivna? Förstår charmen i att snacka hål i huvudet på varandra men ser ändå inga bestående positiva verkningar. Inte heller några större negativa, visst blir jag paj av att inte sova på 134H men fyra år senare känner jag mig som mig. Ser dock ingen anledning till att ta tjack, men det funkar i krig, typ som nikotin.

Jag har haft påverkande substanser som intresse i snart en dekad. Det har inneburit att läsa till sig så mycket info jag har kunnat och sedan testa det mesta som kommer i min väg. Man kan lugnt säga att jag har upplevt många synonymer till just amfetamin. Nu fick jag efter många års research, nöjet att testa på den faktiska varan. Ruset var mycket bättre än jag hade kunnat tänka mig, däremot är nedgången precis så som jag trott. Och det endast efter ett par gånger. Kroppen skriker ju för fan efter mer.

Att säga att man kan bruka amfetamin ansvarsfullt och inte gå ner sig vid någon punkt, det är påhitt. Det finns inga amfetaminbrukare som efter en längre tid är sig själva längre. Det enda som går att göra, det är att sluta helt och lägga det på hyllan. Det är min erfarenhet.

Ta det från någon som har varit omkring brukare och missbrukare i många års tid.

Och jag har snart två dekaders erfarenhet och i alla fall fjorton av dom har innefattat amfetamin. Man kan således lugnt konstatera att jag har betydligt torrare på fötterna i den här frågan än vad du har.

Jasså? Det är inte min erfarenhet. Det låter som du pratar om missbrukare snarare än brukare. Jag har som sagt fjorton års erfarenhet av denna substans varav nåt år som helt klart missbrukare av den. Nog för att jag inte är samma person som när jag började med den men det hade varit lite pinsamt att inte utvecklas på fjorton år.

Ta det från någon som har varit bland brukare och missbrukare så länge att hans erfarenhet får gå på Systemet nästa år.

Låt oss bryta ner detta så att åtmistone en enkel man som jag kan förstå vad du menar.


"Påverkande substanser" är uppenbarligen ett helt meningslöst begrepp eftersom du kan dricka diskmedel och förvänta dig någon slags påverkan.
2. Ditt intresse har varat i snart en dekad, eller uttryckt på vedertagen svenska, årtionde eller möjligen decennium.
3. Du har tillbringat detta decennium med att läsa dig till information, så mycket du hunnit med.
Följdfråga: Så hur mycket har du hunnit med?
4. Efter dina, presumtivt massiva studier med tanke på att du inte begränsat dig till, låt säga, rekreationella droger eller rentav bara helt vanligt tjack, så har du alltså fattat beslutet att tillämpa narkomanins motsvarighet till en s.k. bombmatta och helt enkelt stoppa i dig allt "som kommer i din väg". Eller annorlunda uttryckt: knarkat som en fjortis.
Men okej.
Vilka du naturligtvis inte kan bedöma. Du hade inte testat amfetamin - fortfarande en av landets största illegala droger och förekommande i snart sagt varje stad - när du klämde i dig gudvetvad. Du saknade alltså med andra ord en grunduppfattning, ett måttsnöre, att bedöma det du konsumerade efter.
När du väl, efter dina år av kamp, lyckats få tag i dos, ska du alltså bedöma saker och ting gentemot dina minnesbilder av all rc-skit du hällt i dig.
Nej. Det finns ett otal trådar på forumet om hur du undviker AT och obehag. Din kropp är uttorkad och behöver näring. Det är otroligt billigt och enkelt att bespara sig detta obesvär om man, du vet, tar till sig av vad man läser.
I allmänhet brukar tvärsäkra och generella slutsatser, oavsett vad som är föremål för diskussion, ge en viss indikation om huruvida - om uttrycket må ursäktas - den som torgför denna slutgiltiga sanning, verkligen har alla indianer i kanoten.

I synnerhet om den som framför dem inte bara ifrågasätter om andra teorier eller etablerade uppfattningar verkligen stämmer, men dessutom lägger sig nivån att man anklagar någon för att fara med osanning. Och något annat sätt att tolka 'påhitt', finner åtminstone inte jag.
En amfetaminbrukare är en person som använt amfetamin utan att ha börjat missbruka det. Det inkluderar alltså den som är 40 år och testade tre gånger i mitten på 80-talet.

En amfetaminbrukare är den som p.g.a. ADHD har lisdexamfetamin eller dexamfetamin legalt förskrivet på recept.

