Citat:
Ursprungligen postat av
pegasos
Du kallar verkligheten för gud.
Ja men inte i dess vardagliga betydelse utan i en betydligt djupare mening. Jag kallade det även för det absoluta
i verkligheten i ett inlägg riktat till Sir.. Att det Absoluta är den
enda verkligheten är kärnan i all icke-dualistisk filosofi. Det har som konsekvens att "världen" så som vi vanligtvis känner den inte är absolut verklig utan en "illusion" (
māyā inom indisk religion), en relativ verklighet vi kan "skåda" igenom.
Se citatet i min signatur -
"God did not veil Himself from thee by some reality coexisting with Him, since there is no reality other than He. What veils Him from thee is naught but the illusion that something outside Him could possess any reality." - Ibn ‘Ata’illah
Utanför den Absoluta verkligheten finns det ingen verklighet. Utanför Gud finns det inget att tala om. Att missta den sinnliga världen för det absolut verkliga är ignorans (
avidya inom Advaita Vedanta, "illusion" i citatet ovan). Det är att absolutifiera något relativt vilket är det grundläggande misstaget i modernt tänkande.
Den första delen av
shahadah, den muslimska trosbekännelsen, "det finns ingen gud utom Gud" kan även tolkas som "det finns ingen verklighet utom det Absolut verkliga".
Al-Haqq som är ett av Guds 99 namn kan bland annat översättas till "Verkligheten".
Citat:
Ursprungligen postat av
pegasos
Så ju mindre vi vet desto klokare är vi? Det håller jag inte med om. Dessutom återstår det fortfarande för dej att komma med belägg för det översinnliga.
Nej, men kvalitet föregår kvantitet. Kunskap om det verkliga (och kunskap som leder oss till det verkliga) är viktigare än kunskap om det skenbara. Stirrar vi oss blinda på det skenbara förlorar vi kontakten med det som i slutänden betyder något. Att vi blir klokare och klokare med tiden tillhör myten om ett naturligt "framsteg", en central idé inom det moderna tänkandet som man måste överge för att kunna förstå religion på djupet.