Lite saxat från äldre diskussioner hur man ser på multijournalist.Googla ordet så kommer det upp många intressanta artiklar..
Citat:
Att en ”multijournalist” skulle vara anmärkningsvärd för att denne behärskar flera ämnen är också fånigt att prata om. Snarare är det motsatsen – journalister som bara klarar av att skriva om ett enda område – som vore något häpnadsväckande, och då menar jag det inte i någon som helst positiv mening.
Begreppet ”multijournalist” är dessutom dumt eftersom det inte finns något minsta unikt med att som skrivande murvel kunna beskära eller ändra storleken på en bild; det där är bara något som JMK-utbildade gamla stötar hittat på för att de tvingats lära sig DATA och att byta filformat på en bild. För att inte prata om hur förolämpande det är mot alla art directors när en lärare likställer deras arbete med att kunna använda saxverktyget i PhotoShop.
En artikel från Sala Allehanda som år 2000 hade 50 anställda,en liten landsortstidning omorganiserade då till 27 och journalisterna blev multijournalister,ute i industrin har man haft multiarbetare 10-15 år innan detta.
Citat:
Journalisterna var mest oroliga för den nya tekniken.
– Det såg först omöjligt ut med omläggningen. Hur ska vi klara av det här, tänkte jag, säger multijournalisten Margaretha Eriksson.
Tekniken var svårast att lära sig, men i dag funkar det, tycker hon. Men visst har yrket förändrats när tre helt olika arbetsuppgifter ska utföras av en och samma person.
– Det här med att lära in blev väldigt tight i tiden. Vi skulle ju göra tidning samtidigt, berättar Christer Nyman.