Astralresor - egna erfarenheter och diskussion

http://www.earthclinic.com/mobile/remedies/borax.html
jag anv borax som detox mot mycket bla fluoride

Jag behöver hjälp att veta vad jag upplevt. Har läst om paralyser, klardrömmar etc och antar att det är vad jag upplevt men är lite skakis och vakna precis till efter en nap. Måste få skriva av mig.

Förtext:
Har varit uppe tidigt idag och sovit lite inatt, kommit hem och och lagt mig för att vila en stund med min flickvän men har lite svårt att somna och är inte heller säker på att jag vill somna eftersom att klockan var lite efter 10 på morgonen då. Somnar... Resten är saker som hänt är alltså i drömmen/huvudet/kroppen:

I sovande tillstånd:
Till en början i drömmen är jag uppe sent på kvällen med min flickvän, vi ska kolla på någon film men kommer aldrig till skott riktigt och grejar lite i köket etc (känslan här var smått obehaglig eftersom någonstans i huvudet kändes det som att jag drömde eftersom allt var så surrealistiskt.. Vet inte hur man kan reflektera över det i drömmar egentligen). Det lyser in en vitt sken genom en av rutorna i vardagsrummet först. Med min bostadsgeografi vet jag att detta är helt och hållet omöjligt och blir smått skraj. Börjar kolla ut genom rutan för att leta reda på vart det kan komma ifrån (i drömmen här tror jag alltså uppenbarligen att jag är vaken trots lite drömska ingredienser). Allt ser ut som vanligt och obehaget växer. Kan inte slappna av.
Helt plötsligt står min flickvän väldigt lättklädd i hallen, då ser vi båda en sjukt äcklig men verklighetstrogen gubbe som glor på henne i andra sidan av hallen nära ytterdörren. Blir helt lamslagen först och främst för hennes exponering och sedan hans intrång. Kopplar detta till det vita ljuset i vardagsrummet och vet att jag reflekterar ytterligare en gång över om det är en dröm, men eftersom min flickvän också blev rädd så måste det ju vara verklighet tänkte jag.

Fort som fan beslutar jag mig för att ta fast äcklet (hans ansikte verkade dessutom bekant, är verkligen inte bekant i verkeligheten dock). Springer ut i full fart efter gubben! Han är långsam han jag "tänka". Men varför hinner jag inte ifatt honom? Springer och springer runt omringa i mitt område efter honom. Han klättrar upp på ett garagetak, såg jävligt skakigt ut. Ropar att jag kommer döda dig, jag kommer ta fast dig och slå ihjäl dig! Han vinglar till på taket och rullar ner på marken. YES tänkte jag.

Nu börjar det sjuka.. Inte för att vad jag skriver är så sjukt, men hela upplevelsen och känslan från vad som komma skall är helt obeskrivlig för en som inte känt så.

Jag liksom vaknar till i min säng och tänker "puuh! En mardröm. Ingen gubbfan här inte.". Ligger i sängen och drar mig lite, känner mig smått vaken men är på gränsen mellan att jag ska somna in, eller välja att gå upp. Ligger och blundar, öppnar ögonen, blundar, öppnar ögonen. Vrider mig lite och ser plötsligt något vitt finger/papper svavandet framför mina ögon. Är inte särskilt rädd här men kollar noga från min bekväma position. Spetsen av vad jag uppfattar som något svävande finger börjar "flagna" ut i luften och förtäras. I andra sekunden är detta dock borta och jag har en nästan 100%-ig obekväm känsla.. Det konstiga är att det där med "fingret" kommer jag ihåg tydligen men.. Någon ondskefullt var nu i stället i mitt sovrum. Detta kommer jag inte ihåg lika väl vad jag såg, något monster, minns en typ svans som dalade ut till slut genom sovrumsdörren. Det hade suttit nära mig antingen bakom mig på en hylla en om det var hyllan framför. Det var skitläskig. Har någon gång under fingrets och monsters lopp förstått att det rör sig om en sömnparalys vad jag tror. Men kunde till en början vrida och röra på mig. Men var helt plötsligt störtsäker på detta eftersom jag inte kunde förmå mig att stiga upp eller ens vrida på mig, med stor ansträngning kunde jag vrida huvudet en aning, en arm en aning (kändes det som iaf).
I vilket fall, jag "vet" att jag "måste" följa efter monstret.. Jag vet att jag borde se vart det tar vägen. Försöker ta mig ur sängen men kommer inte långt. Ingenstans faktiskt. Shit tänkte jag, men om jag tidigare hade obehagskänslor var jag nu lite upprymd eftersom jag läst om sömnparalys, klardrömmar etc. Försökte resa mig eller och domna in om vartannat för att utforska. Jag hade läst att man kan göra vad man vill om det är en klardröm så ville väldigt gärna utforska stadiet, men kunde verkligen inte komma ur sängen. Förstelnaden blev starkare och starkare. Vid två eller tre gången svävade kroppen upp ur sängen och det pirrade i hela kroppen. Låg som en halvmeter uppe i luften innan jag föll ner i madrassen igen. Det var sjukt häftigt! Kändes som det nästan lös sådana där vita "flagningar" som var ifrån fingret omkring mig när jag svävade. Gjorde detta som sagt två tre gånger och det blev vitt omkring mig varje gång.
Försökte väcka mig flickvän för att se om det är jag som rör mig eller om det är en dröm fortfarande. Nu satt jag som fastklistrad. Kunde pilla lite på ett finger men inte vrida huvudet ens en millimeter. Började få panik. Vet att hur jag vaknade upp var genom att jag kunde öppna munnen av allting. Jag kände hur mina läppar liksom till slut släppte från varann när jag la all energi på att öppna munnen. I samma sekund vaknar jag.

