Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Dagens bedömning av flyktfara gäller dagsläget, inte vad som bedömdes 2010. JA har förövrigt bevisat via ambassadflykten att flyktfaran var högst reell, risken föll nämligen ut i en konkret flykt undan rättvisan som var så flagrant att man satt käppar i hjulet för normal rättsprocess som inte har gått att komma runt. Kort sagt, flyktfaran 2010 och fram till ambassadflykten var en kraftig underskattning av den verkliga flyktfaran.
Så du menar att häktningen skulle ha varit till för att förhindra att han sökte asyl? Får man verkligen använda häktning för det, att förhindra en person att söka asyl? Låter som missbruk av häktning. Häktning är väl ändå inte till för att hindra personer från att söka asyl?
I det här fallet har du en person som söker asyl och samtidigt, med med det asylgivande landets administration, gör klart att de gärna medverkar i den fortsatta förundersökningen, förutsatt förstås att asylen respekteras, antingen genom att han inte behöver lämna ambassaden, eller, vilket också har varit på tal, Sveriges regering ger en garanti att inte lämna ut honom till USA, dvs precis vad asylskälen går ut på: att inte hamna i de torterande amerikanarnas omilda händer.
Eftersom Svergies regering, med sin historia av olovliga utlämningar till USA, blankt vägrar ge en sådan garanti, så är saken rätt klar: förundersökningen får hållas utan att Assange överförs till Sverige.
Marianne har blankt vägrat acceptera detta, utan har istället föresatt sig att vänta ut asylen och har i officiella dokument nedvärderande refererat till den som "tillfälligt verkställighetshinder", trots att detta "tillfälliga" hinder varat flera år.
Låt vara att Sveriges regering vägrar ge en garanti. De är realister och vet att USA kan sätta alltför stor press på dem. Tänk om USA skulle hota med att invadera Sverige och bomba oss sönder och samman och skicka alla feminister till Guantanamo? Sveriges regering är heller inte jurister och förväntas stå mer eller mindre utanför rättssystemet. Det är i stället rättssystemet som får anpassa sig till rådande förhållanden och sköta förhöret, dvs nästa steg i förundersökningen, utomlands, alternativt vänligt be om en skriftlig redogörelse från den misstänkte.
Detta har åklagaren och RÅ länge vägrat. Och ingen har officiellt kunnat göra något åt det. Det verkar inte heller ha funnits inofficiella påtryckningar på RÅ att trots allt göra vad de borde, förhöra i UK. Fast, eftersom UD alltid informerar RÅ om utrikespolitiska konsekvenser, så borde regeringen ändå ha utövat ett visst inflytande på RÅ. Är det där Mariannes självkänsla sitter, att hon vet att hon hela tiden agerat på UDs rekommendationer? Och nu när en ny regering sitter där så .... ja, vad gör Margot Wallström då? Hur informerar hon Marianne om utrikespolitiska konsekvenser av att vägra förhöra i London?
Paul Closes gamla mejl till Marianne verkar ju antyda vad den officiella hållningen var då ... kanske han blivit informerad av deras utrikesministerium och rådd att råda Marianne att vägra förhöra i London? Det enda underliga är väl att politikerna tycks vägra erkänna sin roll i det hela.
Eftersom Marianne numera går med på förhör i London, även om hon duktigt försvårar dess genomförande, så kan man gissa vad hon råtts av nuvarande UD: Att åtminstone ge sken av att vilja försöka få till stånd ett förhör på ambassaden ... och om det misslyckas, skylla allt på Ecuador och den misstänkte. De är pjäser som kan offras i detta sjuka spel.