Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Projekt #4: Alfred Hitchcock Presents

Film #10
Juno and the Paycock (1929)

När en irländsk familj får reda på att de skall få ett stort arv, börjar dom genast leva ett rikt liv. När sedan beskedet kommer att arvet inte kommer att erhållas, slås deras liv i spillror.

Det känns som Alfred Hitchcock verkligen lyckas med sin första film i det olika eran. Med stumfilmen lyckades han med The Lodger, även ifall det inte var hans första, så vill han själv räkna det som hans officiellt första film. För att senare under stumfilms eran göra mediokra filmer som inte nådde upp till samma standard.
Samma sak man sägas med talfilmerna där Blackmail var en tydlig Hitchcock film, för att senare återgå till det mediokra. Juno and the Paycock är den typen av film, och ärligt talat en av hans sämsta filmer.

Problemet är att filmen är ungefär i samma stuk som The Farmer's Wife. Där filmen ingår i en genre Hitchcock inte bemästrar, och lyckas inte berätta så väl. Men medan The Farmer's Wife hade några små roliga delar i sig och var lite små mysig i handlingen, så är Juno and the Paycock inte det.
Istället blir det långtråkigt och en otroligt tunn handling, om man ens kan se det som en handling. Filmen går ingenstans och stannar på samma ställe, nästan hela filmen utspelar sig i familjens hus och specifikt deras vardagsrum.

Men den är aldrig spännande eller har intressanta karaktärer för att bygga upp filmen. Istället blir det bara en massa ordvitsar på irländska. Jag kom aldrig riktigt på vad det var som gjorde att de inte fick sina pengar, och vilken roll John Longden skulle spela. Var han en bedragare? Han verkade ju i vart fall vara nära till familjen, varför gå så lång omväg bara för att bedraga någon. Det verkade mer som att han inte var skyldig till det, men sedan sticker för att inte synats mer i filmen. Filmen förklarar aldrig riktigt varför familjen inte får sina pengar och vad den riktiga anledningen till det är.
Samtidigt är där en sidohandling som involverar sonen i familjen, där ett gäng mystiska män är efter honom och behöver honom till något. Filmen djupdyker aldrig in i det och tar bara onödig plats. Till en början känns det som sonen ligger bakom något då han spelar mystisk, men det händer aldrig något med det, där slutresultatet känns förhastat.

I sin helhet är detta en bortglömd och långtråkig film som inte alls har någon Hitchcock känsla över sig alls. Handlingen är alldeles för tunn för att hålla igenom filmens 90 minuter, samtidigt som den aldrig blir spännande eller har intressanta karaktärer i sig.
En av mästarens sämsta, för det är inte hans genre att jobba med. Där var heller inget som stack ut som kändes typiskt för honom. Helt klart en kandidat för Champagne att vara den sämsta.

2 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0021015/?ref_=fn_al_tt_1

Hela Filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=NHMVnc-Qnwc

Sedda filmer:

Filmer kvar i projektet:

Projekt #2: Åttioprocentaren - 5 regissörer


Jag låg efter med ett par filmer så ursäkta för halvtrista omdömen istället för recensioner denna gången, var tvungen att komma ikapp mig.
____

Film #5: The Paradine Case (1947)

Det här är en av de tidigare filmerna som har en hel del spår och liknelser med vad som komma skall i nästkommande decennierna.
Saker och ting känner man igen men är ännu inte tilltightat och finputsat. Filmen är bra, eller åtminstone en skön underhållning med stor kompetens till tiden. Men varken mer eller mindre än så.
Keane tar sig an den förföriska (d.f) Mrs Paradines fall. Paradine är anklagad för att ha förgiftat sin blinda man till döds.
Alltså vad ska man säga? Handlingen får vilken film-nörd som helst at frossa. Utfallet blir som jag skrev i början bra, men inte särskilt, men inte heller dåligt. Paradine för Keane bakom ljuset och lever på att spela hans fiol av känslor lite för länge kanske. I själva rättssalen förvandlas filmen lite till en trial-movie, där det är lite hetsigare atmosfär men man klipper mellan detta och fröken Noir lite för mycket tror jag.

