Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

S-gatan 17 - en logistisk mardröm

Ska man göra det vi gör (vi försöker pussla ihop förhör, adresser, klockslag och ägodelar 30 år för sent) så måste man vara väldigt skeptisk.

Man måste vara beredd att backa hela tiden, och varje möjlig pusselbit måste betraktas med skepsis; men så länge man hittar mer och mer (bitar som passar med varandra och bildar kedjor) bibehålls energin, och nyligen okulärbesiktigade vi Monikas trapphus och närområde (i Vasastan), och vi blev inte besvikna. Allt såg intressant ut - så mkt vågar jag säga.

Hade Monika bott på nedre botten och hade gården haft en "bakdörr" och en "front" (en offentlig ingång och en mer dold ingång), och hade huset varit mkt stort, då hade vårt intresse sjunkit - för det möjliga motivet till en likstyckning hade varit svårt att skönja.

Grundidén är enkel: troligen var styckningen praktiskt motiverad, och bor en person på en "lättarbetad" gata sjunker vårt intresse.

Ju intimare och ju mer komplicerad bostaden och omgivningen är, desto större blir nog motivationen till att frakta ut en kropp i delar. Och jag tänker mig att semestertomma höghus (ung tio våningar) är relativt "lättjobbade", och hade Monika bott i ett sådant hus hade vårt intresse också sjunkit.

Och GW Perssons surrande om Solna, nedre botten och Nils verkar bara märkligare och märkligare. En ostraffad snubbe (som inte har polisens och grannarnas ögon på sig) och bor på nedre botten, han bör ju inte vara särskilt motiverad som likstyckare.

Ju fler fönster och dörrar som måste passeras, desto högre bör motivationen vara - men ett mkt stort hus erbjuder ju också ett visst skydd, pga anonymiteten.

Men nu har det visat sig att M:s lgh på S-gatan var en logistisk mardröm, av flera skäl - om vi tänker oss att någon mördades hemma hos henne, och vi kommer aldrig att få veta hur det eg ligger till ...

Nåväl ... såhär ligger det till med Monikas lya ...

Hon bodde på andra våningen, i ett trevåningshus - det var en intim trappuppgång, och det var bara två dörrar på varje våningsplan.

Porttelefonen delades av två lägenheter på varje plan (det ringde utanför varje lägenhet), så det var nog svårt att hålla alla påtända, gapiga och fulla besökare hemliga - svarandet och snacket hördes ju av grannen bakom dörren mittemot.

Och Monikas gård saknade också bakdörr, som jag nämnde.

Allt och alla som skulle ut på gatan måste passera på framsidan, förbi grannarna och en liten gård (som kunde iakttas av många grannar i ett hus bredvid Monikas hus) och dessutom bodde hon ttvå trappor över gården.

Det innebär att ännu ett trapphus måste passeras, och i detta trapphus (närmast gatan) bodde två grannar, i markplanet (direkt vid gatuporten), mittemot varandra, och dessutom (phu!) hade man installerat ett enda sopnedkast (detta var ett moderniserat sekelskifteshus), och detta sopnedkast låg bredvid en av de två dörrarna i entrén, direkt innanför porten ...

Sopnedkastet satt väldigt olämpligt för den som ville gå in och ut utan att synas, för grannar från hela huset sprang ju fram och tillbaka, mellan sin bostäder och det enda sopnedkastet som fanns tillgängligt, på ung 10 lägenheter ...

Och dessutom ... det är inte slut än ... satt Monikas gård ihop med gården bredvid, så den som ville röra sig osedd och frakta något suspekt paket från Monika kunde omöjligen ha full kontroll, eftersom människor kunde dyka upp både bakom, framför, och dessutom från sidan - dvs de som bodde på nr 19 kunde dyka upp när som helst ...

Nr 17 och 19 hade alltså en "siamesisk gård", och jag tror faktiskt att fler gårdar satt ihop med nr sjuttons gård ...

Och det är inte slut än, för Monikas och hennes polares rykte och beteende måste tas med i beräkningen. Detta var gapiga, våldsamma, kaotiska, störande människor, som drog till sig polisen, slogs med vassa saker och tillkallade ambulans, och förmodligen skedde också inbrott i en närliggande lägenhet ... Monika & Co var nog inte populära.

