Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Eftersom tråden är 392 sidor lång så är jag kanske inte först på bollen, men:

Är det inte tämligen sannolikt att bilen (samt de tre, ev. fyra gossarna) hamnade i plurret någonstans och att den där har hållits gömd i alla år. Kom att tänka på dessa två fall i Oklahoma: http://www.cbsnews.com/news/bodies-in-oklahoma-submerged-cars-linked-to-69-70-missing-cases/

Beklagar om detta redan har tragglats till förbannelse. Jag ska försöka ge mig på att läsa igenom hela tråden under en regnig dag på semestern.

Bilen är ju borta, men på den tiden kunde man ta av skyltarna och ställa den där andra hade ställt skrotbilar . . .

Han skulle ha gjort det ja.

Dahlsjö kan knappast ha avlidit i Sverige utan lär ha skett utomlands.

Vi vet inte om t. ex. uppgiften från Köpenhamn 1971 var riktig?

Detta har diskuterats en hel del under årens lopp.

Känner till dessa fall som du länkade till.

Man kan kanske tycka det, men i det här fallet kan vi nog utgå ifrån att så inte var fallet.

Detta bl. a. med tanke på dessa vittnesuppgifter som har framkommit. Då framför allt gällande Kjell-Åke Johansson. Flera av dessa vittnen hade själva varit bekanta med honom innan han försvann.

Nej, vad som än hände dem så tror jag inte alls på "bilen i vatten"-teorin.

Vad som kom att hända med bilen vet vi inte, men försvann gjorde den för alltid.

Jättebra om du orkar med att läsa igenom alla dessa sidor i tråden.

Det har diskuterats en hel del i t. ex. "Brevbärartråden" och i denna tråd om flera personer om de kan ha ljugit.

I den här tråden så har detta bl. a. handlat om Linda D. och i viss mån även om Gays syster.

Jag delar din uppfattning och tror också att Linda D. talade sanning när hon berättade om sin släkting.

Däremot, enligt mig i a f, så finns det andra personer som ljög när de kom med information och upplysningar om detta fall.

Sedan har vi gruppen som inte har sagt ett knyst därför att de inte vill eller inte vågar.

Vad är det för en grupp som inte vill eller vågar säga något?

Det som skedde den 29 juli 1965 fick inte pratas om i Haga åren efter att det hade skett. Personer som frågade blev uppmanade att sluta att ställa dessa frågor.

Det fanns då, precis som i dag, sådana personer som led av tunghäfta. Denna grupp av människor har naturligtvis minskats under årens lopp men sådana finns än i dag fortfarande kvar.

Bara för att ta några exempel, så vägrar t. ex. Kjell-Åkes dåvarande flickvän, Kjell-Åkes äldre bror och Janne Dahlsjös äldre bror (han som ev. sålde PV till honom) kategoriskt att än i dag prata om vad som skedde detta datum och tiden därefter.

Naturligtvis var dessa personer inte själva inblandade i denna härva, men visst har de vetskap om vad som var orsaken. Allt har de kanske inte vetskap om men helt klart en hel del.

Man funderar verkligen över vad det är som är så otroligt känsligt fortfarande efter dryga 50 år!

Fast ibland har kanske den attityden inte mycket med att göra att man vill dölja något. Det är säkert smärtsamt för de närmaste att någon försvinner. Detta även om det var "bus", då kanske det är ännu känsligare, det är nog känsligt idag och antagligen i ännu högre grad förr. Bekanta till de närmaste kanske har en avvisande hållning som ett slags hänsyn. Särskilt om det har förekommit tips som ingett hopp om att finna dem och detta bara blir besvikelser som radas upp gång på gång.

Min inställning är att man kanske inte ska vara så överdrivet misstänksam mot de närmaste för att de är motvilliga att prata eller kanske levererar motsägelser om de pratar. Det kan bero av ängslan att man kanske förstör i pågående utredning (nu är väl detta inte igång förvisso) eller att man inte vill hjälpa en ev. GM om den försvunne råkat ut för ett brott. Motsägelser kan bero på att man låtit minnet färgas i någon mån av vad man fått berättat för sig och att det varit lite olika scenario som gällt som mest trovärdig för tillfället.

