Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det behöver inte alls vara oförsonligt i slutänden om alla böjer sig för sanningen. Men du måste ha märkt att positionerna i tråden är starkt asymmetriska: ett läger som är öppen för att sydafrikaner kan ha varit inblandade och ett läger som är helt avståndstagande från en inblandning från SA.

Att argumentera för att SA kan ha varit inblandat är lätt då OP var en av apartheidregimens mest aktiva öppna motståndare.

Att argumentera emot med annat än retorik lär vara svårare då man inte vet nationaliteten på alla inblandade.

Det finns nästan hur mycket som helst man kan diskutera om Lisbet. Från hennes ursprungliga vittnesmål om två gärningsmän och att hon aldrig såg gärningsmannens ansikte, till att två år senare med hundraprocentig säkerhet kunde peka ut CP. Till att alla på mordplatsen, utom mytomanen Stig Engström, vittnade om att hon var starkt chockad och okontaktbar. Där hennes version av samma tillstånd var att hon var oerhört skärpt och iakttagande.

Trots att hon är psykolog verkar hon helt sakna insikt om sin egen reaktion på mordet. Och även att andra styr henne mot en slutlig lösning. Där hon inte ens verkat reagera över att åklagaren hjälpte henne med att peka ut rätt person. Därför det var det enda man hade i fallet CP och inte ville riskera att hon pekade ut fel person. Självinsikt och insikt om andras agenda verkar inte vara LPs bästa grenar.

Samtidigt får hon stöd från både SAP, PU och media. Därför om man ens ifrågasätter hennes uppgifter så påstår man att hon ljuger. Där argumentet är att hon befann sig på mordplatsen och måste veta bättre än alla oss andra. IC har även gått så långt så att han påstår att hon har fotografiskt minne. Trots att han bevisligen måste ha hört vad hon sade på Sabb.

Ska man då försöka hitta någon form av ursprung till hennes muterande av sina vittnesmål och absoluta krav i utredningen så är det lätt att hitta den presumtive skyldige.

Hans Holmer.

Klockan tolv lördagen den förste mars konstaterade han på en presskonferens att Lisbets ursprungliga vittnesmål enbart var en missuppfattning. Och i just det ögonblicket blev Rimborn en paria i CP-rättegångarna. Samtidigt som efter just det ögonblicket pratade aldrig Lisbet mer om två gärningsmän. Lika lite som de ministrar som samlades på Sabb efter mordet.

Hans Holmer höll flera egna förhör med LP. Där redovisandet i bästa fall kan anses vara torftigt. Där han efter påstötningar från KG Svensson till slut tvingades att redovisa med den lakoniska kommentaren. Vi har naturligtvis inget att dölja för dig!

Vem var det egentligen som vägrade att hans förhör med henne skulle bandas. Holmer eller Lisbet. Där en tidigare Säpochef naturligtvis känner till vådan av att avlyssnas och dokumenteras. Och naturligtvis inser fördelen med att inte bli det.

Helin påstod att Holmer påstod att Lisbet vägrade delta i en rekonstruktion. I dag efter 30 år vet vi inte ens om frågan ställdes. Det bandades aldrig.... Det vi vet idag är att inte ens någon efteråt vågade ställa frågan efter Holmers uttalande.

HH utgick enbart från LPs vittnesmål i sin rekonstruktion på mordplatsen utan deltagande av huvudvittnet. Där andras vittnesmål måste rekonstrueras för att passa in. Där Palme MÅSTE ha skjutits med första kulan, annars så stämmer ju inte.

Där fortsättningen på denna soppa blev följande.

HH och Ebbe utredde PKKs skuld med SAPs och ICs fulla stöd. Ölvebro utredde CP med Lisbets och SAPs fulla stöd. Eftersom PKK inte fungerade. Men Lisbet fungerade när det bäst behövdes. Något som Löfven idag bekräftar.

I den konspiratoriska verklighet vi här talar om måste dock finnas utrymme för hur många gm och agendor som helst. Ingen kan avgöra. Vilken historia vi möjligen skall kunna enas kring beror på vilka begrepp och värderingar som ytterst gäller men det blir en annan diskussion. Här skall bara möjliga samband belysas. Den teori som så leder till fler förklaringar än nya frågor får bli vars och ens sak att själv ta ställning till.
Aktörer med olika agendor kan med dagens metoder hos myndigheten med infoövertag lätt synkas ihop mot ett och samma mål. Rent empiriskt kan man nu se en fortsättning av gamla IB verksamheten i ny form och regi. Vilka av de personer som lyckades avslöja IB fick ett fortsatt hämndbegär mot svenska regimen i allmänhet och mot Palme i synnerhet är för mig därför den helt avgörande frågan.

Det kan vara så att Lisbet har full insikt om sin reaktion på MOP men att den
samlade bilden av hennes för oss märkliga agerande helt och hållet kan vara
styrt av att höga vederbörande vädjat till hennes lojalitet i nationens intresse.

Tackar!

