Citat:
Jo, jag har förstått exakt vad Tingsrätten skriver. "Häktningen har bestått under mycket lång tid utan att dess syften uppnåtts." Det är en uppenbar sanning även för Tingsrätten. Och för de flesta i tråden.
Det är därför lika uppenbart att en fortsatt häktning inte tjänar något som helst positivt syfte. Tvärtom är det kontraproduktivt. Tingsrättens beslut är ologiskt och motsägelsefyllt på den punkten.
Det är därför lika uppenbart att en fortsatt häktning inte tjänar något som helst positivt syfte. Tvärtom är det kontraproduktivt. Tingsrättens beslut är ologiskt och motsägelsefyllt på den punkten.
Häktningen kan ju till och med utgöra ett hinder för Ecuador när det gäller att godkänna Mariannes senaste ansökan som gjordes efter UN WGADs beslut. Kan Ecuador verkligen godkänna en ansökan från en åklagare som håller Assange olovligt frihetsberövad? Låt vara att just de svenska domstolarna ignorerar UN WGADs beslut. Ecuador gör det inte, och det bör de svenska domstolarna ta hänsyn till i sin strävan att få förunderspkningen att fortsätta. Genom sitt beslut så har Tingsrätten faktiskt försvårat för Ecuador att godkänna Mariannes ansökan.
Dessutom tycker man att Tingsrätten borde ha ifrågasatt Mariannes krav på DNA-prov. Marianne hänvisar till ett beslut hon tog i september 2010. Men sedan dess har UK tagit ett DNA-prov på Assange och därmed är ett nytt DNA-prov inte nödvändigt, och därmed juridiskt tvivelaktigt.
Marianne ställer alltså åtminstone två orimliga krav på Ecuador:
- Att Ecuador ska godkänna ett förhör trots att Marianne enligt FN och Ecuador håller Assange olovligt frihetsberövad.
- Att i samband med förhöret ta ett DNA-prov, trots att
- detta inte är nödvändigt för genomförandet av förhöret,
- förhöret kan leda till att fallet läggs ner och ingen DNA-matchning då behövs,
- det är oklart varför ett DNA-prov behövs då varken Sofia eller Assange nekar till att ha haft sex med varandra.
Marianne försätter alltså (medvetet?) Ecuador i en svår situation genom det internationellt erkända olovliga frihetsberövandet samt det svårmotiverade och juridiskt tvivelaktiga kravet på DNA-prov. Tingsrätten försvårar förundersökningens framskridande genom att inte undanröja åtminstone ett av dessa hinder, dvs det internationellt erkända olovliga frihetsberövandet av Assange som Marianne gör sig skyldig till. Att Sverige inte erkänner UN WGADs beslut är av underordnat betydelse så länge Ecuador, som ska godkänna Mariannes ansökan, klokt nog ansluter sig till FNs expertgrupps uppfattning.
Man kan bara dra slutsatsen att inte heller Tingsrätten vill att förundersökningen ska fortsätta genom att ett ambassadförhör genomförs.