Detta var människor som hade ögonen på sig i flera år ...

och om vi är på rätt väg, om vi gissar rätt, då behövde vår gärningsman (eller gärningskvinna) forcera massor av sociala och fysiska hinder för att få ut en kropp från Monikas lägenhet, och grannarnas välbefogade ilska och misstänksamhet bör ha skyndat på processen ...

Kort sagt: om offret (da Costa) dog hemma hos Monika så bör motivationen hos samtliga ha varit mkt hög, och Monika och hennes polare hade dessutom dåliga rättsliga meriter (de hade långa brottsregister, och kunde räkna med kännbara repressalier om de ertappades nära ett mord).

Och Monika själv hade ju redan haft en dust med rättspsykiatrin ...

Och hon hade en kär släkting att skydda - en person som under inga omständigheter borde få kännedom om ett mord (eller liknande brott).

Denna kära släkting hade dessutom startat en lovande yrkeskarriär år 1984, och jag förmodar att Monika vidtog vilka åtgärder som helst, om hennes eget rykte eller släktingens rykte var i fara.

Denna släkting brukade hälsa på Monika, och Monikas födelsedag (mitt emellan fynddatumen i juli och aug 1984) ska noteras. Jag förmodar att en utredare skulle ha hoppat till om han vetat allt detta år 1984.

Och Om någon dödades hemma hos Monika sommaren 1984 var nog en likstyckning enda utvägen.

Att Monika & Co var kapabla tvivlar jag inte på. Både hon själv och de grova gubbar hon umgicks med var våldsvana, och Monika hade växt upp under kriminella omständigheter - och dessutom fanns en råbarkad, erfaren äldre släkting i närheten, på K-holmen, och jag skulle ge mycket för att se Monikas telefonlistor från 1984.

Om det skedde ett mord och en likstyckning hemma hos Monika får vi aldrig veta.

Själv påstår jag inte att det hände - jag nöjer mig med en gissning.

Sannolikheten för att vi har rätt är 50% gissar jag. Mer har jag eg inte att säga om det.

Något mer? Hm ... de närmast spikraka vägarna mellan nr 17 och Talludden och E-vägen har jag nämnt. Att köra från Monika till vardera fyndplatsen bör inte ha tagit mer än 5 min ... körkort hade hon inte, men hon kände väl nån som hade det ... och var det fanns bilar att stjäla var inte svårt att räkna ut - på E-vägen 25, där det försvann 2 st bilar i början av juni ...

Ja, det var allt för idag.

Nej, nu glömde jag iaf ett par grejer ...

De 2 stulna bilarna återfanns snart, men fler biltjuvar går inte att utesluta.

Bilnycklarna förvarades i en låst kontorslåda, på Vonofs kontor, och ett fönster till kontoret var sönderslaget och täckt med en träskiva. Ingen match för en tjuv var det ... det var nog genom detta fönster som Martin och Robert kröp in i början av juni.

Hm ...

Monikas lägenhet har vi inte sett, men vi har tillgång till en tydlig skiss, med korrekt skala.

Lägenheten - en trea - hade fönster åt två håll (de vette "framåt" och "bakåt" i förhållande till gatuporten), hallen var liten, och badrummet var också litet - det låg direkt till vänster om ytterdörren.

Ett rum låg till höger om ytterdörren (och detta var sovrummet), och så fanns det två stora rum rakt fram.

Köket låg till vänster i lägenheten, invid badrummet och ett av de stora "huvudrummen".

För någon som eventuellt ville städa och paketera efter ett mkt grovt våldsbrott bör badrummet ha legat bra till, eftersom transporten från "arbetsplatsen" (badrum + kakelgolv, dusch, badkar etc) till ytterdörren och hallen var mkt kort (ung 2 meter).

Ytterst få delar av den övriga lägenheten behövde vara i kontakt med brottslingen och den döda kroppen, om brottet skedde hemma hos Monika. Isf var den slutliga processen troligen koncentrerad.

Ang sopnedkastet finns inte mkt mer att tillägga - ett ensamt sopnedkast, som alla samsas om) är ifs lite originellt, och kanske gagnade det ändå vissa delar ev en tänkbar brottsprocess (något som är troligt men obevisat) ...om utgångspunkten var Monikas lgh kunde mindre föremål (som tillhört offret) följa med soporna, som var inlåsta i ett soprum, på tryggt avstånd från grannarna - och annars brukar ju sådana här gårdar har kollektiv sopsamling mitt på gården ... en sådan anordning är ju mer riskfylld ... men strunt samma.