KOPPLING CRAIG WILLIAMSON - GÖRAN PRINTZ:
Lars-Gunnar Eriksson anställde i början av 1977 den sydafrikanske agenten Craig Williamson, som utgivit sig för att vara en av sydafrikanska polisen förföljd studentpolitiker inom National Union of South African Students, på IUEF:s kansli i Genève först som informationsansvarig och därefter som biträdande chef. Williamson flydde fältet i december 1979, efter det att han i Londontidningen Observer hade utpekats som spion för Sydafrikas säkerhetspolis. Lars-Gunnar Eriksson avslöjade spionaffären på en presskonferens i Stockholm i januari 1980. (Erisson dog övertygad om Sydafrikas ansvar för mordet) fyra år efter mordet... i hjärtattack...
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars-Gunnar_Eriksson

Printz: 1977 anställdes han vid Digital Equipment i Genève, ett arbete som bara varade i ett år eftersom han 1978 blev värvad till det europeiska huvudkontoret för Data General i Paris. Där blev han ansvarig jurist för affärerna i Europa, Mellanöstern och Afrika.
http://www.dn.se/arkiv/familj/goran-printz/

Misstänker att du med höga vederbörande främst menar Holmer. Där hans karriär kan sammanfattas med att han lydde order och ryckte ut när SAP kallade. Eller beträdde de ämbeten som samma SAP tilldelade honom eftersom båda tjänade på det. Där han aldrig tog några egna initiativ.

Därför ligger det nära till hands att tro att han inte tillsatte sig själv lördagen förste mars 1986 utan stöd i förväg.

Borgnäs skrev en bok om Nationens Intresse. Där dess konsekvens innebär att alla med makt är överens eftersom det ligger i allas intresse att vara överens. Därför att andra alternativ är sämre, och sanningen direkt förödande. Där hemligstämplande, förhållande till främmande makt, mörkläggning och direkta lögner ingår naturligt. Alltså precis som i MOP.

Alla verkar ha velat skydda Lisbet i första hand. IC utplånar sig själv hellre än att erkänna hennes roll. Även CP ville förstå Lisbet på bästa sätt. Varför fick de aldrig lov att träffas om saken och reda ut vilket skott som varit avsett för vem?
Om CP skulle ha varit medhjälpare åt en dold skytt så som i hemlighet kunde antas då han friades från mordet innebar detta att han skulle ha gått med på att rikta första varningsskottet mot Lisbet. Att på så sätt ha riskerat en kvinnas liv gick hans ära förnär även om han mot betalning gärna kunnat gå med på ett löst skott mot OP och sedan kuta uppför trapporna som planerat.
Säpo som likaväl som PU måste ha känt till det rätta förhållandet tvingades avliva CP då frågan kom upp på nytt. Holmer som i samråd med Näss mycket väl kan ha bestämt sig för en ensam gm i första hand för utredningens skull och den därmed enklast omvända skottordningen var redan död och ingen annan kunde gärna ha några invändningar. Holmers antydningar i sina böcker om prickskytt och bluffspel på högsta nivå gick ändå inte att avliva. Tore Forsberg fick tydligen uppgiften att läcka fakta som istället skulle sänka Holmers trovärdighet. Här fick jag sedan se värre BS historier framförda i samma anda.
Att Ebbe och Holmer bara skulle ha haft PKK som mål då det istället var som medel för att komma åt vad Säpo med Näss velat mörka har på samma sätt blivit en trådsanning omöjlig att resonera vidare om.

IvB och du har mycket gemensamt och borde kunna talas vidare direkt om förhållandena. BS som hellre velat spekulera om Bertil Wedin som alias Charles Morgan är då lika välkommen. Vad är det som hindrar er?

Skulle någon i punktform kunna presentera Lisbet Palmes "märkliga agerande" på mordplatsen? Nyckeln till förståelse av skeendena ligger nog i att vara konkret.

När Sydafrika-spåret är på tråden ska man komma ihåg att Olof Palme inte var den ende politikern som var emot Apartheidregimen.

Under 1980-talet hårdnade regimen i Sydafrika vilket fick till följd att motståndet i västvärlden växte.

I Danmark fanns sedan 70-talet en stark folkrörelse mot regimen i Sydafrika. Danska LO sjösatte en importbojkott av sydafrikanska varor hösten 1985.
Källa: http://arbejdermuseet.dk/index.php?option=com_content&view=article&id=117:d anmark-og-sydafrika-og-sydafrika-i-aba&catid=44m-arkiv-og-bibliotek&Itemid=150

På Folkriksdagen mot Apartheid 23 februari 1986 - då Palme höll sitt sista anförande och fotograferades under ett samspråk med ANC-presidenten Oliver Tambo - samlades representanter ur skilda politiska läger: cp, fp, m och kds saknades inte enligt fotografi sidan 93 i källan.
Källa: http://www.liberationafrica.se/publications/978-91-975634-0-4.pdf

Den fråga man kan ställa sig är vad regimen i Sydafrika skulle vinna på att mörda statsminister OP - fem dar senare - när ridån för regimen redan var på väg ned.

Den retoriska frågan utesluter inte att agenter från Sydafrika utfört mordet, men då skedde det på uppdrag från någon som stod den sydafrikanska BOSS nära.

Då jag antar att du gör detta inlägg med anledning av mitt senaste så handlade det
INTE om Lisbets agerande på mordplatsen utan om hennes senare beskrivningar av
detta samt om hennes agerande och uttalanden efteråt. Och det är genomtröskat.
Jag tror att Lisbet är en viktig kugge i mörkläggningen och att Holmér är den som hade
uppdraget att förmedla detta men inte för SAPs räkning. Andra talade om för henne vad
som var viktigt för partiet. Holmér företrädde SB och försvarsmakten.

Om jag inte minns helt fel nu så finns det en intervju med LP i Rapport från 89/90 där hon säger sig ha blivit lurad av HH och att hon aldrig blivit tillfrågad om en rekonstruktion. Tyvärr kan jag inte hitta den intervjun.

Någon annan som minns?