Citat:
Ursprungligen postat av
Crankmine
Jag kan bara tala för mig själv . Jag har GAD + missbruksproblematik. Sen jag började med lyrica har jag ett fungerande liv ,sköter ett arbete mm. Förut var mitt liv fyllt med blandmissbruk in o ut på avgiftningar behandlingshem uppsagd från jobbet mm.
Visst jag äter höga doser lyrica men jag håller mig bara till lyrica och inget annat.
Jag är ångestfri och sköter mig.
Det negativa är väl att man får äta skiten resten av livet antar jag .För o sluta med den
verkar fan omöjligt

Men i mitt fall är det bara o välja antar jag, äta lyrica och
fungera eller leva ett liv i missär . Och som det ser ut just nu väljer jag att fungera med Lyrica.
Ska börja med tack för ditt svar, Jag har som du GAD sen en massa annat på det som PTSD och ångest ( jämt). Jag har provat alla ssri, snri,ndri som finns. De har proppat mig full med zyprexa o seroquel mot min ångest o min insomnia. Jag började med oxascand o blev snabbt lågdosberoende. Fick stess i stället att trappa ut med men det funkar inte alls. Xanor blir jag uppskruvad på men känner mig lobotomerad.
Så provade jag lyrica igår o visst jag är ju nojjig för allt pga min GAD. Känner efter för mkt o blir hypokondrisk o minsta avvikelse i min kropp tolkar jag som ngt farligt o tror jag ska dö....( mååånga besök akuten, vad har jag inte sökt för??). Och det var en skum känsla jag fick igår i min kropp o jag kunde känna när den gick ur. Nojjade ett par timmar om att nu får jag väl psykos.
Men det släppte o locket lades på över mitt svarta gapande ångesthål.
Jag vill bli ångestfri. Jag vill slippa vara fånge i mitt hem o min egen kropp.Jag vill börja jobba igen. Jag har tidigare varit levnadsglad o en partytjej nu får jag konstiga tvångstankar pga min ångest o mkt tankar om att dö. Vilket skrämmer mig för jag har dödsångest. Och isolerar mig totalt
Hur snabbt börjar man må bättre? Jag märkte ju skillnad direkt igår även om första timmarna skrämde mig lite.
Har du gått upp mkt i vikt?
Fått ödem i ben o armar etc?
Vad märker du av för biverkningar?
Jag säger som dig, jag får nog äta medicin i resten av mitt liv. Men hellre det än att vara som jag är nu en zombie