Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Visst är det. En person som masspostar inlägg om att JA inte fått politisk asyl och anklagar JA's advokater att ljuga om detta går inte att debattera med.

En person som påstår att JA inte blev förhörd den första veckan i September 2010 pga saker han gjort senara (t.o.m flera år senare) går inte att debattera med.

En person som vidhåller att CR talade sanning då hon påstod att Ecuador krävde att JA skulle få asyl i Sverige då det finns massivt skriftligt stöd för att de aldrig haft ett sådant krav. (en person med kognitiv förmåga inser också det fullständigt orimliga i att ett sådant krav skulle ha ställts). Ja, en sådan person går det inte att debattera med.

En person som anser att Ecuador obstruerar när man får en MLA begäran ett dygn innan man förväntas godkänna den. En begäran som inte uppfyller de mest elementära krav (dvs åtminstonde ha någon form av likhet med en standardbegäran) och som Sverige behövde drygt 2 veckor på sig för att legalisera (legalisera sin egen begäran). En sådan person går inte att debattera med.

Det går att fortsätta i en evighet.

Ffa så lämnar personen alla debatter där den bevisats ha fel och masspostar om petitesser eller helt andra ämnen för att några veckor senare återigen posta samma felaktiga påståenden igen. Denna persons syfte är inte att debattera utan bara att sabotera.

En nyanserad debattör klarar att hantera att det finns olika typer av asyl och att den typ av asyl som latinamerikanska länder godtar är av en annan sort än den som vi traditionellt kallar för politisk asyl.


Det har i alla fall inte jag påstått. Han har förvisso blivit förhörd i Sverige men faktiskt inte för alla brottsrubriceringar, vilket framgår mycket tydligt av diverse domar.


Jag har inte uttalat mig om sanningshalten men kan konstatera att olika uppgifter om krav på asyl i Sverige, krav på erkännande av Ecuadors asyl etc. har florerat. Vad som är sant går inte att säga då ord står mot ord. Framtiden lär utvisa vad som egentligen har förevarit.


Vet inte vem som påstått detta, inte jag i alla fall. Däremot vet vi ju faktiskt inte om man bollat ansökan innan man skickade den formellt, dvs att det fanns gott om tid att behandla den. Men nu lär det ju inte vara tiden som var problemet för i så fall borde man ju kunnat lämna bifall några veckor senare.


Det finns inga belägg för att man inte uppfyllt de mest elementära kraven och dessutom är det en tolkningsfråga. Vill man bifalla en ansökan så gör man det, eller snabbt bollar fram och tillbaka angående mindre ändringar. Något intresse för detta verkar inte ha funnits här. En sak är dock säker, vi har inte tillgång till all information, det lär finnas utbyte av information mellan Sverige och Ecuador som vi inte känner till men förhoppningsvis lär vi få reda på det i framtiden.

Så 1(5) gör man i politiska processer, ja.

Om 2(5) det däremot är en rättsprocess måste allt vara dokumenterat, eftersom man i rättsprocesser måste kunna överpröva alla beslut, detta betyder att det inte får finnas några kontakter i ärendet, inklusive muntliga, som inte är registrerde hos någon rättsvårdande myndighet.

Så, 3(5) det faktum att det inte går att få tag i all dokumentation, som till exempel det lögnaktigt påstådda beslutet om anhållan 27/9-2010, som du nturligtvis inte lyckats få fram trots dina kontakter, visar på ytterligare ett sättt att detta inte är en rättsprocess.

Det 4(5) du i praktiken säger är att du är medveten och är nöjd med är att detta är en politisk och inte en rättslig process.

Tingsrättens 5(5) påstående att det nu inte föreligger några nya omständigheter, trots UN WGADs utlåtande om att Assange är politisk fånge, 3 av 4 misstankar i föregående beslut preskriberats och att åklagaren under mer än ett år påstått att man försökt få till stånd förhör men misslyckats hela tiden, är så uppenbart falskt att det inte lurar någon tänkande människa. En tänkande människas slutsats, bara på denna information, är uppenbart att det är något fel på Tingsrättens beslut.

Det som ÅM hanterar är givetvis en rättsprocess, inklusive EAW:n. Men tyvärr har ju Ecuador beviljat asyl i strid med asylreglerna, med koppling till ett icke-politiskt brott. Och därmed har det blivit politik inblandat när det gäller möjligheten att få till förhör på ambassaden, vilket Ecuador har nekat två gånger och ännu inte svarat angående den tredje ansökan från ÅM. Hade han utlämnats med stöd av EAW:n så hade det enbart varit juridik inblandat men pga felbedömningen av episka mått, att JA skulle kunna hantera förtroendet som borgen innebär, så blev det som det blev.

