Citat:
Du har nu flera gånger påtalat att du är äldre och erfaren, beskriver hur verkligheten var när du var ung och tar det delvis till intäkt för din inställning vad gäller uthängningar etc.Det som händer när Flashback kritiseras är att man börjar använda yttrandefrihetens olika lagar och regler som trycks ner i Flashback med skohorn. Till detta förvanskas det man säger till absurdum och jämför lagar med vad jag inte sagt.
Jag är för yttrandefriheten och jag har mycket att klaga på Sverige som jag inte tycker uppfyller alla mänskliga regler man kan ställa på en stat.
För det första har förtal, kränkningar och liknande inget alls med yttrandefriheten att göra. När jag var yngre, för en sådär 60 år sedan, var det en oskriven lag att man uppförde sig artigt. Om det antyddes det minsta ohyfs åkte man på sig en dagsedel direkt. Försökte man få stöd från någon annan åkte man på en till. Så vill jag inte ha det. Jag tycker "dureformen" var fantastisk. Den innebar att man inte längre måste ta upp händerna ur fickorna när man talade med chefen på jobbet. Alla började så sakteliga behandlas lika, högsta chefen kunde till och med hälsa på jobbarna och han började köra sin bil själv. Detta var på 50-talet fram till en bit in på 60-talet. vi hade då också yttrandefrihet och flera av lagarna vi hade då har vi fortfarande.
Vi hade alltså yttrandefrihet men vi uppförde oss gentemot varandra helt korrekt. Tidningarna skrev som idag men mycket artigare, man visade helt enkelt mer respekt för andra individer. Allt detta är borta på internet. Man bär sig åt som riktiga svin!
Yttrandefriheten är inte en total frihet från allt ansvar. Tvärt om, yttrandefriheten medför ett stort enskilt ansvar gentemot hur man uttrycker sig mot andra individer.
Jag har aldrig sagt att man inte får klaga på företag, myndigheter, media, politiker, andra offentliga personer och mycket mer. Jag läste i något svar här att det jag skrivit tolkas som att jag är emot all klagan. Det kan tyvärr inte vara mer fel än så, det är helt tvärt om och en anledning till att jag började läsa Flashback. Men så upptäckte jag de som inte kan låta bli att uttrycka sig vidrigt om andra. Där är jag nu.
En moderator skrev att jag skall samla ihop sådant jag tycker är brott mot reglerna.
Kära vän, det behövs inte, läser man ute på nätet om folk som blivit drabbade av hatet från Flashback inser man genast att något inte står rätt till. Det borde väl du också fatta!
Jag hade inte en aning om att folk ute i stugorna som varit ansatta av Flashback tagit det så hårt, jag fattade det först när en person jag känner kom hem med en pärm med urklippta postningar härifrån. De skrev om hans son något så vedervärdigt illa att man inte trodde det var sant. Tyvärr finns sonen inte i livet idag, han tog sitt liv och jag hade inte en aning om att det var därför.
Men "payback" kommer, och måste komma, då galningarna får betala för vad det gjort. Därför tycker jag att media skall hänga ut dem för någon annan gör inte "ett skit".
Jag är för yttrandefriheten och jag har mycket att klaga på Sverige som jag inte tycker uppfyller alla mänskliga regler man kan ställa på en stat.
För det första har förtal, kränkningar och liknande inget alls med yttrandefriheten att göra. När jag var yngre, för en sådär 60 år sedan, var det en oskriven lag att man uppförde sig artigt. Om det antyddes det minsta ohyfs åkte man på sig en dagsedel direkt. Försökte man få stöd från någon annan åkte man på en till. Så vill jag inte ha det. Jag tycker "dureformen" var fantastisk. Den innebar att man inte längre måste ta upp händerna ur fickorna när man talade med chefen på jobbet. Alla började så sakteliga behandlas lika, högsta chefen kunde till och med hälsa på jobbarna och han började köra sin bil själv. Detta var på 50-talet fram till en bit in på 60-talet. vi hade då också yttrandefrihet och flera av lagarna vi hade då har vi fortfarande.
Vi hade alltså yttrandefrihet men vi uppförde oss gentemot varandra helt korrekt. Tidningarna skrev som idag men mycket artigare, man visade helt enkelt mer respekt för andra individer. Allt detta är borta på internet. Man bär sig åt som riktiga svin!
Yttrandefriheten är inte en total frihet från allt ansvar. Tvärt om, yttrandefriheten medför ett stort enskilt ansvar gentemot hur man uttrycker sig mot andra individer.
Jag har aldrig sagt att man inte får klaga på företag, myndigheter, media, politiker, andra offentliga personer och mycket mer. Jag läste i något svar här att det jag skrivit tolkas som att jag är emot all klagan. Det kan tyvärr inte vara mer fel än så, det är helt tvärt om och en anledning till att jag började läsa Flashback. Men så upptäckte jag de som inte kan låta bli att uttrycka sig vidrigt om andra. Där är jag nu.
En moderator skrev att jag skall samla ihop sådant jag tycker är brott mot reglerna.
Kära vän, det behövs inte, läser man ute på nätet om folk som blivit drabbade av hatet från Flashback inser man genast att något inte står rätt till. Det borde väl du också fatta!
Jag hade inte en aning om att folk ute i stugorna som varit ansatta av Flashback tagit det så hårt, jag fattade det först när en person jag känner kom hem med en pärm med urklippta postningar härifrån. De skrev om hans son något så vedervärdigt illa att man inte trodde det var sant. Tyvärr finns sonen inte i livet idag, han tog sitt liv och jag hade inte en aning om att det var därför.
Men "payback" kommer, och måste komma, då galningarna får betala för vad det gjort. Därför tycker jag att media skall hänga ut dem för någon annan gör inte "ett skit".
Nu är saken den, att utifrån det du skriver förefaller det som om du och jag är i samma ålder. Och mina minnen av hur det var förr stämmer ytterst dåligt med dina. Här är några exempel:
Jag har då aldrig ens hört talas om någon som fick en dagsedel. Däremot fanns det gott om hatare (och en och annan som fortfarande tyckte att Hitler borde ha vunnit kriget) och folk med vidrig människosyn och grovt och nedsättande språk.
Mobbning och förtal - såväl bland skolbarn som mellan olika vuxna grupperingar var vanligt förekommande. Jag hade t ex en lärare som gjorde olika sorts utfall mot en judisk pojke i klassen och en annan lärare som på olika sätt hängde ut elever som idioter.
HBTQ-personer kallades för både det ena och det andra, var till viss del utstötta i samhället, och det ansågs legitimt att "knacka torsk".
Dessa skillnader i din och min ungdomsvärld är ett bevis för att det, även i ett litet land som Sverige, finns många parallella världar med olika värderingar och beteenden. Det avspeglar sig i vad som skrivs på nätet. Men det är knappast nätet som framkallar det, för innan det kommer ut på nätet har det redan ventilerats i fikarum, skolkorridorer etc. Och så har det varit i långliga tider, långt innan Internet ens var påtänkt. Ja, innan man ens hade upptäckt elektriciteten.
Jag skulle gärna se ett mer hyfsat språkbruk, men jag inser också att det finns olika synsätt och anser att alla bör ha rätt att komma till tals så länge man inte beter sig olagligt och t ex hetsar mot folkgrupper eller uppviglar till brott.
__________________
Senast redigerad av TorkelSnorkel 2016-03-12 kl. 10:47.
Senast redigerad av TorkelSnorkel 2016-03-12 kl. 10:47.