Finns den optimala planeten?

Även om människan inte skulle finnas och kunde sprida sin förödelse så ser jag jorden som långt ifrån en optimal planet. Tvärtom är det obegripligt mycket lidande livet behöver utstå varenda sekund när mängder med djur får sina liv avslutade under hemskare förhållanden än vi knappt kan föreställa oss. Hur skulle vi ens med ansträngning kunna se det som en optimal planet?
Det räcker med att youtuba på "hyenas eating" för att inse att det finns oräkneliga planeter där livsformerna har det mycket bättre än här, vilket då omöjliggör att jorden skulle vara den optimala planeten.

Det är nog bara en liten del av alla arter på jorden som lever under något så när optimala förhållanden, gissar jag.

?? Jaså vart finns dem? Drömmen om Mars tex. är ju bara en illusion, tänk om alla dessa miljarder hade investerats på jorden och bekämpat fattigdom och elände istället.
Sen att djuren är grymma med varann är väl inget att gråta över, äta eller ätas så fungerar de i deras värld.
Hade det inte funnits några människor på Jorden så hade djuren iaf haft det bättre.

"räcker med att youtuba på "hyenas eating" för att få mig att inse..." skulle jag ha skrivit. Menar inte att komma med påståenden om vad andra ser för sannolikheter och får för insikter när de spanar upp mot stjärnhimlen eller kollar på ultra deep field-bilder. Utan det är precis det jag undrar över - vad tror ni andra är sannolikt? Tror ni på en sån planet? Räcker det med några biljoner planeter för att en eller flera av dem sannolikt har nästintill optimala förutsättningar för livet som lever på den/dem?


Inget att gråta över? Vem har gråtit? Jag vet inte vad det är du inte förstår med frågeställningen och vad som är så provocerande med den.
Att vi får acceptera att det är naturligt beteende med att det är äta eller ätas som gäller i många fall här på jorden har ingenting med frågeställningen att göra.

Varför inte bara svara på frågan om du tror det finns en planet där livsformerna till fullo lever i harmoni med varandra och inte som standard sliter varandra i stycken under ibland extremt grymma förhållanden, och där de inte förgiftar och förstör det mesta som kommer i dess väg?

Tycker du inte frågan är berättigad eller intressant så känn för all del inte att du måste svara.

Mitt enkla svar är nej. Jorden är den optimala planeten, titta bara hur den är placerad i förhållande till solen. Perfekt.

Mvh.

Tack för din synvinkel på det.
Jag hoppas du har fel och att det finns mer harmoniska planeter än det här. Jag har accepterat att det här till stor del är en förgiftad terrorns och tortyrens planet och det vore ju bara sorgligt om det inte kunde bli bättre än så här och vi dessutom lever i ett terrorns och tortyrens universum.

Det är inte planeter som är harmoniska, det är medvetande. När jordens globala medvetande når sin peak, kommer dess varelser leva i samexistens. Läs En ny jord av Eckhart Tolle.

Dessutom behövs kaos för somliga för att finna harmoni, så beroende på vem du frågar så har vi det redan.

En annan sak som kan hela oss är perspektiv. Astronauter som spenderat tid på ISS t.ex och blickat ner mot jorden från ett fönster i rymden, beskriver att de fått en helt ny syn på jorden som en enda, stor, levande organism. Som vi alla är en del av.

Så när det blir vanligare med rymdresor, kanske fler av oss börjar se detsamma.

Självklart är ingen planet harmonisk i sig själv och det är också därför frågan är om någon tror på en planet där livsformerna lever i harmoni med varandra och planeten.


Jag sökte på synonymer till samexistens och hittade: samtidig tillvaro, existens sida vid sida, koexistens, jämsidestillvaro, samtidig förekomst.
Redan idag lever jordens varelser i samexistens om man utgår från de definitionerna. Var du mer inne på att varelserna kommer leva i harmoni med varandra när "globala medvetandet nått sin peak"?
I så fall, du som verkar ha läst boken, tror du Tolle ser det som att djuren lever i harmoni med varandra när de sliter varandra i stycken under fasansfulla smärtor? Det lär de ju fortsätta att göra även om vi når den där peaken.


