Meningen med livet - samlingstråd

Hej!
Finns förmodligen massor av trådar i stil med denna MEN av ren nyfikenhet vad får er att fortsätta med allt?

Lever själv med sambo, har ett jobb jag tycker är kul, mår bra allmänt och min familj mår bra MEN egentligen vad spelar det för roll? Vi kommer alla dö och på vilket det ändras något oavsett vad en kommer fram till?


Vad jag tror att jag vill säga: hur lever man ett bra liv när hela e s fritid handlar om att fly verkligheten eller låtsas som att allt är ok. .jag insåg vid 5 år ålder att livet är ändligt och de har sen dess bidragit till ångest som följt mig oavsett vad förutom hög på olika substanser

Meningen är med livet är ...


Tittar vi på Darwins evolutionsteori ser vi att människan inte bara vill slippa dö. Hon vill också sträva till att nå något större för att slippa lida. Det faktum är generatorn bakom till varför vi överhuvudtaget gör någonting alls efter vi fått våra biologiska behov tillfreds. De som inte besegrar sin pina raserar.

Det här är en universal lag som man kan nyttjat till sin egen vinning. Du gör det genom att bygga upp en livslögn eller bubbla som är omöjlig att knacka sönder. Jag kan inte säga vad just din världsbild ska grundas på. Det väljer du själv, men du måste jobba med att bygga den. Din strävan ska ha ett syfte. När du väl gör det kommer du känna att det är du som äger din egen tillvaro och kan manipulera den. Det är där lyckan kommer in.

Det är stundtals väldigt tufft. Det kommer göra ont, skrämma dig, men när du väl börjat jobba på att besegra din egen rädsla kommer du få en känsla av makt och glädje. DU ÄGER VÄRLDEN!
Den äger inte dig. Se dig omkring. Allt de runt dig kan du utnyttja. Det tjänar ett syfte för dig.

Du har en säng som finns där för att göra din sömn så bekväm som möjligt. Människor runt dig som ska göra dig tillfreds. En fantastiskt natur som är din att leka runt i och beskåda. Det här kan du applicera på allt i din omgivning.

Gör världen dig illa? Bra!
Då signalerar den att du ska göra något annorlunda eller så vill den sätta dig på prov. Kom ihåg att det är du som äger världen. Inte tvärtom. Motgångar finns till för att du ska växa.

Diverse regler jag använder mig av:

- Gör något du tycker är läskigt varje dag

- Tänk positivt

- Överträffa dig själv

- Tro på dig själv

- Resonera rationellt med ditt känsloliv

-Visa dina medmänniskor ovillkorlig kärlek

Summa summarum är: Kartlägg en tillvaro där du har möjlighet att gång på gång slita sönder det som bekymrar dig.

Jag säger inte att det är fel att vara ledsen eller att lida. Det undkommer man aldrig, men du väljer själv hur du ska tackla det.

Använd det för att bygga på tillvaron. Om du känner efter så förstår du varför du mår dåligt. När du gör det rättar du till det på något eller annat sätt.

Den här är något jag har letat efter en längre tid nu, att läsa din text gav mig stora uppenbarelser.
Har genomgått en mycket jobbig period i flera år nu där kriserna kommit och gått, allt eftersom har jag haft enormt svårt att se min mening med livet. Vem är jag, varför gör jag som jag gör, varför händer all skit mig, vad tycker jag EGENTLIGEN?!...var jag verkligen höger eller vänster, eller var det bara för att passa in och känna en gemenskap?
Är mina hätska politiska inlägg på facebook inget annat än ett rop på hjälp och förståelse? Står jag upp för mig själv eller försöker jag omedvetet vara alla till lags så att folk ska se att jag har vänner ? Är min ilska ett verktyg för att tvinga folk att gilla mig och inte klippa kontakten?...

Men det du skriver, helvete alltså det är verkligen uppenbarelsen jag letat efter så länge.
Världen är min i mitt liv. Vill jag verkligen kunna känna makt och tillfredsställelse måste sluta se saker ur andras perspektiv och tro på mig själv istället, att vända på det som sliter sönder min tillvaro.
Nyckeln är inte att vara andra till lags, det häller bara eld på bensinen.
Mitt liv har varit ett helvete till och från och jag har genomgått saker ingen ska behöva göra, men som du säger så är det ta mig fan bara något som härdat mig när jag tänker efter nu.
Utan mina motgångar hade jag inte varit stark som jag fram tills nu varit omedvetet, nu ser jag en klarhet i mina motgångar och hur jag kan se det som en lärdom som kommer hjälpa mig livet ut.
Jag ska bara mig själv trogen och bestiga min rädslor samt vända på det negativa.

Min mening med livet ska vara lojaliteten till mig själv och hur jag kan utnyttja min makt på bästa sätt för att kunna göra tillvaron så bra som möjlig för mig, att tro på det jag faktiskt gillar och motbevisa alla haters och naysayers.

Detta låter cringy men du kan mycket väl ha räddat liv på mig...
Jag är för evigt tacksam för den här uppenbarelsen!