Små döda ting är ju superlätta att avyttra.

Om vi nu säger att vi skriver 1984, i tråden?
Dvs rent hypotetiskt, fastän vi rotar i fallet 31-32 år "försent".
Ifall det som snabbt blev en FU rörande mord på CdC hade skötts proffsigt och allsidigt. Och framförallt fallet inte hade blivit politiserat av svenskar som simmade ute i grumliga vatten - hade då de nu uppdagade figurer som fanns i Vinofs mer eller mindre direkta närhet blivit granskade i sömmarna? Hade Monicas sup-kvart i Vasastan blivit kollad? Hade Vinofs lokaler (alla dom som han förfogade över..) och fordon blivit granskade?
Många mantimmar och mycket pengar lades ner på FU:n - men var det i realiteten bortkastade resurser? Sånt här kunde det nog skrivas en hel avhandling om!

Granskade i sömmarna på vilket sätt? Kan inte tro att en professionell polisutredning kollat dom lägenheter, lokaler och bilar du tar upp.. finns inget som talar för att dom har med brottet att göra

Och vad baserar du dina 50% på egentligen? Gissa kan vem som helst klara av utan att det har något med egentliga förhållanden och sanningen att göra, jag tror dock till skillnad från dig att det finns rätt många till synes helt normala väletablerade människor som skulle klara av en likstyckning bara dom är tillräckligt desperata när viktiga saker står på spel som rykte, social ställning och yrkeskarriär, jag menar vem vill bli avslöjad som torsk när en död prostituerad kvinna helt plötsligt finns mitt framför ögonen på helt fel plats vid helt fel tillfälle?

En person som ställs inför denna svåra situation kan nog utföra de mest häpnadsväckande saker för att försvara sig själv och skydda sin identitet och denna person behöver inte alls befinna sig i några missbrukarkretsar, allt handlar egentligen bara om totalt olämpligt umgänge för en person med hög social ställning och det är här torskspåret kommer in i bilden.

Vi vet att de gatuprostituerade kvinnorna kom i kontakt med väldigt många män av olika samhällstillhörighet och att ett stort flertal av dessa män köpte sexuella tjänster av de prostituerade, vi vet också att det fanns ett antal män med hög social ställning som hade någon form av kontakt med CdC och min åsikt är att det är här vi ska leta och inte bland instabila missbrukare som Monika & Co och detta baseras delvis på avsaknaden av vittnesuppgifter som binder ihop CdC med Monika och hennes bekanta men även på faktiska förhållanden som säger att CdC hade dokumenterad kontakt med ett flertal män i det högre sociala skiktet och flera av dessa män hade punktlistor som var fyllda av allehanda märkligheter som definitivt avvek från ett normalt beteendemönster.

Det här känns faktiskt som rätt ingång till fallet CdC och det behöver nog knappast sägas igen men torskspåret har starkt stöd av statistiken.

Ja, det är åtskilliga miljoner som gått upp i rök, och detta torde vara ett riktigt särfall - sällan har väl en missbrukande, sexköpande sociopat och hans slummiga polare kommit så billigt undan.

Vinof var nog förvånad själv - han huserar 100 meter från sin väninnas avstyckade kvarlevor, och inte en enda anställd och inte en enda pinal flyttar polisen på - man kliver inte ens över tröskeln.

Åtskilliga avhandlingar kan skrivas om detta fall.

Vår gode vän "Robert" har förresten en psykisk diagnos i släkten, vilket upptäcktes nyss - detta förvånar inte, och kaoset, våldet, det grova missbruket och skrikandet är nog inte oförklarligt.

Vilken diagnos det är kan vi hålla tyst om - att den fanns i "Roberts" familj vet vi - om "Robert" själv har diagnosen återstår att se, men troligen får vi inte veta det. Det vill han säkert inte prata om, även om han skulle vilja kommunicera med oss.

F.ö. är jag ganska säker på att han läser våra inlägg i tråden, och om vi är på rätt spår har han också läst böckerna om da Costa, inkl den senaste, som kom förra året: Styckmordet/epilogen.

Vi får se om han hör av sig.

