Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Håller helt med er bägge här, snart är det dags att kamma hem vinsterna för SD men det ska inte ske med ett aggressivt sätt utan med ödmjukhet spetsad med ironi, tänk på att inte alla svenskar uppskattar den retorik vissa här förespråkar ska föras, folk i gemen vill ha stabila trovärda ledare som står kvar vid sina värderingar och inte flöjlar runt allteftersom, typ Löven.

Att strömlinjeforma en kaross för att öka hastigheten är en sak - det är vad SD varit besatta av. Vad de inte förstått är att detta bara fungerar i en nedförsbacke när gravitationen verkar på bilen. På plan mark eller i uppförsbacke räcker inte friktionsminimering.

Då krävs tvärtom friktionen mellan däck och mark, då krävs en motor som driver framåt. Då hade en levande folkrörelse varit bättre än en i bästa fall ljummet fientlig MSM.

Det paradoxala med Trump är följande: Istället för att försöka ställa sig in hos grupper som ändå är förlorade, så skapar han ett polariserat klimat som mobiliserar de egna målgrupperna. Vilket faktiskt tycks leda till att både svarta och latinos dras till honom mer än vad t ex Romney lyckades med.

De republikanska primärvalen har konsekvent lockat rekordantal väljare - det är alltså inte "de närmast sörjande" som blir färre och radikalare, utan helt nya grupper som lockas in i tältet.

Det vi ser i USA och Europa är samma stigande tidvatten av populism och ilska mot etablerade partier och media. Det verkar både åt höger och vänster och ställer konventionell visdom på huvudet.

SD lyfts av detta tidvatten, men förstår inte att det är trots alla försök att "normaliseras" inför ett eroderande maktparadigm som väljarna faktiskt avskyr. Inte en enda röst hat man vunnit på att berömma M, dubbla flyktingkvoter eller förneka att det finns etniska svenskar.

Jag har sagt det i åratal: SD växer inte för att det normaliseras till rumsrenhet. Rumsrenheten kommer med växandet.

Hösten 2010 - upp: 4,7 - 5,1 - 5,5 - 6,0 - 6,3 (aug-dec): +1,6
Våren 2011 - ner: 6,7 - 6,3 - 6,0 - 6,3 - 6,2 (jan-maj): -0,5

Hösten 2011 - upp: 6,0 - 5,7 - 6,1 - 6,3 - 6,3: +0,3
Våren 2012 - ner: 6,7 - 6,3 - 5,7 - 6,1 - 6,2: -0,5

Hösten 2012 - upp: 7,0 - 7,2 - 8,4 - 9,0 - 9,5: +2,5
Våren 2013 - ner: 10,5 - 10,6 - 10,0 - 9,1 - 9,2: -1,3

Hösten 2013 - upp: 10,4 - 10,3 - 10,9 - 10,3 - 10,7: +0,3
Våren 2014 - ner: 9,9 - 9,7 - 9,9 - 9,2 - 9,2: -0,7

Hösten 2014 - upp: 10,6 - 10,5 - 13,5 - 12,9 - 14,8: +4,2
Våren 2015 - upp: 14,5 - 15,1 - 15,0 - 16,0 - 16,4: +1,9

Hösten 2015 - upp: 20,7 - 21,4 - 20,0 - 21,1 - 21,3: +0,6
Våren 2016 - ner: 21,5 - 20,4...

Med undantag för våren 2015 (DÖ, pajasregering, avvärjt nyval, ökande strömmar hit) har det alltså alltid varit lite lojt för SD på våren. Peak i dec eller jan, sedan ähhhh. 7K måste jobba jävligt hårt för att 2016 inte ska bli ännu ett pestens år.

Väl talat, jag ska rama in detta. Trump får bli vårt lackmuspapper, vi ser en intressant "europeisering" av amerikansk politik. Jag hoppas SD hittar en egen svensk mer lagom variant och får fart på siffrorna igen. För just nu är jag dötrött på de delar som uttrycker undfallenhet. Varför ska man vara undfallen inför politiska fiender (och där ingår journalistpartiet)?

Sammanfattningsvis och plausibel uppskattning av SD:s potential!

Det är just detta som är problemet.
Både S och M ser nuvarande migrationspolitik som tillfällig.
Denna måste permanentas och skärpas ytterligare.

