Citat:
En klockren beskrivning! Jag tror att både Rönnbäck och Hurtig tror att de glider runt i en amerikansk advokat-tv-serie.
Det är drama, förhandsvisningar om vad som komma skall och de får uppmärksamhet i media som om de vore filmstjärnor. Men, precis som i en tv-serie får vi nog tänka att det inte händer på riktigt för det gör det ju inte utan det är bara tomt prat för huvudpersonen Nerijus säger fortfarande ingenting och då kan ju Hurtig försöka komma med egna konstruerade historier om ditt och datt men det faller oerhört platt då Nerijus inte är med på tåget. En jävligt dålig tv-serie var detta med dålig verklighetsförankring hos manusförfattarna och med en huvudperson - Nerijus - som minsann inte lyder order och han har fortfarande "aldrig sett Lisa" och då kan ju advokatstroppen försöka fantisera hur mycket han vill, men ingen bryr sig.
Det är drama, förhandsvisningar om vad som komma skall och de får uppmärksamhet i media som om de vore filmstjärnor. Men, precis som i en tv-serie får vi nog tänka att det inte händer på riktigt för det gör det ju inte utan det är bara tomt prat för huvudpersonen Nerijus säger fortfarande ingenting och då kan ju Hurtig försöka komma med egna konstruerade historier om ditt och datt men det faller oerhört platt då Nerijus inte är med på tåget. En jävligt dålig tv-serie var detta med dålig verklighetsförankring hos manusförfattarna och med en huvudperson - Nerijus - som minsann inte lyder order och han har fortfarande "aldrig sett Lisa" och då kan ju advokatstroppen försöka fantisera hur mycket han vill, men ingen bryr sig.
Den förstnämnde gled runt så pass mycket så att hon tappade närmast helt greppet
om verkligheten. Det blev ovärdigt. Det blev bisarrt och hörde inte hemma i en svensk
domstol. Knappast i något annat lands domstol heller.
Det var som om all etik, allt av hänsynstagande var satt ur spel och man plötsligt fick
tillåta sig vad som helst i princip av grovheter för att "segra" och "segra" är ju visst allt
men det stora problemet här var att någon seger aldrig var möjlig att kunna räkna med
och då borde man anpassa sig efter det obönhörliga förhållandet och tona ned
sig väsentligt mer än vad som var fallet. Men nedtoning var inte den här damens melodi direkt.
IR fick sin stora chans att visa upp sig men som hon visade upp sig...
Det blev en kalkonrulle av hennes "föreställning."
Riskerar då efterträdaren att valsa iväg för långt han också i sina ansträngningar för
den livstidsdömdes räkning så att han får en kalkonstämpel på sig han också?
Att döma av vad som på fredagen framkom så slipper man i vart fall höra mera om
paranoida konspirationer och utfall mot krafter som polis, NFC, militär och folket i de
gula västarna som är så duktiga på att leta reda på folk, levande eller döda.
Det "tåget" är ju ingen mening att hoppa på en gång till förvisso.
Det man fick höra är väl vad som går att knåpa ihop av det magra man har att tillgå
emedan det fortfarande tydligen finns en envetet blånekande Nerijus Bilevicius.
Björne får nu aldrig chansen att riktigt breda ut sig kring just det här fallet i en flott
uppslagen rättegångsförhandling då även det "tåget" har lämnat stationen för gott.
Hans medverkan begränsar sig till denna överklagan till HD.
Sen är det finito med alltihop och Nerijus anträder resan till allvarets Kumla.
Och Björne får förstås snart nya möjligheter att äntra mediascenen, osvikligt välstajlad
och framgångshungrig.