Känslan när jag vaknar var förvirrande men upprymd. Jag var/är groggy i huvudet och helt och hållet stel i ena armen och kroppen överlag. Nästan som jag sovit på armen en hel natt men vet att jag knappt kunnat lega på den.

Reflektioner:
Försökt komma på vad jag upplevt. Helt uppenbart en sömnparalys framåt slutet. Blir dock inte klok på det vita fingret och monstret. Det kändes inte äkta som en dröm kan göra, det kändes äkta som övermänskligt eller liknande. Har läst en hel del om detta innan men aldrig kunnat föreställa mig upplevelsen.
Att jag blev paralyserad kändes dock som att det växte fram mer och mer till jag inte kunde röra mig alls. Har en känsla av att jag sträckte mig över min flickvän och ropade "hjälp hjäälp" någon gång också och det innan jag blev fastklistrad. Jag skrek i blandning av panik och försäkran om att jag sov.

Upplevelsen med gubben i början var också skum. Men mer som en "dröm som utspelar sig i verkligheten" men kan inte sätta ord på det. Kände redan där att något med världen inte stämde och jag funderade som sagt där på om jag kanske sov. Vilket jag "inte" gjorde med mina dåvarande Sherlock-förmåga.
Konstigt att monster-delen känns så blurrig men är säker på att det fanns där efter det svävande fingret i vitt. Vet att det hade varit omkring mig, mest troligt bakom mig och sedan lämnat rummet. Min känsla mot fingret och monstret var med stör övertygelse som jag heller aldrig känt mot något. Vilket skrämmer mig .

Sorry för konstig text eller stavfel. Är stel i fingrarna och skakade faktiskt om händerna direkt efter att jag vakna. Skulle vilja höra andras tankar eller förklaringar för lite lugn i själen.

Hej allihopa! Detta blir mitt första inlägg på flashback (skapade kontot för att skriva här).

Min största dröm är att kunna på ett jämlikt och underbart sätt kunna ha interaktioner med högre dimensionella varelser, såsom utomjordingar och annat spännande som finns där ute. En del av detta är då astralresor och att utveckla denna förmåga så jag kan göra det med lätthet. Så här långt har jag endast vad jag kallar "partiella astralprojektioner". Med detta menar jag att jag är medveten och fokuserad både på det fysiska och det astrala. Detta har visat sig vara en process för mig, och då jag vill kunna kontrollera mina resor i det astrala och bortom det, vill jag inte använda mig av de metoder som man inte riktigt kan styra när man projekterar ordentligt, eller var man projekterar. Börjar bli kung på meditation och att integrera olika nivåers energi som man kommer i kontakt med då man går bortom Jordens dimension.

Under några år nu har jag genomgått en genomgående och djup transformation av det fysiska uttrycket (mentalitet, emotionalitet osv). Detta för att kunna ha en bredare upplevelse där man är flexibel nog för att ha kontakt med utomjordingar, fungera som en människa på Jorden och samtidigt jobba för att utvecklas mera. Dock finner jag mitt sinne bli väldigt ostabilt efter jag har tränat på astralprojektion en dag. Är det någon annan som kan uppleva det så destabiliserade som jag gör? Kommer detta fortsätta då jag slutligen lyckas fokusera till 100% på den astrala dimensionen?

Hur brukar/brukade ni göra då ni tränade astral projektion? För mig själv verkar det fungera bäst att "bara göra det så gott jag kan", vilken innebär att jag partiellt kan fokusera på astrala dimensionen och helt enkelt låta fokusen mer och mer "glida" över till astrala från fysiska. Ibland projekterar jag bara till mitt rum och observerar min fysiska kropp, detta samtidigt som jag har medvetande om fysiska kroppen. Då man fullt projekterar, slutar man då helt vara medveten om fysiska kroppens sinnesintryck? Andra gånger projekterar jag till någon av mina utomjordiska vänner, och låter dem hjälpa till med att få över fokusen. Brukar göra mig mer motiverad att fokusera om jag har en vacker dam som håller mina händer. Haha.

