90-talskrisen - hur drabbades vanligt folk?

Kommer ihåg några personer som drabbades p.g.a. att det var förändringar i deras liv som sammanföll med den ekonomiska krisen på ett olyckligt sätt. Bl.a. något par som höll på att separera (flytta isär) samtidigt som värdet på deras bostad dök ganska kraftigt. De sålde den gemensamma bostaden eftersom ingen av dem ville bo där själv, köpte till högt pris och sålde till lågt pris. Sånt kan naturligtvis göra att man sedan äger lån men ingen bostad, riktigt surt. Så jag betraktar bostadskonsumtion med liknande skepsis som vid bilköp, man ska ha i åtanke att det kan bli värdeminskning ibland. Dock tappar inte bostäder sitt värde lika snabbt som bilar i normalfallet.

Det finns nog redan trådar om det här ämnet, risk för upprepning.

Jag skippar att bemöta de onödiga personangreppen.

Vad är väldigt många? 5 000, 50 000, 500 000 personer? De allra flesta drabbades inte, vid tillfället bodde det väl strax under 8 miljoner människor i Sverige, de flesta av de drabbades inte precis som jag skrev.

Det jag skrev var att det inte var en katastrof av episka mått där folk kröp i rännstenen, hur du lyckas få det till något annat vet jag inte. Men det är faktum att de flesta inte drabbades, ett antal individer drabbades dock och de drabbades hårt på det personliga planet, jag har inte skrivit något annat än det heller.

Jag hänvisar inte till min egen familj, jag hänvisar till min familj, släkt, vänner och bekantskapskrets, Dvs ungefär alla som jag rimligen kan känna till utan att referera till tidningsartiklar om drabbade. Jag uppfattade TS som att han snarare frågade om hur du/jag/vi drabbades och upplevde krisen inte vad som skrevs i tidningen. Exakt det svarade jag på.

Det är inte så konstigt att de flesta privatpersoner drabbades på något sätt eftersom "krisen berörde framförallt de kommersiella fastigheterna som tappade omkring två tredjedelar av värdet, men slog även igenom på priset på villor och bostadsrätter, som i vissa fall tappade nästan lika mycket men vissa bara 15–20 % eller mindre av värdet." Dock drabbades de flesta inte så hårt att de fick gå från hus och hem och blev skuldsatta för livet.

Vidare angående din kommentar om 500% ränta så var det så här "1992 havererade den fasta växelkursen på grund av valutaspekulation. För att försvara kronkursen höjdes marginalräntan mycket kort, mellan 16 september och 21 september, till 500 %."

500% ränta på 1 miljon i 6 dagar ger en kostnad om 82 191 kr minus ränteavdrag som gällde då. Dock var detta marginalräntan och alltså inte bostadslåneräntan.

Här har du lite bolåneräntehistorik http://hypotek.swedbank.se/rantor/historiska-rantor/historik-bostadsrantor-1985-1992/ inga direkta jättehopp i räntan för bolån under perioden eller?

Här har du en artikel till som beskriver låneräntan för bostäder under just den perioden.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5271318

Bolåneräntan var alltså 20% under den långa perioden av 3 bankdagar/6 kalenderdagar.

Återigen jag försöker svara på hur jag och folk i min närhet drabbades vilket var vad jag uppfattade som TS fråga. Du kör invektiv och dillar om 500% ränta och kör med just den mytbildningen som har blivit så här 20 år senare.

Med det sagt så fanns det givetvis de som drabbades men det var inte en samhällelig kollaps för det stora flertalet privatpersoner i Sverige även fast en halv miljon jobb försvann.


Bemöter det här specifikt.

Nej väldigt många tvingades inte sälja för att de inte hade råd med räntan som jag visat ovan så var det inga 500% ränta osv utan räntebanan var hyfsat jämn för bolån. Som andra redan varit inne på så var det kapsejsade BRFer, skilsmässor och arbetslöshet som drev in folk i problematik med varierande utfall på det individuella planet. Värst var kraschade BRFer skulle jag vilja hävda.

tack för länken, det är helt otroligt att det finns människor i Sverige som får 1 milj i ränteavdrag , våra skattepengar ! dessa avdrag kostar mer än hela polisen

Det var långa det gick åt helvete för när de satt med dyra huslån och vart arbetslösa samtidigt.
Men sen fast det även de som gjorde strålande affärer på bomarknaden, en nybyggd villa som då kostade runt 1,3 miljoner kunde säljas för 600' när banken ledsnat på befintliga låntagares bristande betalningsförmåga.

