Citat:
Ursprungligen postat av
Benon
Du går oberoendets väg, just vad flertalet vill, gå den breda lätta vägen.
Depressiv

bara för jag väljer livets väg, den som leder till evigt liv i ett återupprättat parsdis fritt från sjukdom, lidande och död.
Life begins at the end at your comfort zone.
Du klänger dig fast i comfort zonen, jag gör inte - därför upplever du mig och andra som "hotfulla" , då du aldrig får erfarenhetens insikt, utan ordar tomhetens språk... statiskt innantilläsande ur din bok, utan att egentligen våga förstå vad du läser.
Detta är en typisk försvarsmekanism, att hålla sig med, liksom att äga en accessoar och försöka-bli-ett-med-den. Du förlorar bara din identitet, ditt mod, ditt kurage och styrka att våga tänka utanför den religiöst predominanta boxens matrikel.
Men det är inte något överjag i min värld, jag är inte drillad och låter mig inte drillas av arketypisk religionspsykologisk moralism, att sätta orosmoln bo i mitt huvud och nej det utgör inget en ideal för mig.
Att du är fallen åt idealism, får du står för själv - men då kan du också erkänna att gud är en dröm, som underhålls. Så slipper du sitta i tråd där bevis för guds existens är topic och känna "ilskna individer omkring dig, som inte ser religiös idealism som gott nog.
Det verkar sitta långt inne, detta med självrannsakan, du föredrar att anklaga andra utifrån att de inte sitter tyst, och tar emot...
Skulle jag ta emot allt vad religiösa agendor har att ge, då skulle min identitet förtvina - medan du trivs med att ses som en menlös skugga.. för du slipper ju ta ansvar, förstår att det är trivsamt att slippa känna ansvar för världen, det måste vara skönt att bara titta ut ur mörkerhålet och bara peka.. och se fel i allt man betraktar.
Där i sådan position är inte jag nej, så sant.
Men å andra sidan, var det inte jag, som var topic för tråden - det var liksom "gud" som skulle bevisas vara konsistent existerande.
Varför missar du det hela tiden? Du glider ju in på religiös moralism hela tiden.