Kul förresten när man hittar goofs i Hitchs rullar! Vid något tillfälle serveras det cocktails som precis har skakats i en shaker. Man ser hur shakern töms ner i ett glas som ges till Keane. I nästa scen fyller hon ett nytt cocktailglas från samma behållare som tömdes strax innan till sig själv.

http://www.imdb.com/title/tt0039694/?ref_=fn_al_tt_1

3-/5

Film #6: Sugata Sanshiro (1943)

Kursawas första film hade det inte allt för lätt. 17 minuter bortblåsta (censuren?) från inspelningen. Övervakningen av filmer släppta från stormakter under WWII var brutal.
Vill inte gå in på världspolitiken men visst kan man läsa in japansk heder, samvetskval gällande sitt utövande kontra den spirituella personen.
Filmen bygger på en novell, Kurosawa menar att han skrev filmmanuset i en enda sittning (!) efter att ha läst boken.
Sugata lär sig att utöva och filosofera som en judoutövare och lär sig livets mening på resan.
Han faller för den vackra Murai medan han tränar inför ett möte med en avdankad partial-art mästare. Mötet blir på liv och död och alla verkar veta att den avdankade gör ett misstag som ska möta den lovande Sugata. Historien får dock en vändning när Sugata inser att det är Murais pappa som han ska slåss emot.
Filmen är väldigt fin men enkel. Den går rakt fram i berättandet utan svårigheter eller avancerade tidsresor. De livsåskådningar eller dilemman vår huvudperson står inför står även vi i publiken inför. Ingenting är särskilt komplicerat, men absolut inte o-djupt för den sakens skull. Som alltid drar man lärdom och eftertanke av Kurros rullar. Jag gillar Judo Saga och ser fram emot uppföljaren!

http://www.imdb.com/title/tt0036400/?ref_=fn_al_tt_1

3/5

Film #7: Yoidore tenshi (1948)

Drunken Angel var en härlig samtidsskildring där två världar krockar på ett högst komiskt och kul vis trots att filmens ton all over är ganska mörk/dyster.
En Yakuza topp söker sig till en alkoholiserad läkare efter att han blivit skadad. Det är inte vilken läkare som helst heller dessutom. Han visar sig ha en hel del skinn på näsan och relationen mellan en trångsynt gangsterboss och en enveten försupen läkare blir minst sagt rivig!
Läkaren förklarar dessutom att han har tuberkulos och efter en snabb överläggning om gangsterns leverne kan han dessutom konstatera att han borde ändra på en del vanor i livet . Alltså man bryter ut i skratt en hel del, tänk er själva den japanska jargongen i hetsiga samtal och lägg till Kursawas sjuka/halvpoetiska dialoger som brer färg över filmen.
Filmen känns ganska enkel och man njuter av rullen som dessutom bjuder på extremt fint foto och härliga miljöer, men samtidigt är den som bortblåst ett tag efter att man sett den. Inget man går och reflekterar över som så ofta annars i Kurros rullar. Men jag tycker heller inte det passar i alla fall med ett brett djup.

http://www.imdb.com/title/tt0040979/?ref_=fn_al_tt_1

3/5

Film #8: The Lodger: A Story of the London Fog (1927)


Här märks det att det är slutet på stumfilms eran. Tycker The Lodger känns som en modern och ny film sett till vilken tid och hur stumfilmerna utvecklats.
Filmen är som en variant av Jack the Ripper. Någon smyger omkring i Londons dunkla bakgator med signalement scarf över halva ansiktet, hatt och kappa. Nej det är ingen giallo.
En man vill hyra in sig i en lägenhet men han är läskigt lik beskrivningen av mördaren. Hans hyresvärd sprider sina tankar i huset och snart är rykten mer inpräntade än sanningen.
För den som har lite svårt för stumfilmer eller tycker det känns trist att börja även om man vill vandra omkring lite i en tidsperiod inom film borde ta och börja med The Lodger.
Hitchcock sätter sympati mot spänning. Rykten mot verkligheten. Lite landmärke här med för framtiden.