Någon som har reflektioner till min upplevelse? Skulle vara kul att höra!

Någon som pysslar med detta regelbundet eller har gjort?

Jag har haft sömnparalyser i lite över 10 år från och till, men har under det senaste året utvecklats eller vad man ska säga.
Efter lite research är det jag varit med om en astralresa under ett fåtal gånger.
Har varit medveten om att jag varit i detta tillstånd när jag "rest" men efter att dragits vad mig veterligen varit neråt men frågan är bara vart och där har jag träffat mycket ondskefulla "varelser" så har jag blivit alltför rädd och tvingats väcka mig själv för rädsla att inte komma tillbaka och fastna där på detta ondskefulla ställe med dessa ondskefulla "varelser". Fast motstridigt så vill jag så gärna veta vad dessa "varelser" vill mig.

Nu senaste gången jag var med om denna upplevelse så började det som alla andra gånger jag varit med om det, jag vaknar upp som i en vanlig sömnparalys och kan inte röra mig enda skillnaden mot för en vanlig sömnparalys är att ögonen är stängda när jag hamnar i detta tillstånd.
Här någonstans brukar jag börja slappna av och finna mig i situationen eftersom jag inte börjat hallucinera ännu vilket jag brukar göra vid en vanlig sömnparalys och med ögonen öppna.

Så jag ligger nu alltså i en sömnparalys med ögonen stängda och mitt medvetande befinner sig i denna situation, här någonstans brukar jag försöka sträcka på halsen och trycka ner nacken (ingen aning om varför) även om det inte går under en sömnparalys men det är då det händer. Jag sugs ner någonstans vet inte var om det är i eller utanför mitt medvetande men det susar något dunderligt i mina öron samtidigt som det är mörkare än mörkaste natten. Detta brukar pågå i några sekunder, dom första två gångerna jag upplevde detta blev jag rädd och försökte väcka mig själv och vaknade på en gång. Dock dom senaste gångerna har jag låtit det pågå längre och det är då jag hamnar i det här totala mörkret tillsammans med någon annan/t väsen av något slag och han är inte godsint. Första gången jag träffade den såg jag aldrig en glimt av honom utan kände bara den närvaro och försökte sedan väcka mig själv i stor rädsla.
Men det var alltså nu senaste gången som jag fick se honom, det var endast en skuggform jag fick se, vad som såg ut som en "alien" av något slag med en liten kropp och oproportionerligt stort huvud stod den där i mörkret och just då kröp den där rädslan på mig igen samtidigt som han sa mitt namn med den mest rossligaste och mörkaste rösten jag någonsin upplevt och jag väckte mig själv vilket jag ångrar rejält såhär i efterhand.

Bör jag låta det fortsätta nästa gång?

Upplever du stor rädsla så ska du nog ta det lite försiktigt. Den astrala världen är en betydligt starkare reflektion av ditt sinnestillstånd än den fysiska världen är (bägge är reflektioner dock). Egentligen finns det inget att vara rädd för, men så länge du är rädd så kommer astrala världen automatiskt visa dig saker att vara rädd för. Det väsendet du möter i detta tillstånd verkar dock inte vara speciellt elakt, mer neutralt. Mestadels är denne med dig för att hjälpa till, och samtidigt ge dig en stark reflektion av din rädsla. Det första man bemöter då man ska börja utforska andra dimensioner är rädslan för det okända. Det fysiska jaget (vilket hänger med i astral projektion vanligtvis) är ofta fyllt med diverse rädslor och andra negativa definitioner vilka kommer förhindra en trevlig upplevelse.

Med allt detta sagt så föreslår jag att du fortsätter ha dina upplevelser. Det är dock viktigt att du tar den rädsla på allvar dock och förstår att du är rädd. Börja sen kolla på varför du är rädd, vilken negativ definition skapar rädslan? Du förstår, utan dig så finns det ingen rädsla. Rädslan är en del av du just nu. Se det som att upptäcka en ny sida av dig själv som du inte varit medveten om tidigare. Paradoxen är att då du är medveten om att du är rädd förminskas eller så försvinner helt rädslans kraft över dig. Ta det steg för steg och jobba med dig själv samtidigt.

