Att Ryssland vill pressa Assad till att förhandla känns som en rimlig förklaring, men vem pressar Turkiet till att förhandla, som mig veterligen, fortsatt kräver ett fullständigt regimskifte? Och vad hindrar Turkiet från att nu plötsligt eskalera i norra Syrien ifall Ryssland drar ner närvaron? Talet om tillbakadragandet av
större delen av den ryska styrkan, borde ju här även innebära luftvärn och jaktplan, och inte bara bombplan, där luftvärnet var en viktigt garant mot både turkiskt och amerikanskt fulspel i framtiden.
Om man bortser från att den egentliga innebörden av det utropade ryska tillbakadragandet ännu inte är känt, så är det väl tidpunkten som mest förvånar. Varför så bråttom? Situationen känns långtifrån stabil, och hade man istället kommit med utspelet om ett tillbakadragande om en månad eller två, efter att situationen fortsatt stabiliserats och fredsförhandlingarna gått framåt, så hade det framstått i bättre dager. Nu kan jag dock inte undgå känslan av rysk svaghet, och att att man kanske försöker utnyttja det för tillfället gynnsamma men bräckliga läget, till att dra ner förväntningarna på den egna insatsen för Syriens framtid, samtidigt som man försöker vinna en enkel propaganda seger, genom att utropa insatsens mål uppnådda och minska den egna exponeringen för framtida risker i landet.
Ett annat synligt misslyckande i det hela är Idlib provinsen, vars försvarslinjer SAA aldrig lyckades bryta igenom, inte ens när flygunderstödet från den ryska insatsstyrkan var som störst, och mig veterligen så är al-Nusra fortsatt starka i Idlib tillsammans med sina TOW-utrustade "moderata" allierade, som var den spjutspets (Army of Conquest) vars framgångar just utgjorde det största existentiella hotet mot regimen förra våren. Vad hindrar dessa från att gå på offensiven igen längre fram?
Detta känns inte alls som en seger mot de diaboliska krafter som satte Syrien i brand, där det sionistiska delmålet om ett försvagat och splittrat Syrien tycks uppnått (läs det neo-konservativa policydokumentet "
A Clean Break" för detaljerna kring sionisternas mål i Syrien). Men visst, ryssarna kanske nöjer sig med att ha säkrat sina baser och hamn i Latakia och Tartus, efter att ha slagit tillbaka hotet mot kustprovinserna, och där de kanske aldrig hade några större anti-sionistiska ambitioner i Syrien. Så där hänger det väl istället på Iran och Hezbollah framöver.
..utskeppat från Basra..
