Diskussioner om "The Wire/I narkotikans spår"

Tror det sistnämnda är ganska viktigt.

Jag håller med. Jag tror det var innan man förstod att varje säsong skulle behandla ett "tema" som man ogillade säsong två eftersom den skiljer sig så mycket från ettan, precis som du nämner. I efterhand är den mycket bra, och illustrerar på ett tydligt sätt hur gamla industristäder som Baltimore förfaller i takt med att industrierna läggs ner och arbetarklassen försvinner.

För att det är en intressant karaktär som utvecklas och som har mer djup än många av dom andra.

Precis så! Gillade inte Ziggy först heller men det är en jävligt bra karaktär.

För att han är noga med att dörrar ska vara stängda

Har just sett hela serien för tredje gången och det går fanimej inte att sätta ord på hur bra den är. Många karaktärer har med rätta hyllats men jag måste slå ett slag för den verdervärdige Cheese. I början spekulerades det att Method Man fått rollen mest pga sitt namn men det snacket dog snabbt..

Jag tror att de flesta av oss även om vi lever helt andra liv än i The Wire någon gång har träffat en egen Cheese. En sån där fullständigt amoralisk figur som helt saknar dom där mänskliga egenskaperna som vi andra har. Till och med brutala råskinn som exempelvis Omar Little och Slim Charles har drag av empati och lojalitet men Cheese har ingenting..

Den illvilliga minen när han för sista gången ser sin morbror Prop Joe innan han öppnar dörren till Marlo säger allt om Cheeses svarta själ. Han har just sålt sin morbror utan vars hjälp han själv skulle ha varit en vanlig trött gathörnshustler i mängden men Cheese har ingen ånger eller ens mixade känslor utan känner endast ren skadeglädje..

Stringer är egentligen den smartaste av dom alla i mina ögon. Han ser hur meningslöst allt gatuvåld är, inte för att han nödvändigtvis bryr sig om de som råkar illa ut utan för att det helt enkelt är dåligt för business då det drar till sig polisen. Han tar hela tiden steg för att förhindra och tona ned våldet, vill samarbeta med de andra gängen istället för att kriga vilket gör att hela Barksdale-organisationen växer sig bra mycket större när Avon är i fängelse och Stringer styr. När Avon kommer ut så kontrollerar ju Stringer och Proposition Joe knarkinflödet till hela Baltimore medan Avon surar över några förlorade gathörn.

Gillar honom inte eftersom han är en empatilös psykopat men det är en intressant karaktär.

Avon var gravt miljöskadad. Brydde sig marginellt om pengar/prylar/brudar eller någonting annat än the game. Stringer gillade att sitta i pengarummet och se stålarna strömma in medan Avon inte kunde bry sig mindre. Dom gånger Avon på riktigt lös upp som en sol var när hans soldater inkom med rapporter om någon dödad motståndare..

Jag tycker att Avon hade fel i sitt utfall mot Stringer att denne var en man utan land eller hur det var han uttryckte sig. Att han inte var tillräckligt skarp för att simma runt i Clay Davis akvarium var onekligen sant men han var ju färsk i den världen och hade säkert kunnat ta lärdom av sina mellanhavanden med Clay och utvecklats..

Som knarkbaron var han riktigt bra. Smart. Skrupelfri. Samvetslös. Spelade tillsammans med Prop Joe på en helt annan nivå än de övriga ledarna. I verkliga livet så hade förmodligen just dessa två levt lyxliv nu någonstans i en helt annan värld medan de övriga ledarna varit döda eller suttit inspärrade på livstid..

Det stämmer ju inte! Barksdale var ju såklart störst precis innan han åkte i fängelset. De hade stor makt. Stringer låter en nonamer kallad Marlo få de bästa lägena. Om de hade stoppat honom i tid hade de fortfarande varit stört.

De var kanske större när Avon styrde, men dom drog in mer pengar under Stringers ledning.

Som han stearling_morrison ovanför mig skriver så tjänade de mer pengar under Stringer, det är vad jag minns i alla fall. Men kanske framförallt så hade Stringer hittat en väg att tvätta pengarna vita och kontrollerade knarkimporten tillsammans med Prop Joe genom den där Co-op.

Slående scen när Avon är hemma från fängelset och de åker till Avons nya lägenhet som Stringer köpt till honom, en lyxvåning vid hamnen. Han gjorde ju vita megainvesteringar i fastigheter för knarkpengarna och om inte Avon envisats med att börja kriga igen så kanske de båda hade kunnat helt pensionera sig från gangster-livet inom några år och leva som miljonärer.

Men det är väl där Avon och Stringer skiljer sig, lite som teameffort skrivit. Avon bryr sig inte om pengar eller fina lägenheter utan vill ha makten. Stringer Bell har som ambition att bli rik på riktigt och inte sluta upp som död eller med livstids fängelse. Säger inte att något synsätt är rätt eller fel. Men jag förstår Stringer i alla fall.

En annan slående scen är när Avon strax efter att ha muckat sitter i en bil med Stringer och Slim Charles där den sistnämnda uppdaterar Avon om den dystra situationen med Marlos framfart på gatorna. Avon kokar av ilska men Stringer sitter där och bara önskar att Slim kunde hålla käften eller ännu hellre försvinna i ett svart hål..

Stringer har stora pengar som lugnt och stilla rullar in från kiloförsäljningen till mindre aktörer samt en blomstrande legal affärsverksamhet och kunde inte bry sig mindre om några sketna gathörn som bara innebär problem medan Avon är så mentalt fastlåst i sin värld att inget annat betyder någonting..

För den uppmärksamme tittaren så var The wire riktigt duktiga på att visa de mentala skillnaderna mellan olika karaktärer. Ibland i en och samma scen och där tänker jag främst på när den starka Weebay står under snabbmatshatets skylt där det står Burger medan den svaga D angelo står under Chicken..

Av de mer genomtänkta kontrasterna så sticker Marlo vs The Greek ut. I häktet så exploderar Marlo efter att ha fått reda på att Omar snackat skit om honom på gatorna. My name is my name. När grekerna lämnar Baltimore så skrockar grekgubben om att de ytterst få som känner till honom gör det under namnet The Greek och han är inte ens grek..

Hur tjänade han pengar på fastigheter? Har för mig att han bara gick back nästan hela tiden?