Den "P-O" som Vinof surrade om (se vidare: den underliga storyn om misshandel på 80-talet) i förhör är kanske inte helt försvunnen heller, för "Robert" är sammankopplad med en blandmissbrukare som var aktiv 1970 - 1990 (mkt löst angiven tidsperiod) och heter "P-O".

Ja, detta är säkerligen ett helt värdelöst långskott, men nu är detta nerskrivet iaf.

Misshandeln som Vinof surrade om skedde inte under det år han angav, och eftersom Vinof medvetet försköt en händelse (busstölden) till 1982 och friserade storyn (flyttbussen kördes inte rakt mot polisen - så dramatiskt var det inte)

Så man kan kanske gissa att misshandeln också felplacerades i tiden, eftersom vidhängande polisärende och årtal inte kan hittas - Vinof påstod att han meddelat polisen i Huddinge. Det stämmer inte.

Att någon eller några hade skäl att banka skiten ur Vinof på 80-talet är iofs inte konstigt, och stryk fick han säkert många ggr, men lite intressant är ju den lösa tidsperioden (tidigt 80-tal), det ovanliga personnamnet "P-O", den preciserade månaden ("juli") och nämnandet av platsen: "kontoret". Vinof syftade på sitt eget kontor.

Juli är en kritisk månad för da Costa-fallet, och år 1984 hade Vinof bara ett kontor, på E-vägen 25.

Det är en lustig story alltså - om man nämner en gammal misshandel i ett förhör, varför lägger man plötsligt ut texten, adderar månad, två personnamn, plats, och dessutom kringhistorier? (Vinof nämner Karsudden och en "hängning" - en av männen blev senare avrättad av kriminella personer).

Allt detta hör hemma i en ytterst flummig gråzon. Jag antar att Vinof halvljög, och jag tror (på ganska lösa grunder) att dessa två ruskprickar skrämde Vinof och bidrog till hans flykt från E-vägen.

Nog om detta.

Det har skrivits flera böcker om fallet så någon avhandling känns rätt meningslös just nu och visst har det slösats åtskilliga miljoner och mantimmar på denna utredning men vad skulle alternativet ha varit då? Skulle polisen bara ha utrett Vinof och hans kvinnliga bekanta med sup-kvartar och struntat i alla andra eller hur menar du?

Jag tror inte riktigt att du förstår hur en förundersökning fungerar, polisen förhörde många män som haft kontakt med da Costa och det rörde sig både om vänner, sexkunder till da Costa om dom nu ens fanns med i med i den ena anteckningsboken, läkare hon haft kontakt med plus övriga bekanta men även tidigare kända personer som gjort sig skyldiga till våldsbrott mot kvinnor. Att vissa av dessa personer utreddes mer noggrant än andra kan ju ha berott på att det framkom märkliga motsägelse uppgifter i förhören med dessa och det skedde faktiskt husrannsakningar hos några av männen. Andra män förhördes bara rent upplysningsvis och kunde avfärdas rätt omgående.

Att Vinof undslapp vidare utredningsåtgärder kan ju i realiteten berott på att det inte framkom något av intresse i förhöret med honom i februari 1985, eller hur? Med din logik så borde väl inte minst arkitekten också fått sin bostad, bil och båt och de lokaler han disponerade undersökta och han var ändå en person som träffade da Costa väldigt regelbundet den sista tiden. Polisen gör ibland prioriteringar som är helt uppåt väggarna (som med arkitekten) men i fallet med Vinof så har det fortfarande inte framkommit mycket mer än att han råkade känna offret, han köpte sex på Malmskillnadsgatan likt väldigt många andra män och att hans firma råkade ligga i närheten av fyndplats 2 likt många andra firmor och företag på Eugeniavägen. Vinofs firma var knappast det enda företaget på den här adressen vilket man ibland får intrycket av när man läser dina och Eremonas inlägg.

Om vi sammanställer da Costas 3 sista månader i livet i kronologisk ordning så är det rätt uppenbart att hon inte tycks ha träffat Vinof under denna tid, det finns massvis med uppgifter om att hon har träffat andra män under perioden april-juni men gubben Vinof saknas helt här under den sista tiden och det måste ju bero på någonting? Jag behöver nog knappast tillägga att avsaknaden av Monika i da Costas sista tid i livet är ännu mer markant för da Costa tycks inte ens ha satt foten i närheten av hennes sup-kvart och det är just så här man gör en bortprioritering av personer som inte är intressanta i en utredning.