Marie Belloc Lowndes har skrivit romanen som filmatiserats tre gånger. Hitchocks stumfilm verkar vara den överlägset bästa. Sug på den stumbitches.

http://www.imdb.com/title/tt0017075/?ref_=fn_al_tt_2

3/5

Film #9: Murder! (1930)

Ja här har vi en riktigt bra och tidig film av Sir Hitch. En jury dömer en skådespelerska till döden genom hängning efter uppenbara, men inte helt utnystade bevis. En från juryn får samvetskval och väljer att reda ut brottet på egen hand innan dagen för hängning ter sig.
Sir John (vår huvudperson) skriver pjäser själv och många delar av filmen utspelar sig på en teater, cirkus eller replikövnings sal. På ett snyggt vis blandas denna teater och ”verkliga” värld i filmen, lite som Singing in the Rain som driver med stumfilm/talfilm väldigt bra.
Plot’en är som tagen ur en Agatha Christie roman och dramaturgin håller än idag! Många medel och tillvägagångssätt i filmen bör känns blasé eller klychiga idag men i filmen ser det bara ut att vara helt rätt. Kanske man bevarat och återanvänt vissa klyschor lite för länge? Handlar mer om lathet i nutid än trist att se för första gången back-in-the-days. Murder! Är lite lik Blackmail, som också är en film att se för den Hitchcock intresserade.
Slutscenerna är dessutom riktigt spännande och förvånansvärt skrämmande (bildligt).
Sir John Menier: Ah, my dear, you must save those tears. They'll be very, very useful in my new play.

http://www.imdb.com/title/tt0021165/?ref_=fn_al_tt_3

3+/5

Filmer i projektet:

Edit: 73.2% sett av Hitchcock nu förresten .

Woho! Fan vad kul . Vi kommer säkert kunna diskutera vissa titlar ihop, ser en hel del Hitchcock i mitt projekt!

Är på väg till jobbet men ska unna mig att läsa dina recensioner under rasten senare.

Intressant tråd, har "kört fast" i mitt filmtittande, betat av samtliga stora klassiker osv. Känns som att man vant sig vid mästerverk, vilket inte är bra. Men fick syn på denna tråd och fick idén att jag ska inrikta mig på specifika områden inom film och ska därför starta 3 projekt inom favorit-genrer.

Mina 3 projekt ska heta

1. Mindfuck/Mystery
2. Gangster/Maffia
3. Giallo/slasher

Målet är att ha minst 100 filmer i vardera projekt och variera mellan dessa projekt tills jag sett samtliga av dessa filmer. Om jag bryter mot någon regel att man inte får ha flera projekt igång samtidigt så åtgärdar jag det snabbast möjligast.

När allt ska vara klart ? innan 2017

Giallo blir kul att följa, jag har sett 57 stycken och känns som att allt jag ser i genren nuförtiden suger. Kanske kan ditt projekt tipsa om något.

Projekt: Musikalen


Film #5
Guys and Dolls (1955)

Tärningsspelaren Nathan Detroits ständigt förkylda flickvän Adelaide vill inget annat än att få bli hans hustru. Detta vill dock inte Nathan och hon försöker på alla sätt och vis få honom till altaret. Nathans vän Sky Masterson blir kär i frälsningssoldaten Sara Brown och gör stora uppoffringar för att få henne.

Varför Guys and Dolls anses vara en klassisk musikal som dessutom får en plats på '1001 Filmer du måste se innan du dör'-listan övergår mitt förstånd. Är det helt och hållet på grund av dess star power? På grund av det faktum att Marlon Brando gjorde det stora misstaget att vara med i en musikal? Marlon Brando, Frank Sinatra och Jean Simmons med Joseph L. Mankiewicz som regissör är en hop riktigt tunga namn och det i sig är kanske den största behållningen. Det är roligt att se Marlon Brando försöka vara med i något där han känns så otroligt malplacerad. Hans sångnummer är inte direkt det mest tekniska om man säger så heller. Över lag så är sångnumren faktiskt ganska dåliga och det finns dessutom ett par som känns riktigt malplacerade i filmens kontext.

Förutom dess star power så lever den på att en del av humorn fungerar. Det gör att den överlånga speltiden inte känns riktigt lika smärtsam och filmen gav mig åtminstone ett par skratt. Samtidigt så känns det som att varken Brando, Sinatra eller Mankiewicz försöker. Det är en annan dag på jobbet och det är bara en till ytlig produkt som ska ut. Undantaget är Jean Simmons som lyser upp tillvaron och blir höjdpunkten i en i bästa fall medioker film. Andra filmer i projektet som jag inte har gett högt betyg har jag ändå kunnat förstå varför den är ihågkommen och älskad. När det kommer till Guys and Dolls kliar jag mig bara i huvudet och hoppas på att nästa film blir bättre.