Du syftar givetvis på missbrukare, vilket inkluderar dem som är missbrukare men tror sig vara brukare. Det finns en poäng i detta - det är bara enfaldigt att tro att någon missrukare började som annat än brukare (även kallat "festknarkande" etc.) - men det är något av ett sidospår som bara leder till en diskussion om var gränsen ska dras. Det var inte min poäng.
Det är mycket möjligt. Om man nu vill sluta. Om man vill sluta sitter man förmodligen i det delforum som är avsett för att, typ, just sluta.
Tack för förtydligandet. Den erfarenhet som du alltså skaffat dig genom att läsa dig på det mesta som rör "påverkande substanser" vartefter du - som man förstås gör efter att ha tillägnat sig kunskap om "påverkande substanser" utan att precisera vad man talar om, ger sig ut för att "testa det mesta som kommit i min väg", dvs något slags knarkarvariant på en s.k. bombmatta.
Och i vilken egenskap skulle du ha varit det, om jag får fråga?

Du har uppenbarligen varken sett, hört eller tagit till dig, och bara den omständigheten att du sitter i en tråd om amfetamin och käftar med den typ av narkomaner som inte missbrukar något annat än just amfetamin utan att refletera över att dina högst diffusa erfarenheter av det vi faktiskt talar om kanske trots allt är att betrakta som mindre värdefulla än den som sysslat med en och samma drog i åratal och uttalar sig om densamma.

Ditt inlägg var okunnigt och som oftast är fallet med okunnighetens apostlar skriver ni dessutom era alster med arrogansens typiska lättsamhet. Du behöver inte förtydliga dig, du behöver inte vara saklig, du behöver inte ens ha rätt. Du har ju erfarenhet(av?) och har läst(vad om vad?) och testat amfetamin.

Utan att läsa ditt svammel alltför ingående, så kan jag nog tycka att min text är tillräckligt självförklarande, utan att behöva brytas ned i småbitar av dig. Att du inte är tillräckligt utbildad för att använda ord på sin plats och känner ett behov att rätta andra efter ditt led är också så när relevant.

Jag har beskrivit min upplevelse av amfetamin i en tråd som handlar om en hatkärlek till amfetamin.

Min empiri väger tyngre än ditt meningslösa besserwisser-dravel ang sättet jag formulerar mig på, samt mina erfarenheter som du såklart har otroligt mycket kunskap kring.

Jävla mobbare.

Vilken tur att du inte läste detta svammel då, då hade du ju utsatt dina fördomar för någon slags kritisk prövning, och där vill ju en upplysningsman inte behöva hamna.


Återigen, har du inte läst det inlägg du gnäller över är det för mig svårbegripligt i vad mån du bör uttala dig om min utbildningsnivå eller min förmåga att uttrycka mig i skrift eftersom det finns gott om ingenjörer som skriver som krattor och, så vitt jag vet, är det inte många av landets bästsäljande författare som har en akademisk bakgrund.

Att utbildning och bildning är två olika saker kan jag väl ursäkta dig. Då vore ditt inlägg inte så anstötligt, eller hur? Jag anklagar dig inte för att ha missat poängen, du orkade ju inte läsa inlägget.

[quote]Min empiri väger tyngre än ditt meningslösa besserwisser-dravel ang sättet jag formulerar mig på, samt mina erfarenheter som du såklart har otroligt mycket kunskap kring.

Ingen som har läst ditt inlägg har en aning om dina erfarenheter eftersom det var så otroligt otydligt skrivet.
Visst, det är sant att du formulerar dig uselt, men jag är naturligtvis inte någon som helst kunskap om dina erfarenheter - ditt inlägg var som sagt för dåligt skrivet. Det var därför jag frågade. Istället att som en vuxen redigera ditt inlägg, förklara hur du menade och få mig att framstå som en surpuppa valde du att reagera som en kränkt narcissist.



Nej då, jag är bara fascist.

Vilken hatkärlek det är alltså. Ingen drog har tagit mig så långt. Tog nu senast och hade ett underbart rus under 24 timmar på 1 gubbe. Inte det minsta AT så långt ögat kunde nå. Bara ren njutning.

Två bomber under en kort period och sen satta spektaklet igång. Amfetamin är till för konstruktiv konst. Inte älska, inte hata utan för att förstå och begrunda. Man blir hög som ett jävla hus helt enkelt och det gäller att ta ansvar för sina handlingar.

Speciellt för dom som börjar punda!

Tjack äter själ.

Tjack äter själ eftersom drogen inte har någon själ. Tjack är till för att leverera det som fortfarande har en själ. Vill man titta på moln och begrunda sig i spegeln är svamp ett alternativ.

Fast tjack äter upp själen tills det inte finns något kvar av den.

I slutändan, JA!