Bra skrivet! Det kan vara knivigt att veta hur ett försvinnande kan påverka om man själv inte hamnat i den situationen.

Så kan man också tolka det hela.

Fast gällande detta fall gör du en feltolkning, både gällande de närmast anhöriga samt att de försvunnas umgängeskrets skulle ha velat visa "hänsyn".

Du kan själv fråga dig varför väntade t. ex. Dahlsjös anhöriga med att anmäla sonen/brodern försvunnen först efter 8 månader? Anser du att detta hade varit alltför smärtsamt för dem att göra t. ex. under augusti 1965 då Kjell-Åkes mor gjorde sin anmälan?

Helt klart tyckte i a f den yngste brodern till Janne att detta inte var smärtsamt att prata om tiden efter försvinnandet. Han uttalade sig både i polisutredningen på ett tidigt stadium och i artikeln i oktober 1966.

Har du själv någonsin pratat med anhöriga och bekanta till dessa tre personer personligen?

Det verkar inte som du riktigt är insatt i vilka kretsar dessa personer umgicks i och denna påstådda "hänsyn" som dessa skulle ha gjort.

Utöver dessa tre omnämnda personer, så finns det ytterligare en hel del personer som, och har hela tiden, lidit av "dåligt minne".

Det är lätt att komma med allehanda påståenden när man inte själv har satt sig in i ett fall riktigt ordentligt, och vänt i stort sett på varenda sten som det har gått att vända på under årens lopp.

Ska jag vara ärlig så tycker jag att du ibland uppvisar en brist på förmåga till EQ och du serverar det lite förnumstigt på ett nästan barnsligt sätt. Mig veterligen är jag inte personligen bekant de anhöriga till dessa (har en del bekanta som jsg bara känner till förnamn eller vad de kallas, jag var inte född när detta hände), men som jag berättat tidigare har jag också haft en släkting som blivit som en levande död "elefant i rummet" . Det kan mycket väl vara så att de anhöriga misstänkte varandra i någon mån. Var killarna stökiga så kanske de initialt tyckte det var rätt skönt att de var borta vilket sedan lätt blir en tröskel för de kanske när de väl inser att det kan vara något allvarligare antagligen har dåligt samvete att de inte anmält tidigare. Jag påstår inte att de närmaste är oskyldiga, oftast finns ju en gärningsman i bekantskapskretsen och det kan säkerligen vara så i detta fallet med. Men det kanske inte är så att man vet med säkerhet att just X eller Y är den som har med deras försvinnande att göra men var och en kanske haft något groll med dem men man vill inte misstänkliggöra någon ifall det är så att man har fel.

Edit: ditt sista stycke: tja, de kanske ställt upp och svarat på din utredning så gott det går. Janne kanske helt enkelt bara hade fel i något så andra kände sig misstänkliggjorda om de blir aggressivt ifrågasatta om varför de uppfattat något på något annat sätt och agerat därefter. Vissa av dem kan ha uppfattat en fientlig inställning, kanske t.o.m. uppfattat att blir anklagade för något där de varit väldigt perifera?

Du hävdar att allt inte kommit fram som de kan tänkas ha att berätta, vilket säkert kan vara sant, men du är tvärsäker på att jag gör en "feltolkning" i det att det kanske är hänsyn snarare än att dölja ett brott man ev. skulle kunna misstänka? Någon eller några av de närmaste eller kretsen kring kan ju känt till omständigheter som inte Janne kände till, man kanske hyste sympati för någon eller några som haft väldigt mycket problem av mer allvarlig ksraktär med någon eller några i denna stökiga trio och man inte ville misstänkliggöra denne? Du vet även personer på "skuggsidan" är ibland oskyldiga till vissa saker.