Hm.....det är ändå rätt tänkvärt att utredningen med alternativa gärningsmän tycks inte alls ha avstannat i och med att obducenten gjorde entre i utredningen, om vi betänker att Vinof förhördes i februari -85 (och kunde avföras från vidare utredningsåtgärder) så gick faktiskt polisens utredare vidare med utredningen och uppsökte andra personer som likt Vinof haft dokumenterad kontakt med da Costa som exempelvis en 51-årig pillerläkare som fick besök av polisen i mars -85, denna läkare var redan sen tidigare känd av polisen för att ha skrivit ut narkotiska preparat till patienter med missbruksproblematik. Man kan undra över denna kontakt faktiskt, da Costa fick en del "tabletter" utskrivna av läkaren men hur deras relation i övrigt gestaltade sig är höljt i dunkel. Kan denna läkare haft en koppling till Karolinska måntro? Det är också intressant att få veta vart hans privata praktik låg någonstans?

Polisen tycks alltså ändå ha arbetat på en lite bredare front med andra misstänkta trots att obducenten blev anhållen och senare släppt i december -84. Det mest märkliga av allt är dock att en person som arkitekten undgick helt att bli föremål för utredningsåtgärder, man kan undra över polisens prioriteringar ibland.

*suck* Det finns inget som heter "obducent". Har du inte lärt dig det på tre år Och Det korta förhöret med Vinof var knappast avsett att utreda hans smitande, hans koppling till offret och hans helskumma umgänge ordentlig. Förhöret var slarvigt, och det är tydligt att Vinof inte ville bli förhörd och att den närvarande polismannen inte ville förhöra honom ordentligt. I feb 1985 pratade Vinof om en massa saker, bla sina affärer, och da Costa-fallet ingick som den del av ett större samtal.

Ha ha Det finns inget j-a "avförande" av Vinof, som saknade alibi och inte ens utreddes ordentligt; pratade man i 5 min om Catrine da Costa med Vinof så är han knappast "avförd". Han är nonchalerad, troligen för att polisen tyckte att han var obekväm (han hade försänkningar bland prostituerade kvinnor) och för att man redan anhållit helt fel kille: TH.

Polisen är ytterst motvillig att erkänna misstag, och ljuger hellre än skadar sitt rykte. Respekten för ordningsmakten måste till varje pris behållas - det är bla därför som polisen kan ge folk en massa onödigt stryk utan repressalier. Polisen ska ha rätt - det ingår i polisens policy sedan urminnes tider.

När man kört fel och låst sig vid den oskyldige TH var utredingen förstörd.

Det tog åratal innan polisen erkände sitt misstag.

Det går f.ö. en skarp skiljelinje rakt igenom detta fall, och denna skiljelinje är otroligt märklig.

Den sunda och väntade hanteringen av da Costas bekanta på Norrmalm (torskar, knarkare, vänner och bekanta) uteblir helt när polisen undersöker brottets närområde och kända busar (se vidare E-vägen 25 med omnejd).

Nils Korsvall, Saba, Anckers, TÅ och en massa andra intressanta personer tas in för förhör (eller "samtal"), men när Solnapolisen hittar en massa "bus" 100 meter från FP2, då stannar maskineriet nästan helt.

Vinof & Co var välkända av polisen, och att de levde rövare på E-vägen på sommaren 25 visste ju polisen - man hade bla besökt E-vägen 25 i tidigt i juni.

Det var inte bara så att lokaler, bilar och Vinof fick vara ifred.

Det fanns ung 10 mer eller mindre luggslitna missbrukare och udda typer på E-vägen 25, men polisen pratade inte med en enda av dom - jo, förresten, en tjomme pratade man med, och man tog inte ens hans namn! Detta var säkerligen Robert, som ljög för Vinofs räkning.

Att fråga de anställda om de ville komma och ta ett snack på polishuset hade varit lätt, och hade samtliga undvikit kontakt - som Vinof - då hade polisen haft en ännu klarare riktning.

Att göra en sådan här manöver är superlätt, och inoficiella "snack", besök och fikastunder ingår i polisens arbete - och de personer som nitiskt håller sig undan (som Vinof) noterar man ...

Detta handlar ingalunda bara om Vinof - det handlar om en stor mängd personer, av vilka vissa hade välkända kriminalregister.

Både Vinof och Robert var kända sedan många, många år.