tråden om löpning

Hur farligt är det att pusha sig till max?

Hobbylöper 2-4 pass per vecka, ofta milen då jag finner det roligast, brukar springa runt 44-46min. Jag har en vilja av stål och bestämde mig för att klara 40min idag.

Sagt och gjort, jag ramlade ihop och blev liggandes i över 30min efter att klockan visade 10km efter 39.37. Sista 2km var nära döden upplevelse, kunde knappt andas och har inget minne över hur benen kändes, har minnesluckor från sista 2km och tiden då jag låg och återhämtade mig på backen.

Hade jag kunnat dött?

Du svimmar nog innan du dör.

Du hade säkert kunnat dött. Men du hade också kunnat dö av att snubbla på trottoarkanten när du gick till ICA.

Det enda jag hört talas om vad gäller ökad risk för att dö i sammband med löpning, är ett par studier som handlar om väldigt stor mängd löpning. Typ mer än en vanlig maratonlöpare ägnar sig åt. Tror även att dessa studier inte är helt klockrena, och att det knappast råder koncensus kring att ultramaratonträning skulle ge ökad mortalitet.

Däremot kan det ju vara farligt att pressa hjärtat till max ifall man har nån typ av hjärtfel. Det kan man ju eventuellt ha utan att ha märkt det, och när man anstränger sig hårt så blir det knas.

Största problemet med att ta ut sig maximalt är att man behöver ganska långa återhämtning innan man kan träna vettigt igen, och dessutom så lär det ju vara förhöjd skaderisk. Men är man frisk och van vid konditionsträning och är sugen på att förska persa så finns det inga som helst problem med detta.

Bra sprunget!

Nu vet du iaf att du inte har något osynligt medfött hjärtfel, grattis.

Grym tid btw

Du kan vara lugn, jag är långsam och du är snabbare än mig.

Jag tröstar mig med att jag allt som oftast springer längre än dom snabba ungtupparna

Som tidigare sagts så är det inte farligt om du inte har nåt medfött hjärtfel eller liknande som skulle kunna påverka. Annars handlar det om risk att du drar på dig nån överbelsatningsskada, men med ok löparvana och ordentlig uppvärmning så minimerar man den risken.

Vid vilken ålder kan en förvänta sig att det är svårare att förbättra tider btw? Snart närmare 40 än 30 och har nog en bit kvar till peaken, men när börjar åldern sätta käppar i hjulen egentligen? Generellt dårå...


Ja uthålligheten är lättare att få till än snabbheten känns det som. Får testa en mara snart

http://www.runnersworld.com/masters/age-matters-for-marathoning

Låter lovande. Som min store inspiration Evy Palm sa nån gång (tror det var hon) så handlar det inte om när en börjar utan att vi har ett begränsat antal löpmil i livet. Bra att inte ha kört igång alltför seriöst i unga år alltså Tack för länken

Lycka till

Tack detsamma

Jag har börjat jogga mycket de senaste månaderna och älskar det. Jag brukar springa runt 10km per gång, ca två gånger i veckan.

Jag joggar mestadels för att jag vill ha endorfin påslaget som jag får efter ett bra löppass. Älskar verkligen känslan som kommer efteråt som sedan sitter i hela dagen och hela natten. Total sinnesro.
Men jag har nu fått problem med mitt ena knä. Jag misstänker att det är så kallat löparknä, då det gör ont på utsidan av knät. I början ignorerade jag det och tvingade mej igenom mina rundor, men nu går det inte längre, då det bara har blivit värre och värre. Senast kom jag knappt en km innan jag blev tvungen att avbryta.
Jag har nu bestämt mej efter att ha läst lite om löparknä att ta en pause på en månad, samt göra lika strech övningar som ska hjälpa.

Finns det något bra alternativ träning som ger liknande "känsla", endorfinpåslag??
Jag blir otroligt rastlös av att inte jogga, nu när jag har vant mej vid det. Och saknar endorfinerna och lugnet löpningen har gett mej. Det känns som att vara drogberoende med ett konstant sug efter endorfiner.