Exakt vilka asylregler har Ecuador brutit mot?

Det är en sak att sitta och braxa om att det finns kopplingar till ett icke politiskt brott. Men du påstår även att man brutit mot asylregler, vilket jag betvivlar att du har belägg för.

Det är givetsvis inte en äkta rättsprocess, du påstår ju själv att det saknas dokumentation av det slag som krävs för att det ska vara en rättsprocess.

1/9-17/11 häktade hon inte. Det betyder att hon i nära tre månaders tid inte hade skäl att häkta. Vad kan ha gjort att hon plötsligt fann skäl? Hennes egen motivering är väl att det inte gått att förhöra, men det bara för att hon inte utnyttjat alternativa vägar annat än att tvinga honom till Sverige. HäPM innehåller dessutom ingenting om sannolika skäl. Mariannes motiv kan alltså ifrågasättas. Hon "vill" ha honom i Sverige för förhör, men det är inte skäl nog att under så lång tid undvika alternativ till förhör i Sverige.

Det är trots allt bara ett inledande förhör det handlar om, ett som hade kunnat leda till att utredningen återigen las ner. Allt verkar vara ett gränsfall. Man kan se det som att hon behöver förhöra honom för att få lägga ner utredningen. Men hon vägrar göra honom den tjänsten.

Jag tycker du ska sluta tjata om ambassadflykten. Marianne borde ha avslutat förundersökningen långt innan den ägde rum. Det är och förblir Marianne och ingen annan som är skuyldig till att ambassadförhör ens behöver diskuteras. Tingsrätten pratar om det intresse som finns för att förundersökningen fortskrider. Redan de första 21 månaderna och 19 dagarna fanns ett sådant intresse, inte bara att förundersökningen fortsatte, utan att den bedrevs skyndsamt och med hänsyn till ingående parter. Där har Marianne vägrat. Och fortfarande gullar Tingsrätten med Marianne och trots att hon klantat sig i ett halvt decennium så låter de henne ha kvar den overksamma häktningen, som i ljuset av UN WGADs beslut bara gör det juridiskt tvivelaktigt för Ecuador att godkänna Mariannes förhörskrav.

Marianne kräver alltså att trots UN WGADs beslut få förhöra Assange medan hon, ut ett internationellt perspektiv, håller honom olovligt frihetsberövad. Det är inte så lite magstarkt av Marianne. Jag tycker att Tingsrätten borde ha beaktat att de jurister som ska godkänna Mariannes förhörskrav faktiskt inte är svenskar och alltså inte håller med om Sveriges anomala åsikt stick i stäv med FNs expertgrupps modiga och insiktsfulla beslut. Nyttjandet av EAWn gör det till ett internationellt fall och Tingsrätten måste kunna se med internationella ögon på det hinder som häktningen utgör för att kunna förhöra en person som i nuläget anses som olovligt frihetsberövad ur det internationella perspektivet. Annars kan Sverige lika gärna lägga ner fallet med hänvisning till att internationella konventioner om mänskliga rättigheter omöjliggör för lilla Sverige att bedriva fallet på det männsikorättskränkande sätt Sverige önskar.

Det finns ingen som helst koppling till de svenska sexanklagelserna. Däremot kan man kanske säga att det finns en koppling till själva utlämnandet till SVerige för de ovan nämnda sexanklagelserna.

Internationella asylregler bryr sig inte om "kopplingar" till icke-politiska brott så länge det inte är dessa brott som anges som asylskäl. Om du ids vaska fram den exakta formuleringen för de internationella asylregler du försöker åberopa så ser du det. Fast jag tror du redan vet, och att du harvar på om kopplingar av helt andra skäl.

Sverige är ett på den internationella arenan pyttelitet land, och vi vet, att USA satte så hård press på Sverige att Sveriges regering gav efter och utlämnade egyptierna utan att det först gick den lagliga vägen via domstolsprövning. Det är ett obestridligt faktum, och har det hänt tidigare så kan det hända igen. Ingen Alhemsk mediastorm kunde rädda dem eftersom regeringen var noga med att inga journalister skulle hinna reagera innan det var för sent. Samma sak med deras advokater, de finck inget veta. Sådan är alltså den press som stora USA kan sätta på lilla Sverige, att regeringen inte bryr sig om den negativa publicitet som följer, utan ger efter när USA pressar dem.

Så visst fanns det skäl att söka asyl med viss koppling till själva utlämnandet till Sverige, även om asylskälen är risken för vidareutlämning till USA. Det har väldigt lite att göra med sexprottsanklagelserna i sig, eftersom dessa mycket väl hade kunnat utredas under de 657 dagar innan han begav sig till ambassaden. Det är och förblir Mariannes passivitet under den tiden som skapat den nuvarande situationen.