Bostadsrättsföreningar störtdök och många fick se sina pengar försvinna när de upplöstes eller när staten fick gå in och stötta med lån till låg ränta, en brf fungerar ju så att har man inte råd bo kvar så återgår lägenheten till föreningen och övriga i brf får höjda avgifter, inget vidare då många lämnade och avgifter sköt i väg så att de vart osäljbara i princip.
Många brf gick att fynda för den symboliska summan 1000:- som innan krisen gick på runt 500'

Men som sagt många vart fattiga medan andra gjorde fina affärer,

Nä det är inte våra pengar, det är ju ett avdrag så det är ju inte skyldiga några pengar. Alltså är det deras pengar.

Märkte hur kommunistjournalisterna på SR, så klart, precis som du sa att det kostade staten en massa. Det kostar inte staten något alls, det är inte en utgift det är pengar som inte betalas in, eftersom de inte ska skattas.

"Våra pengar", kommunistflummerier.


Däremot är iden om ränteavdraget korkat eftersom vi intar har någon fastighetsskatt och man ska ju enligt god revision använda sig av matchningsprincipen vilket inte efterlevs när man behåller ränteavdragen men slopar fastighetsskatten.

Jag håller med i exakt allt du skriver. Ingen familj i vår bekantskapskrets drabbades särskilt hårt heller och då pratar vi villafamiljer i en normal svensk medelstor stad. I varje fall så ingen tvingades sälja sin bostad.

Jag var i 10-årsåldern när det hände. Det JAG minns av det hela var att folk blev av med jobben. Alla man kände som var typ 10 år äldre var arbetslösa.

Hus stod även tomma minns jag.

Där jag växte upp gick svallvågorna av krisen genom bostadsmarknaden ända in på det tidiga 2000-talet.

Farsan var lokförare och blev permitterad i några år, han fick städa på SJ och fick via nåt slags trygghetsavtal behålla förarlönen en stund. Jag minns att han skröt över att vara "Sveriges bäst betalda skurkärring"

Sen bytte han till ett jobb där jag tror att han tjänade 9000 i månaden!!! Då var det inte så fett hemma hos Kennethkvarting.

När han fick börja köra lok igen 1996 minns jag en månad då han hade legat borta på en kommendering till en annan ort: 52000 brutto. Det var lite skillnad.

Måste bara säga att denna tråd ligger väldigt bra i tiden med tanke på den gigantiska bostadsbubbla som vi har idag. Fler borde lära av vad som hände på 90-talet så att inte de står där sen med en bostad som bara är värd en bråkdel av lånet.

Cred till TS, ska följa den här tråden med intresse. Ser fram emot att höra från de som var med när hela detta spektakel utspelade sig.

Hur faaan kan man inte låta han få skuldsanering.

Bra sammanfattning av Eerie.
Hade faktiskt en del bekanta som råkade illa ut, nybyggda bostadsrätter på en liten ort etc.

Själv var väl det värsta att jag sålde en bostadsrätt i Göteborg för mindre än hälften av vad jag köpte den för. Ingen tvångsförsäljning, dock, utan ville flytta till hus, lägenheten var alldeles för liten för familjen.

Satt i styrelsen för föreningen och vi hade faktiskt folk som helt sonika lämnat sina lägenheter, inga jag kände dock. Vi i styrelsen målade och tapetserade om lägenheterna och försökte få dem uthyrda, bland annat en sjurummare minns jag.

Köpte den för 225 och sålde för 100, kändes rätt surt då, förlusten motsvarade faktiskt nästan en årslön för mig på den tiden, nyutexad som man var. Å andra sidan kunde jag då köpa ett hus som hade 600 i utgångspris för 525. Huset såldes senare för mer än fem ggr inköpspriset. Och boendekarriären var igång, trots en seg start...

Lägenheten var för en tid sedan ute för 2,8 miljoner.

Minns när riksbankschefen Bengt Dennis med allvarlig stämma förklarade i TV att marginalräntan (ungefär som dagens reporänta) höjts till 500%. Jag hajade noll då men man förstod ändå instinktivt situationens allvar.

Många högt belånade bostadsägare drabbades av tvångsförsäljning och utmätning. Alla som ägde sin bostad fick se den sjunka i värde. Flera fastighets- och finansbolag konkade (bl.a. Nyckeln), många Svenssons förlorade sina jobb när hela ekonomin krympte.

Alla de stora bankerna drabbades hårt och statens "bankakut" tog över deras skräpkrediter. Den lärdomen bidrar nog till dagens lättsinne vid bostadslån - bankerna vet att pappa staten kliver in och räddar dem när bostadsbubblan spricker igen. Vilket nog kan bli ganska snart...

Vi sålde villan och separerade.