Citat:
Min manlighet definierar jag med att jag kan göra och vara vad jag vill utan att bry mig om vad andra tycker om det hela inom begränsningen att det inte skadar andra mer än nödvändigt. Skulle jag tycka broderi och tvätta kläder var det roligaste som fanns så gör jag det.
Vill lillan leka med sina dockor med pappa hela dagen och jag har tid (och i ärlighetens namn ork) så gör jag det och har inga problem att berätta för kompisar att jag har gjort det eller hoppa över en fisketur eller ett jaktpass för att jag har lovat det.
Så man kan säga att manlighet är för mig att våga stå upp för sina värderingar och våga hävda dem om så behövs och stå för det man säger och i förlängningen då vad man lovar det är nog det bästa jag kan precisera det som. MachoLasse-attityder de hör inte hemma i detta tvärt om faktiskt.
Att hoppa i vattnen i badshorts utanför Sydafrikas kust och spana på vithaj eller jaga grizzlybjörn med morakniv, är inte macho enligt mig det är enbart korkat.
Insåg väldigt tidigt i livet att antingen gillar och accepterar folk en för den man är, de som inte gör det kan man ägna hur mycket tid som helst åt att försöka få dem att ändra uppfattning och lyckas man behöver man oftast bara göra ett fel så är man ofta tillbaka på ruta ett igen. Så de är inte lönt att ödsla tid på imho, bättre då om man känner behov att lära känna andra människor istället då.
För behandlar man folk bra och låter dem få ta plats, dvs normal social kompetens och sunt förnuft så gillar folk en inte då, så då är det inte mig det är fel på i alla fall.
Når man den insikten så blir man väldigt trygg i sociala relationer enligt min erfarenhet.
Sedan att man duger som man är och att man inte ska låta något annat få definiera en kommer ju som en effekt av ovan och troligen att jag alltid förlitat mig på vad som är logiskt och rationellt i väldigt hög grad också. Det är bara inte vettigt att jag låter säg X få tala om för mig vad jag är och rättar mig efter hens åsikter. Finns det något jag kan tycka är objektivt så lyssnar man ju givetvis annars är man ju korkad men är det bara subjektivt tyckande så går det bara ut genom andra örat.
Livet är på tok för kort för att man skall leva det för någon annan än sig själv och till en stor del med sin familj men det senare är ju ett val man själv gjort i livet att dela det med dem. Men även där så har man rätt till att få egentid till att göra och vara den man vill och är. (Skulle frugan trycka stenhårt på t.ex att jag måste sluta med jakten och fisket låg skilsmässopappren inne hos tingsrätten dagen därpå.)
På samma sätt accepterade jag att hon nu skulle få chansen att satsa på sin karriär och jobba med det hon ville när jag fått göra det tidigare och tillbringar mer tid hemma med barnen och sköter markservicen för henne som hon tidigare gjort för mig.
Andra skakade på huvudet åt det hela men jag bryr mig inte ett dugg och det handlar om att man har den tryggheten man har och kan fatta de beslut som känns rätt för oss i familjen och en själv.
Det är nog allt det finns att säga om det hela, tämligen elementära saker kan jag tycka.