När nationer utövar politisk förföljelse så försöker de på alla möjliga sätt kringgå lagar som är tänkta att skydda individen. Därför kanske asylregler inte kan vara för strikta. Man måste se till behovet att söka asyl och de till buds stående medel att söka asyl. Man missar lagens mening om man gnäller alltför mycket om själva detaljerna, som du med dina "kopplingar" och andras ideer om att man inte får söka asyl på ambassad. Allt sånt är bara ett uttryck för att kringgå nödvändiga mänskliga rättigheter som individen behöver för sitt skydd mot förföljande stormakter.

Bara det att Sverige slår bakut över UN WGADs beslut visar väl att de inte är redo att stå upp för mänskliga rättigheter i Assanges fall. Vilket visar att hans beslut att söka asyl var klokt, och att Ecuadors beslut att ge honom asyl var riktigt. Alldeles oavsett om det råkar finnas en koppling till själva utlämningen till Sverige och den risk den innebär, en utlämningsorder som för övrigt aldrig skulle ha utfärdats eftersom den innebär ett missbruk av just detta tvångsmedel.

Du är dåligt påläst. Från allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna:


De rättsliga åtgärderna handlar om misstanke om våldtäkt, alltså rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiskt brott. Sålunda får inte asylrätten åberopas i detta fall.

Vidare ska man inte glömma att även kvinnorna har rättigheter vad gäller hjälp från domstolarna. Missbruket av asylrätten sätter detta ur spel. Det som nu sker är alltså ett mycket bra exempel på varför punkt 2 i artikel 14 behövs.


Sverige måste alltså uppfylla även artikel 8, vilket alltså brottet mot punkt 2 i artikel 14 förhindrar. Det är alltså helt korrekt av Sverige att stå på sig mot bakgrund av UN WGAD:s uppenbart felaktiga åsikt, just för att värna om de mänskliga rättigheterna som vi har förbundit oss att upprätthålla.

Marianna Ny och svensk åklagarmyndighetens ovilja att förhöra Assange har inte ett dugg att göra med Ecuadors asylbeslut.

Under närmare 2 år segdrog eller avstod Marianne från att försöka få till stånd ett förhör med Assange. Hela perioden innan asylen beviljades. Varför?

Direkt när Assange tagit sin tillflykt till Ecuadors ambassad erbjöd Ecuador, juli 2012, all hjälp till Åklagarmyndigheten för att förhöra Assange på plats. Justitiedepartementet blockerade den möjligheten. Varför?

Under tre år därefter gjorde åklagarmyndigheten fortfarande ingenting för att få till stånd förhör. Varför inte? Under galgen, när HD givit Ny en reprimand, vaknar man motvilligt till liv. Det säger allt.

Kvinnorna har rättigheter. Javisst. Liksom Assange. En rättsprocess som är skyndsam borde vara i allas intresse. Eller hur? Den möjligheten har Åklagarmyndigheten grundligt sumpat. Varför?

Det finns ingen sådan ovilja. Men man vill primärt förhöra i Sverige så att det även finns möjlighet att väcka åtal, därav EAW:n. Givetvis var det rätt att gå på EAW, hade det inte varit för JA:s fega ambassadflykt undan rättvisan så hade EAW:n fungerat och saken hade varit ur världen idag.


Nej, hon försökte få förhör som ett resultat av verkställandet av EAW:n, vilket är fullt rimligt.


Detta verkar märkligt med tanke på att man avslagit 2 ansökningar om förhör och inte svarat på den tredje. Frågan är då hur detta tidiga "erbjudande" var utformat. Det var nog bara tomt prat givet hur läget ser nu nu.


In i det sista ville man inte förhöra på ambassaden eftersom detta inte är ett bra sätt att förhöra på. Men när man väl föll till föga så vägrar Ecuador samarbeta.


Om JA kommit tillbaka tidigt till Sverige så hade åtal kunnat väckas på kort tid men han valde att överklaga i ett par år. Om JA inte hade flytt undan rättvisan in på ambassaden så hade åtal kunnat väckas efter att EAW:n verkställts. Sålunda är det ställt utom tvivel att huvudsakliga anledningen till fördröjningen beror på JA:

1. Flydde till UK
2. Överklagade i ett par år
3. Flydde till ambassaden
4. Troligen motsätter sig förhör på ambassaden enligt styrorder till Ecuador som avslår alla ansökningar om detta från ÅM

Vad bra, då fattas det bara att du plockar fram ett officiellt uttalande från Ecuador där det framgår att han blivit beviljad asyl till skydd mot anklagelser om våldtäkt.

Men det vet vi ju båda att du inte kan eftersom du hela tiden braxar om en koppling till ett icke politiskt brott.