Citat:
Ursprungligen postat av
O.s.a.
Frågan är vem som är skyldig att hålla koll på preskriptionen, Åklagaren eller Tingsrätten? Oavsett så måste det väl finnas ett dokument hos tingsrätten där det fastslås att preskription inträtt för vissa av misstankarna? I det dokumentet borde man kunna utläsa vilken instans som tagit initiativ till "revidering" av häktningsgrunden.
Minst lika intressant är ju vad EU's regelverk säger om EAW och hur den hanteras om flera av misstankarna fallit för en preskriptionsgräns? Har man ett icke förutsett rättsläge, ungefär som i Sverige när det gäller utdragen processa av utlämnande till Sverige efter att den eftersökte tagits i förvar? Hänvisar man till det utfärdande landets juridiska hantering och att så länge inte Sverige omprövar grunden för utfärdandet så är man nöjd, eller ska EAW'n omprövas? Vad säger lagen i UK? I den nu uppkomna situationen borde deras nuvarande lagstiftning gälla, inte den som var aktuell när förhandlingarna genomfördes?
Någon som har juridisk koll?
Ett av felen Marianne gjorde med de första, misslyckade, EAW-ansökningarna var väl att hon inte skrev ut maxstraffen för de mindre brotten, dvs Anna-fallen. Det verkar ju annars rimligt att EAW-ansökan innehåller detta för den händelse att vissa av misstankarna i EAWn dras tillbaka.
Sen kan man tycka att idén med EAWn att den skulle vara ett snabbt och enkelt sätt att överföra misstänkta inom Europa faller med de långa tiderna för överklaganden. I Assanges fall så utfärdades den i början av december 2010 (eller i slutet av november) och var inte redo att verkställas förrän i juni eller juli 2012, mer än 18 månader senare. Under hela den långa tiden granskades bara de yttre formella villkoren för överföringen, inte fallet i sig. Tiden hade använts bättre om själva fallet och grunderna för misstankarna granskats under den här tiden. Nu har EAWn varit gällande i mer än fem år och fyra månader och man kan fortfarande fråga sig om det verkligen finns grund för våldtäktsmisstanken. Sofia sov inte, hon var inte ovillig att ha sex med Assange, och hon tycks ha givit sitt underförstådda medgivande med sitt "You better don't have HIV" och hans "Of course not" just efter det att samlaget påbörjats. Hon var vaken nog att minnas det 75 timmar senare (trots att hon var osäker på om tidigare samlag ägt rum). Sofia gick från "You better use a condom" till "You better don't have HIV", och denna sinnesändring betraktas som våldtäkt med 10 års preskriptionstid och maxstraff 4 år, vilket han enligt UNWGAD redan suttit av med råge.
Man kanske borde ta och jämföra denna "våldtäkt" med de fall som faktiskt resulterat i fyra års fängelse för att få lite perspektiv på vad Sofias sinnesändring kan ge för straff för den misstänkte.
Det Marianne måste kunna bevisa är alltså att Sofias sinnesändring från "You better use a condom" till "You better don't have HIV" verkligen var JAs fel helt och hållet. Kanske att han gjorde henne så kåt att hon inte kunde hålla sig utan hade sex med honom utan kondom mot sina principer, och då är det naturligtvis hans fel. På samma sätt som att när en kvinna gör en man så kåt att han inte kan hålla sig så är det kvinnans fel.