2/5

Filmer som ingår i projektet:

Projekt: Musikalen


Film #6
High Society (1956)

High Society (1956) är en remake av The Philadelphia Story (1940). Tydligen så tyckte någon att den tidigare upplagan saknade musiknummer så här är vi 16 år senare med samma skelett men inpetad musik och en lite halväcklig hyllning av överklassen. Louis Armstrong och sin grupp har en roll som det inhyrda husbandet till bröllopet och det är det i särklass mest intressanta med filmen. Festen som utspelar sig dagen innan bröllopet har sina stunder och gör den bitvis ganska underhållande men i övrigt fann jag filmen till största delen seg och trött med ett par riktigt tråkiga musiknummer. Undantagen är som sagt de när Louis Armstrong är delaktiga och det finns även en sångduett från festen som jag uppskattade.

Med många tunga namn och att det är Grace Kellys sista film gör den filmhistoriskt noterbar men man måste nog vara en riktig musikalälskare för att tycka innehållet är något att ha.

2/5

Filmer som ingår i projektet:

Uppsamlingsinlägg

Jag har lärt mig nu att acceptera att jag nästan aldrig avslutar ett filmprojekt. Medan vissa (Brutus!) river av projekt med... jag vet inte... 50 filmer (?), kan jag aldrig avsluta något längre projekt alls. Men det tycker jag är okej. Om jag ser 5 filmer i ett projekt med 20 så har jag ju sett 5 filmer i en ny riktning som jag ville vända strålkastarljuset mot, och det är bra det också.

Jag tänkte försöka samla alla de projekt jag påbörjat, bara så jag har det nedskrivet NÅGONSTANS.
Jag kan ju säga redan innan att jag vet vad som funkar. Projekt med 5 filmer i. Det kan jag klara. Längre än så - räkna inte med det.

Projekt: Musikalen


Film #7
West Side Story (1961)

West Side Story är en Romeo och Julia-historia som utspelar sig i New York mellan två rivaliserande ungdomsgäng. Med en otroligt genomarbetad och ikonisk set design och så många musikalnummer man hört tidigare trots att man inte har sett filmen så är det en riktig tour de force inom musikalgenren.

Med det sagt fick jag personligen inte speciellt mycket ut av den. För mig var det en övning i att inte titta på klockan där större delen av filmen är musikalnummer staplade på varann och där en lite väl stor del går åt att titta på gäng som försöker stå i häftiga poser. Jag har också sett vad som känns som ett par tiotal för många adaptioner av Romeo och Julia som gör att det känns nästintill omöjligt att uppskatta en sådan typ av historia. Vad jag inte kan bortse från är att det är ett väldigt ambitiöst och genomarbetat hantverk från två regissörer och en cast som verkligen har lagt ner sin själ i det här. Därför är jag inte kritisk till filmen som sådan utan det handlar helt enkelt om smak och tidigare erfarenheter. Betyget blir därför ändå ett positivt sådant för när allt kommer omkring så är det en av de starkare filmerna i projektet och jag är imponerad av många delar. Det är bara inget för mig.

3/5

Filmer som ingår i projektet:

Kul läsning. Är närmre dig än projektmästarna Lotso, Hwal och Chessjamt i att jag också har svårt att avsluta för stora projekt. De är roliga att planera och starta men att se film nummer 34 när man helt har tröttnat på vad man påbörjat fungerar bara inte.

Mitt nuvarande projekt går inte jättefort men tio filmer verkar fungera för min del så det lär jag fortsätta på. Tre kvar och jag känner inte för att lägga av innan dess (som det ser ut nu).