Intressant vinkling. Sökte på synonymer till harmoni också och hittade bland annat: samstämmighet, överensstämmelse, jämvikt, balans, konsensus, enighet, frid, lugn, ro, själsro, sinnesro, inre balans.
När du då säger att somliga behöver kaos för att finna harmoni så är det ju, om vi tar rovdjurens tillvaro med dess byten, ändå bara en av parterna som finner harmonin. Ett lejon känner nog en slags harmoni när han sätter tänderna i sitt levande byte men de lever knappast i harmoni med varandra i en sån situation.


Fin tanke men personligen har jag inget större hopp om den saken. Titta bara på hur religionen växer sig starkare trots att vetenskapen når ut till allt fler med nya revolutionerande perspektiv på allt omkring oss. Inte hjälper det... Det kanske blir ett hack i kurvan just vid nyhetens behag.. typ som det blev när Darwin kom ut med sin "Om arternas uppkomst", men det verkar bara kunna barka åt ett håll för människan och hennes psyke och jag tror varken de bästa av argument eller perspektiv kan ändra på den saken.
Inte ens en gemensam tillsynes övermäktig fiende i form av besök av utomjordingar eller klimatkollaps tror jag hade hjälpt som det brukar illustreras så vackert i filmer. Tror mer det hade lockat fram plundring, anarki, våldsdåd, kaos, kanske krig.. och desto starkare religiös tro.

Tror då på den stollen så är du helt lost.

Mvh.

Vad menar du "tror på"? Om jag tar alla hans ord som självklar fakta? Isf nej.

Jorden var troligtvis en optimal planet en gång tiden innan vår enklare organismer började utvecklas.
Vi är fullständigt genomsyrade av evolutionen och allting vi ser och upplever är ett resultat av densamma. De som är starkast överlever och med stark handlar det inte enbart om fysisk styrka utan mer om förmåga att anpassa förändringar till sin fördel och att vara motståndskraftig mot yttre hot.

Det som har lett till vår överlevnad och utveckling är samtidigt det som vi idag ser som disharmoni mot en optimal planet.

Det handlar i många fall inte enbart om överlevnad utan även en jakt där den som har mest prylar vinner prestige och ära. Något som verkar viktigt för ffa allt oss människor men vi ser även bland andra djur att de tävlar för att vara framgångsrika och därmed med större sannolikhet får föra sina framgångsrika gener vidare.

Jag kan inte riktigt se hur denna utveckling skulle ta en vändning till total världsharmoni där vi alla enas under ett gemensamt samvete och alla såg mer till helheten framför den egna utvecklingen och överlevnaden, på individnivå delvis ja men föga troligt på en hel planets befolkning. Det troliga scenariot om detta skulle kunna ske är dock att detta skulle leda till att vi dör ut pga vi utan tävling och överlevnadsinstinkt skulle tappa mycket av det som gör att vi överlevt så här långt.
Dessutom finns det alltid variationer inom arten. Desto större population och desto längre utvecklingen går desto extremare kommer avvikelserna bli på gott och ont.


Därför tror jag mer att de harmoniska optimala planeterna är de där liv precis har skapats i liten skala och det inte finns något behov av att ta vinning på att vara bättre än sina konkurrenter.

Sant, men det är så förutsättningarna råkar ha sett ut här på jorden, en av många biljoner planeter. För att spekulera lite så antar jag att evolutionen kan ta många andra vägar än just den vi kan se att den har tagit här hos oss.


