Det är konstigt hur vi uppfattar uppläsare så olika, jag lyssnar på ljudböcker dagligen året runt.
Klar favorit är Reine Brynolfsson, tycker han kan få en ganska dålig bok bra, bara genom att läsa den.
Håkan Nesser är också bra när han läser sina egna böcker.
Magnus Roosmann tycker jag är sämst. Han har en betoning på varje mening som om det vore något helt otroligt som händer, om det så bara är : "han skulle gå ut med soporna".
Thorsten Wahlund låter som om allt är jättemystiskt
När man ser att en favoritförfattare ska uppläsas av Katarina Ewerlöf är heller inte roligt. Hon försöker hela tiden lägga in sin egen tolkning i allt, vilket inte stämmer med min