Efter en längre tids uppehåll beslutar jag att ändå återuppta mitt Robert Mitchum projekt. Det finns två tydliga anledningar till varför det blev ett sådant långt avbrott. Det första är att jag började se på projektfilm nummer 15, Macao (1952), redan i december men såg aldrig klart den. Kände att jag behövde se om hela filmen efteråt för att kunna skriva en rättvis recension på den. Motivationen till att göra det har dock varit i princip noll. Var ingen vidare film och tanken att ens behöva se om den igen gör mig trött.
Sedan kunde jag av någon anledning inte släppa 1940-talet utan var tvungen att beta av flera filmer från det årtiondet innan jag kände mig mogen att fortsätta med Robert Mitchum. Kan inte förklara varför annat än att det på något sätt kändes nödvändigt för mig att gå en runda till och beta av några fler filmer från det årtiondet.

För att fortsätta orka med det här projektet och inte bara överge det har jag kommit fram till att jag struntar i det kronologiska kravet och ser filmerna som jag vill se i den ordning jag vill. Kommer därför att hoppa i kronologin framöver och främst välja att se de filmer som jag tror kommer att intressera mig mest. Har även lagt till Cape Fear (1991) då Mitchum har en tydlig liten biroll där samt att den då fungerar som intressant jämförelsefilm med originalet från 1962 där han spelar en av huvudrollerna. Dessutom är det en av mina favoritfilmer som det var ett tag sen jag såg. ^^

Filmprojekt 4: Robert Mitchum
#15 River of No Return (1954)

Imdb


Matt Calder (Robert Mitchum) är en jordbrukare som hämtar hem sin son. I samband med återföreningen stöter de på Kay (Marilyn Monroe), en salongstjej som dansar och sjunger. De träffar på varandra igen när hon och hennes man åker nerför floden med en flotte. Hennes girige man tar dock tillfälle i akt att tjuva åt sig Calders häst och gevär och smiter iväg. När sedan indianerna kommer finns det bara en utväg för de kvarstående: ut på den farliga forsen och hoppas att de överlever fram till Council City.

Det här var första färgfilmen i projektet och vilken härlig naturfilm att starta det med! River of No Return är en slags typisk ur-amerikansk genrefilm. Storslagna nordamerikanska miljöer, cowboys och indianer, en bedårande vacker salongstjej som dansar och sjunger och en hårdför stark och tystlåten manlig huvudrollsinnehavare som visar prov på den svåra konsten att överleva ute i den farliga vilda naturen. Kort sagt en beståndsdelmässigt sett perfekt film om man gillar vilda västernfilmer.

Robert Mitchum ser extra stilig ut här i färg och han gör det bra tillsammans med Marilyn Monroe. Intressant att se hur han skulle fungera som ensamstående farsa, även om introduceringen av Monroe gör att mamma-pappa-barn liknelsen stämmer bättre överens. Men det här är en Mitchum som jag älskar att titta på. Stor, ståtlig, tystlåten men alltid säker och trygg i sig själv. En rejäl karlakarl som inte skryter eller gör något stort väsen av sig själv. Men muckar någon med honom så får de en snyting. Karln är så jävla cool att han kan stå tyst i ett hörn utan att göra någonting och ändå vara coolaste snubben i rummet. Nu är det iofs inte film-noir Mitchum vi får se här utan mer den händige och tillförlitlige western-Mitchum. Marilyn Monroe kan tävla om och mycket väl vinna att vara den snyggaste och karismatiska skådespelerskan världen har skådat. Som sångare är hon kanske inte lika utmärkande men visst, det duger och jag kan inte se något fel i hennes skådespel. Vet inte riktigt om jag skulle säga att det slår gnistor mellan dessa två. Kemin är inte så hög eller stark mellan dem, eller så är det jag som inte blir alltför fängslad i det romantiska i filmen.

Musiken har ju varit en av de stora stötestenarna i det här projektet. Det finns tendens till överdramatiskt och övertydligt, men jag tycker ändå att det håller sig på en acceptabel nivå.

Det här blev min tredje film av Otto Preminger, har tidigare sett Angel Face i det här projektet och såg Laura (1944) för inte så länge sedan. Verkar vara en sevärd regissör, har inte gjort mig besviken hittills.

En helt okej och skön återstart på projektet. Ägde filmen på BD och de flesta av utomhusmiljöerna såg riktigt snygga ut med alla detaljer. Nu får det fan bli sommar snart så man kan ge sig ut själv i naturen och tälta och vandra i skogen!


Betyg: 3.5/5


Filmer i projektet: