Citat:
Ursprungligen postat av
PiusXIII
Nä. Man ska inte skuldbelägga brottsoffret. Frågan är hur någon kvinna kan vilja ha något att göra med en sådan här man. BO ville det uppenbarligen inte, men andra har velat det tidigare. Hur kan någon kvinna vilja ha med ett sådant här tatueringsmonster att göra. Han ser ju för jävlig ut.
Tror inte någon haft något val. Det är han, predatorn, som väljer ut lämpligt offer efter troligtvis vissa preferenser. Dom flesta, som någon här upptäckt, liknar varandra som typ vad gäller utseende och intressen (blonda, snygga, kroppsmetvetna mm). Det är inte ovanligt, som jag förstått, att det ingår i hans sadistiska fantasi liksom vad han tänker göra med dom. En fantasi som är hans våta dröm att få realisera, när han väl utfört sin sadistiska grymma katt- och råttalek, som tjänar som det eggande förspelet. Samma funktion som Rovdjurets lek med sitt byte.
En sådan person är ett ondskefullt Rovdjur utan tillstymmelse av mänskliga egenskaper.
Sådana finns omkring oss. Psykopater är också överrepresenterade i våra fängelser. Dom besitter ingen förmåga till skam, samvete, empati eller skuld. Det existerar inte i deras hjärna, just den delen
av hjärnan som hanterar känslor är klent utvecklad.
Denna skuldöverläggning från GM till BO är obehagligt. Det är lätt att sitta hemma vid ett
tangentbord och tycka saker.
Säg att Muskelberget suttit vid ett utehak, sippat på en öl, du släntrade förbi i solskenet, han retade sig på något med dig samt utsåg helt plötsligt DIG som sitt nästa Offer(Byte) att leka med. Kvinna/Man är ibland egalt.
Du börjar märka att du ser han ofta vid din port, ibland när du går till jobbet, du stöter på honom oftare och oftare. Obehaget börjar krypa på dig.
Sedan är han bara borta. En paus och du slappnar av. Säkert bara inbillning.
Efter en vecka när du åter släntrar förbi det där ölhaket känner du en tung kraftfull hand på din axel, vänder dig om och tittar rakt i brösten på samma Muskelberg som ler vänligt stort
"Ursäkta men jag känner igen dig från någonstans, inte kommer du från X-berg?(han är sett vilken port du gått in i, kollat upp vilka som bor där och kartlagt ditt liv).
"Jomenvisst, men jag känner inte igen dig?"
Återigen skrattar han vänligt, nästan frustande
"Det är klart, jag var väldigt mager som grabb, dom kallade mig Stickan". "Förresten jag heter Åke och jobbar på gymmet därborta?"
"Du, visst dricker du en bers eller dricka med mig? Det vore såå roligt att få prata med någon från min hemort, du vet sedan mina föräldrar gick bort ... tja, det är lite ensamt och man grubblar en del". Ögonen är fuktigt bedjande samtidigt som han ler generat.
Du hör dig själv säga
"Självklart, det kan jag väl. Men bara en kort stund"
Du har just fångats i fällan.
Du borde bara gått vidare. Varför avspisade du honom inte? Hur kunde du vara så korkad?
Något att tänka på.