Feminister som gillar maskulina män - är ni ok med ta steg tillbaka?

Jag länkar till tidpunkten när han pratar om en stark kvinna som är lite dominant av sig. Hon berättar att hon vill ha en maskulin man. Hon undrar varför hon jagar iväg män. Är nyfiken om ni feminister håller med honom i det att starka kvinnor som vill ha maskulina män ibland behöver ta några steg tillbaka och låta mannen känna sig som en man? Ser ni någon sanning i detta över huvud taget, eller anser ni att mannen ska backa så att säga? Bara nyfiken
https://youtu.be/yCfthlQsThc?t=2m6s
Förövrigt tycker han säger riktigt bra saker smart snubbe som tänkt igenom dessa frågor ordentligt. Ni som är feminister och lite nere kan nog ta hem väldigt mycket från att lyssna till vad han säger. Vända om den där negativiteten till någonting produktivt istället. Bara en tanke.

Eh, det han säger har varit natur och självklart sen jorden och liv kom till.

Du menar man inte känner sig som en man om man har en stark kvinna?
...
...
...

Du skämtar va?
Det är väl det bästa som finns om gumman fixar däckbytena själv eller drar fram gräsklipparen och kör över gräsmattan medans man själv får sitta på verandan och dra en whisky och göra jack shit? Knyter man upp sin maskulinitet kring att man behöver känna sig behövd då riskerar man ju bara att bli manipulerad och och gå omkring med ett uppblåst ego och är in facto ett mähä. Är väl bättre då att man kommer till terms med sig själv och ser sin manlighet utifrån sitt egenvärde i sig?

Jag skulle aldrig låta en kvinna eller någon annan man för den delen få definiera min manlighet det är ju att reducera sig till ett offer i min värld. Man skall se på sig själv i spegeln och alltid vara jävligt nöjd med det man ser, vare sig man är fet eller smal, muskulös eller spinkig, rik eller fattig, frisk eller sjuk för det är ju inget sådant som definierar ens manlighet, allt det är ju bara omslagspapper till vad som finns innanför och det är ju där manligheten sitter.

Så jobba med det som handlar om din självsäkerhet och din självkänsla så kommer självförtroende och en själslig balans som ett brev på posten. Låter du utomstående faktorer definiera din manlighet vad gör du då om dessa försvinner? Då blir du ju bara helt ställd och nästan grips av panik och vad du skall göra nu då? Vad skall du ersätta detta med då?

Med det inte sagt att du inte skall träna, satsa på en karriär, äta sunt eller hålla dig frisk men låt fasiken inte detta påverka din självbild och maskulinitet för då är du ute på ett snabbt sluttande plan.

Jag tycker det är intressant det som han kommer till senare, att man själskattar sig själv som stark innebär inte att man är det.
Jag tror generellt att man får svårare att få relationer att funka om man har en massa självhävdelsebegär och bristande självinsikt så man tror att problemet är att man är för stark, när man i själva verket inte alls är stark, bara jobbig i sin strävan att visa hur stark man är.

Så man känner sig bara som man om man får vara den som bestämmer och om tjejen tar några steg tillbaka?? Ehh om det är på det viset så handlar det nog om en jävligt dålig självkänsla hos mannen.

Varför väljer du ett sånt namn när det passar så dåligt?
Det han säger i klippet är ju att det är tråkigt att vara tillsammans med någon som likt en tvååring 'kan själv' hela tiden.

Han har helt rätt i det han säger om att när man är stark "på riktigt" så behöver man inte hävda sig och sin självständighet och göra allt själv. En riktigt stark person har inte det behovet utan kan välja att avstå för att den andre ska känna sig bättre. Och de flesta män mår bra när de får känna sig starka och styrande.

Jag möter ganska ofta män där jag känner att jag behöver dölja den jag är och istället låta dem tro att jag är den jag ser ut att vara, för att få dem att känna sig bekväma. MEN. När man är stark "på riktigt" så funkar det inte i ett förhållande i långa loppet om man ständigt måste tänka på att dölja sin styrka för att den andra ska må bra.

I ett förhållande behöver man kunna få vara sig själv, och bli älskad för den man är. För mig innebär det att jag har valt en stark man som inte mår dåligt för att jag är den jag är. Största fördelen med att vara gift med en stark, självständig kvinna enligt min man är att det aldrig är något tjafs eller gnäll. De få gånger vi bråkar däremot så är det rejäla krig eftersom ingen av oss är konflikträdd och ingen viker sig.

Helt klart vinner en kvinna på att tona ner och låta mannen känna sig som en kung. Men problemet om kvinnan inte är genuint stark är ju att hon har svårt att lämna över till någon annan eftersom hon känner att det sänker henne, och om hon är genuint stark så funkar det inte att ständigt dölja styrkan om hon vill må bra och vara lycklig i sin relation.

Ja det är jätteroligt att få höra vilken hora och slampa jag är och som borde bli våldtagen och dödad. Så att mannen kan känna sig som en man.

Det finns ingen man vid liv som säger det. Omogna mansbarn utan manliga förebilder kanske?

Det handlar väl inte om att låta mannen känna sig som en kung utan just som en man precis som en kvinna vill känna sig som en kvinna antar jag. Det handlar alltså inte om att dölja styrka utan att kanalisera den. Om du har en inställning att du ska klara allt själv för att du är en "stark" kvinna som inte vill vara i beroendeställning så innebär det antagligen att du borde våga visa dig sårbar eller ta ner fasaden då och då...om det nu är en fasad.

"A little bit of rape is good for a man's soul."

Norman Mailer

Helt rätt.
Finns uppenbart till och med riktigt kända män som tycker så...

Jag motsäger inte det du skriver men undrar givetvis hur du definierar din manlighet.
Och vad du bygger din självsäkerhet och självkänsla på?

Lätt att visa på fel väg, svårare att peka på rätt.