Sist kan jag kanske säga att det finns en myriad av olika varelser i den upplevelsen du tränar dig själv i. Se detta med denne filur som en träning för att möta andra mer eller mindre unika än vad han är. I min upplevelse möter jag mest positivt inriktade varelser i mina äventyr. Detta är då jag själv är så positivt inriktad själv att det skulle vara ganska irrelevant för mig att träffa negativa och/eller neutrala varelser. De människor och andra varelser man träffar och umgås med i livet kan alltid ses som en reflektion på vem man själv är här och nu. Vill du träffa andra människor/varelser? Var då en annan människa.

Nej det bör du INTE. Du löper väldigt stor risk att få en attachment med dig, en ond ande/demon(kalla dem vad du vill) som följer med dig till den vakna världen och förstör för dig. Det är ungefär som att leka med anden i glaset, dom enda andarna du får kontakt med är demoner. Du kanske redan har en ond ande i ditt hem nu.

Har själv sett denna skuggfigur i en sömnparalys, ståendes vid min säng lutad över mig, och visst kände man ondska precis som i alla sömnparalyser. Har haft en del andra upplevelser för några år sen(i den vakna världen) som har med onda andar att göra.
Detta är också en del i varför jag själv tror att jag inte kan få till nån astral projection, jag tror jag har ett instinktivt skydd mot ondska. Jag är för lite reptil för att kunna connecta med deras låga dimension(den astrala).

Här är en som varnar för astral projection https://www.youtube.com/watch?v=04cPCPn7x0c

Sen har jag inte samma uppfattning som honom om hur man blir av med onda andar. Tror inte på spirit guides och liknande.

http://utanfor-kroppen.weebly.com/

Kan inte någon som behärskar detta åka med själen under jorden för att se om Agharta och Shambala existerar?

Jag led otroligt mycket av sömnparalyser tidigare i livet , vad ni här kallade astral travelling eller projektion flög på mig titt som tätt och det känns som något plötsligt suger själen ur mig , får gripa tag i lakanen och skrika för att hålla kvar mig, jag var och är väldigt rädd för denna upplevelse. Jag vill inte förespråka någon tro men när jag senare började med buddhism försvann alla sömnparalyser och alla försök att dra med mig på någon astral resa. Nu när jag slutat utöva buddhism har sömnparalyser återkommit och även den energin som börjar vid en upptrappning till astral resa har kommit tillbaka .
Själv ser jag det som något lågt och vi ska passa oss för vilka världar och väsen vi bjuder in, frågan jag har är varför det drabbar somliga av oss.

Jag tror att om man slutar att masturbera och tänka på sex helt och hållet. Då kan man efter 1,5 års tid göra något som liknar astralresor. Fast man kan bli också mer aktiv istället för att vara hemma hela tiden.

Det verkar också som att man kan få en hjärtattack ifall man i vaket tillstånd inte masturberar om man har en erektion.

Jag vaknade för drygt en timme sen ur en konstig dröm, och min nacke vibrerade otroligt starkt. För cirka 3 år sen upplevde jag samma sak, bara att detta var mycket starkare. Jag kände att det höll på att sprida sig, men jag blev då så uppe i varv att det slutade. När jag tänkte på det sista ögonblicket i drömmen så började det vibrera igen, men det försvann lika snabbt och jag var plötsligt helt klarvaken.
Något jag känner nu i efterhand är att jag fryser som om jag hade feber, någon annan som upplevt det? Är det en bieffekt av utanför-kroppen-upplevelser, eller i det här fallet, nästan utanför-kroppen-upplevelser? Jag frös så till en grad att jag hade ständig ståpäls och var tvungen att lägga mig i ett varmt bad, där jag ligger nu.
Tacksam för svar!

En fråga till alla erfarna upptäckare av medvetandet.

Jag brukar meditera med hjälp utav binaural beats. Av det jag tidigare har läst så ska Theta-waves vara frekvenser som motsvarar REM-tillståndet. Till en början blev jag enbart väldigt avslappnad under meditationerna, men allt eftersom jag förbättrat min teknik har jag upplevt att både kroppen och tankarna försvinner. Man blir ett med sitt medvetande och allt annat uteblir. Bara det är otroligt skönt och en vinst i sig.

Men då det slutliga målet men meditationen redan från början var att få uppleva astralresor så känner jag att jag har en bit kvar. Hittills har jag bara fått små, korta glimtar av klara bilder under meditationen (ca 30 minuter in). Det är som om det man tänker blir faktiska bilder i huvudet på ett sätt som är svårt att beskriva. Min fråga är väl delvis vad det kan bero på att man bara får korta glimtar av det astrala under detta hypnagogiska tillstånd. Är min tallkottkörtel skrumpen? Är min koncentration för dålig? Ibland kommer man på sig själv hallucinera och så fort tanken slår en så är man tillbaka i kroppen. Kanske finns det tekniker för att behålla fokus?