Håller med om vi pratar om förhållandena här, det känns inte alls troligt att en sån förändring skulle kunna ske här på jorden. Men som sagt.. nu beskriver du främst förutsättningarna för jorden och vår evolution här. Är nästintill övertygad om att det finns planeter nån annanstans där vi kan se såna här vändningar till total världsharmoni. Här hos oss hade det kanske inte varit gynnsamt i längden för vår utveckling om vi "enades under ett gemensamt samvete och alla såg mer till helheten framför den egna utvecklingen", men vad säger att det inte hade varit gynnsamt på en annan typ av planet med helt andra livsformer och förutsättningar?
Vi har varit tvungna att anpassa oss efter mängder av utmaningar och hot och har därmed byggt upp ett försvar som varit oss till nytta när vi sen mött ytterligare utmaningar och hot, precis som du säger. Men om det överhuvudtaget knappt finns utmaningar och hot för en art så innebär ju inte det att det inte finns en evolution. Arten kommer ändå utvecklas men utan att få de här försvaren vi får via vår evolution... men det är inget de missgynnas av, för det finns helt enkelt inga andra individer som har anledning att hota, skada eller döda dem i den här optimala miljön och ett försvar är då bara slöseri på resurser.
Bättre att lägga energin på att sprida kärlek till individerna omkring en.


Så är det nog i de allra flesta fallen, att "optimala" planeter är vanligare där livet kommit till i liten skala, men med tanke på det sanslöst stora antalet planeter där ute, varav en mycket stor del av dem befinner sig inom de "beboeliga zonerna", så tror jag att det är oundvikligt att ett antal av dem har både enklare former av liv och intelligentare livsformer som klarar av att leva i något så när harmoni med varandra och planeten. Det kanske inte är många totalt sett.. men det räcker med en endaste planet med rätt förutsättningar i ett solsystem någonstans i ett av de ca hundra miljarder galaxerna för att vi med rätta kan säga att det finns en, ur vår synvinkel, optimal planet.. och kanske dessutom med intelligent liv.
Känner man sig övertygad eller nästan övertygad om den saken så tror jag man kan se med andra ögon på vår situation här på jorden, vad vi gör mot varandra och oss själva.. hur illa ställt vi egentligen har det, eller med andra ord - hur icke-optimalt vi lever. Tror man får ett annat perspektiv på saken om man är medveten om alternativen.

Som du själv är inne på, det viktiga är inte att ta vinning på att vara bättre än sina konkurrenter. Det viktiga är snarare att söka det som är sant för en själv, att följa sina inre drifter för att nå förståelse vilket är en strävan som ger oss överlevnadsfördelar om något.

Ernest Hemingway sa det bra.

“There is nothing noble in being superior to your fellow man; true nobility is being superior to your former self.”

Jag vore ignorant om jag dömer ut möjligheten för en optimal planet, Precis som du säger finns det troligtvis miljarder med planeter med möjlighet till liv och om det bara utvecklas på en bråkdel av dessa så är möjligheterna goda att det finns planeter som både är lika och olika det liv vi känner här på jorden.

Mina tanka är dock att den evolutionen vi ser på jorden och där vi är idag är inte enbart en slump utan den känns väldigt logisk för hur liv skall utvecklas och överleva. Detta enligt de förutsättningar vi har här på jorden men jag tror att denna utveckling hade skett även om förutsättningarna varit vitt skilda.

Ett liv full i harmoni utan behov av att tävla och förbättra sig själv skulle troligtvis leda till att vi inte behöver kämpa för att utvecklas och jag tror vi blivit uttråkade. Nu resonerar jag som en människa och det är mycket möjligt att man om man varit upplyst kunnat se mer till planetens totala harmoni. Problemet i resonemanget är dock att det är först när vi kommit upp i den nivå vi människor gjort nu som vi aktivt kan börja tänka och verka i dessa banor. Det har på jorden krävt miljarder av år av utveckling och anledningen att vi är där vi är idag är just pga de egenskaper vi har som då ger en baksida i form av avsaknad harmoni. Som jag skrev i min tidiigre post tror jag det är omöjligt att gå från det vi har idag till det du eftersträvar utan det bör ha kommit naturligt i ett tidigare stadium.

Sedan kan vi ändå vara lite stolta över att vi idag är mer upplysta och faktiskt överlag hyser ett större engagemang i rättvisefrågor, jämlikhet, människors lika värden och miljöfrågor. Jag vill tro att människan överlag idag är mer omtänksam om samhället i stort än för 50 år sedan. Vi har ett globalare nätverk och rör oss fritt över hela vår planet vilket gör att vi blir mer och mer sammanflätade och inser att vi är samma art och vi påverkas av varandra. Förr var det betydligt mycket mer vi och dem.