Religion - en mentalsjukdom

Mitt inlägg var dumt formulerat och jag ångrar att jag skrev det.

Har du något akademiskt stöd för din kategorisering, eller är det s a s egen forskning?

Det behövs ingen "forskning" för att konstatera att teism ... typ kreationism ... är såpass verklighetsfrämmande, att det tydligt rör sig om nån version av mental dysfunktionalitet.

OM detta nu är en sorts ursäkt: Apology accepted.


Som en samlat tes är det hemmasnickrat. Dom separate detaljer är däremot legitima i skolpsykologin.

Behövs det verkligen forskning för att konstatera att det handlar om indoktrinering och/eller mentalsjukdom om man tex tror att Jorden är 6000 år gammal eller att Jorden är platt (ja, detta förekommer faktiskt fortfarande)?

Ska jag vara tacksam för att du inte är ännu mindre nyanserad? Ja, så kanske man kan se det.

Btw går ju förstås även det här myntet att vända på. Är ateister mentalt friska? Google på 'atheism mental' ger en del uppslag

https://www.google.se/search?ie=UTF-8&client=ms-android-samsung&source=android-browser&q=atheism+mental&gfe_rd=cr&ei=RejdVqn9Eaur 8weY8YfwDg

Du kanske kunde vara lite mer specifik än att bara be folk att googla?

Ja. Och det är nog inte heller så svårt att forska på, så varför bara hitta på?

Yepp. Men det där var exakt så specifikt som jag ville ha det. Bara peka på att idén finns åt båda hållen. Det är inte som jag tänker själv i något av fallen.

Skall jag subkategorisera ytterligare före du blir nöjd? Är det det du säger?


Den har jag faktisk väntat på, och svaret är tills vidare att det är så gott som omöjligt att skapa en relevant kategori av individer som ... som enda gemensama grund-definition ... är "UTAN 'gud ".

Försök ersätta ordet "ateister" med något som är mera klassificerbart, så blir det kanske enklare att greppa och tala om det.

Om DU behöver forskning för att betrakta kreationism e.dyl. som verklighetsfrämmande är din sak.

Tycker du att jag bara "hittar på" när jag säger att det krävs indoktrinering och/eller mentalsjukdom för att tro på något om verklighetens beskaffenhet som bevisligen är helt åt helvete felaktigt?

Det är en sak att ha en personlig tro om saker som inte kan falsifieras (tex vissa gudsbegrepp) och en helt annan att tro på saker trots att det är bevisat att föreställningen är felaktig.
Det är ju i princip definitionen av en vanföreställning.

Nu handlade det ju inte om "verklighetsfrämmande" utan om mental störning. Och JA, någon sådan diagnos är jag inte beredd att ställa på någon beroende enbart på vad han tror eller inte tror på.

Eftersom jag inte är en crackpot vare sig inom psykiatri eller något annat.

Jag tror mig förstå att pådyvlande religionskritiker gärna vill se sig själva som försvarare av rationalitet och vetenskap. Men hur rimmar det egentligen med hemsnickrad crackpotteri?

Inte alls.