Citat:
Ursprungligen postat av
PuffTheDragon
Precis!
Om en exoplanet passerar framför sin stjärna kan vi (med olika metoder):
- Ta reda på dess storlek
- Ta reda på dess massa
- Räkna fram densiteten
- Räkna fram avståndet mellan planet och stjärna
- Räkna fram inklinationen och eccentrisiteten
- Räkna fram omloppstiden
- Räkna ut hur mycket energi planeten tar emot från stjärnan, och då en lägsta temperatur.
- Se vad den eventuella atmosfären består av
Den sista punkten är nog det som är mest intressant.
Och detektera eventulla stora månar. Vulkaniskt aktiva månar, som borde vara vanliga p.g.a. tidvattenkrafter, som Io kan i princip hittas av sitt eget ljus. Hitta planeter som inte transiterar men som reflekterar olika mycket ljus beroende på om de är hitom eller bortom stjärnan. Hitta planeter som inte transiterar utifrån deras påverkan på transiterande planeters omloppsbanor. Tack vare rim dimmening eller vad det kallas och geometrin i transiten så kan man avgöra hur nära ekliptikan en planet transiterar. Eftersom en transiterande planet skymmer en del av stjärnan åt gången så kan stjärnans rotationsriktning fastställas med dopplereffekten, alltså ifall planeten är retrograd eler inte. Samt förstås stjärnans egenskaper såsom rotationsperiod, solfläcksaktivitet, ålder, magnetfält avslöjat av polariserat ljus (som också kan avslöja icke transiterande planeter och damm), variabilitet. And on and on. Exoplaneter är astronomernas julafton och uppfinningsrikedomen flödar över. En stjärna är bara en punkt i teleskopen. Går inte att urskilja en del av ytan från an annan del (annat än för ett halvdussin nära gasjättar). Så allt handlar bara om tid och våglängd. Ett jobb för Sherlock Holmes.
Exoplaneter tror jag är viktiga för att ena astronomin. Planetary science är ett alltmer vanligt begrepp. Men för att förstå planeterna så måste man förstå exoplaneterna och deras stjärnor. Så de tråkiga geologerna och röriga minerologerna kan inte ta över ensamma.