Är Gud förutsägbar?

Jag blir glad av ditt inlägg då sådana som saggeliten förstör alla trådar och vägrar diskutera kärnfrågan och enbart matar med citat som han googlat fram men nog om den korkskallen.

Måste tänka efter nu, lägredimensionella, matematiken är nyckeln till universum och dom flestas förhållningssätt till religion blir lätt fel för konflikten med att vara en sann kristen och en sann människa är väldigt svår att förstå. Kort och gott så blir det moment 22 av det.

Nu går jag på övervarv. Ska begrunda det lite mer innan jag skriver igen.

Läs Jobs bok. Bibelns syn på rättfärdighetens lön är inte helt okomplicerad.

1/ Vilken specifik refererar du till

2/ Om det rör sig om en abstrakt 'gud' bortom det obserbara kosmos ... har frågan legitimitet?

Båda frågorna är helt irrelevanta för problemställningen. Antingen svarar någon gud på mitt agerande eller så gör ingen det.

Att Gud inte svarar betyder inte att Gud inte finns, men det innebär att det är meningslöst att ta hänsyn till honom då vi inte vet vad han vill. Detta gäller oavsett om han finns, andra gudar finns eller inga gudar alls finns.

varför tror du att Gud är oförmögen att göra sin vilja känd på sitt sätt snarare än att du ska singla slant i evighet?

Det är korrekt bara om man utgår från ditt simplistiska postulat att Gud alltid belönar den som gör goda gärningar.

Det finns alternativa förklaringar till en utebliven belöning, t.ex. att den kommer i ett liv efter detta, eller att Gud testar din tro genom att utsätta dig för prövningar. Se mitt inlägg om Job ovan.

Eller så är det en falsk dikotomi.

Men då visar han inte att han vill att vi skall ta hänsyn till honom. Om han inte svarar när man kallar på honom, så är det rationellt att tro att han inte finns. Gud måste veta att kloka människor resonerar så och att bara idioter gör tvärtom. Guds vilja bör vi då tolka som att vi skall agera som han inte fanns, vilket borde vara den enklaste lösning för oss alla.

Det är intressant att du nämner matematik. Även om det kanske inte rör trådens ämne direkt så är det ju så att vi enbart med vårt vardagliga språk inte (?) kunnat skicka människor till månen. Så vad är det som gör matematiken så speciell? Och vad är det för ett språk?

Det märkliga är ju att vi inte kan se en hyperkub (en fyrdimensionell kub), eftersom vi lever och verkar i tre rumsdimensioner. Men vi kan ändå veta allt om den genom matematik. Visserligen kan vi göra en förvrängd, "slå-knut-på-sig-själv"-variant av den i tre dimensioner, men det blir snarare en representation av den skugga den kastar på vårt tredimensionella plan (likt skuggan av en kub på ett tvådimensionellt papper, eller objekten på klippväggen i Platons grottliknelse). En fyrdimensionell kub ser egentligen inte ut som vår tredimensionella representation av den, men den innehåller dess egenskaper, såsom antalet kuber, hörn, punkter etc.

(Kan förresten rekommendera en gammal, men smårolig, bok kallad Flatland: A Romance of Many Dimensions av Edwin A. Abbott. Den är visserligen skriver 1884 men den är läsvärd för att få lite perspektiv på det hela. Finns att läsa på nätet: http://www.gutenberg.org/files/201/201-h/201-h.htm)

Men för att återknyta till trådens ämne kan kanske teologer här knyta an till just detta problem med att genom analogier förklara "högre dimensioner" för varelser av "lägre dimensioner". Jesus, till exempel, talade gärna i analogier för att sprida sitt budskap till vanligt folk. Jag brukar föreställa mig att han satt och klurade hur han bäst skulle förklara sina grubblerier för vanliga människor, utan att skrämma eller förarga dem, och samtidigt så ett litet frö i deras undermedvetna.

Dom enklaste lösningarna brukar vara dom rätta men inte när det gäller tro. Andligheten följer helt andra lagar som inte går ihop med vardagen. Jag skulle gärna förklara det enligt konstens alla regler om jag bara kunde.

Det enda jag vill betona är att skapelsens krona är vi och det borde vi vara tacksamma över.

Tvärtom så är en grundbult i kristendomen - och även judendomen och islam - en villkorslös tro på Gud. Tro förutsätter inte vetande, och det är tron som räknas. Enligt Luther kan du frälsas bara genom Guds nåd, som ytterst beror på din tro, inte dina gärningar. Katolikerna har en mer komplicerad syn på frälsningen, men även för dem är den villkorslösa tron av central betydelse.

Du kan tycka att det inte är rationellt utifrån dina värderingar, men det är så som troende inom alla de abrahamitiska religionerna resonerar.

Något OT, men det finns de som tror att vårt universum är en illusion - ungefär som ett hologram - som egentligen är kodad i färre dimensioner:

http://en.wikipedia.org/wiki/Holographic_principle