Att mobilisera nya grupper är en framkomlig väg i USA med sitt valdeltagande på 55%. I Sverige är vi på 86% (botten 80% 2002, toppen 92% 1976) och därför ligger partiernas fokus av uppenbara skäl på att sno marknadsandelar från varandra istället för att fiska på land. Den dalande kurvan sedan 70-talet är till stor del en följd av massinvandring. Valdeltagandet bland inrikes födda 2014 var 89,8%, utrikes 72,2%. Det är alltså inte SD som sitter på mobiliseringspotential bland nya väljare, det är snarare ett hypotetiskt svennehatande populistparti för invandrare som gör det, både bland invandrare och oikofober som saknar ett tillräckligt självutplånande alternativ. SD måste in och slåss i nollsummespelet om de 90% svennar som redan röstar.

Vidare så är taket lägre i Sverige för den typ av kampanj som Trump driver. Han hänger upp allt på en avdammad slogan från Reagan och i övrigt snackar han mest skit och ger vidlyftiga löften om att fixa allt. I Sverige är det inte så lätt att bygga hallelujastämning på det sättet, väljarna vill höra konkreta förslag och utvärdera dem. Media plockar isär alla nya utspel senast nästa dag.

Fast det där med polarisering stämmer nog, något som även sossarna har insett med sina utspel att införa vänster-högerskalan igen (även om det i deras fall bara handlar om demagogiska diversionsmanövrar för att slippa behöva ta debatten med SD om invandringshaveriet).

Politik ska ju engagera. Lyssnar jag på Jimpan får jag inget intryck av att läget är kritiskt eller ens att Jimpan tycker det är så viktigt alla gånger det han säger. Viktigare är att vara "lugn, fin och statsmannalik". Det var kanske inte var helt fel tidigare när menigheten trodde att SDare åt barn, men nu är läget annat. Nu måste man faktiskt både kunna engagera samt passionerat och rationellt tala för sin linje (där det nu finns konkurrens, åtminstone teoretiskt). SD behöver inte kopiera Trump, men SD borde lära sig av honom hur man skaffar sig en egen plattform, på egna villkor, det är inte journalisterna som ska bestämma ramarna och vilka frågor som ska tas upp: Journalisterna ska uppfostras att återigen bli vad de borde vara, rapportörer. Passa på att angripa journalisterna när de får chansen, gör dem osäkra. Kommer då SD inte längre bli inbjudna till agenda för att diskutera invandringspolitik om SD konsekvent genomför en sådan strategi? Blir de ännu mer hatade av journalisterna? Ingen större förlust, för de blir de i alla fall inte, utom vid några få extremt stagade tillfällen där de ska stå till svars för något. Och mindre hatade blir de inte i alla fall.

Och när man debatterar med politiska meningsmotståndare, varför vara lugn och statsmannalik främst? Det är personer som ljugit, hycklat och bedragit som står som motdebattör för varje SDare. Varje påläst SD debattör skulle kunna dra fram flera dussintals exempel ur varje motdebattör. Läs på, se till att få fram det, säg det varje gång.

Jag tror inte att SD saknar passion för sin sak, tvärtom, men de saknar fortfarande personer som är både intellektuellt överlägsna och goda retoriker och debattörer. Jag har sagt det förut, se till att rekrytera de bästa (som är tillgängliga), lär av sossarna på 60-talet. Men en anlednig till den upplevda mesigheten är säkert också den osäkerhet man spridit i partiet om vad man får säga och vad man inte får säga. Kanske finns en del att jobba på där. Och få ordning på opinionssiffrorna igen.

Vad borde då Jimpan sagt när reportrarna frågade om de dalande opinionssiffrorna? Jo han borde självklart sagt att det är åt helvete. Inte för SD självt, men för landet - det här landet är i katastrofalt skick pga av en absurt undermålig politiker- och journalisttkader. Allra mest skuld har de två senaste regeringar som fört en fullständig vettlös politik (Han namnger samtidigt alla med graverande track-record). Han ska säga att han inte är nöjd förrän han har 51% och/eller regeringsmakten, för landet är i en så stor fara att han tvivlar på dess fortbestånd. Allt detta endast på grund av de andra politikerna oförmåga, ovilja, och feghet att hantera situationen, något som dessutom fått fortgå i decennier, trots alla uppenbara varningssignaler. Han avslutar med att säga att han och SD jobbar natt och dag för att rädda vad som räddas kan och att de inte kommer att vara helt nöjda förrän den sista moskén är stängd (det sista kan ju möjligen modereras aningen ).

Jag vill inte ha ett gäng otydliga kamrerstyper att representera mig. Ville jag det, skulle jag rösta på AKB istället.

Att få fram karismatiska ledare av världsformat, det är inte enkelt. 7-klövern har absolut inte sådana politiker utan det är grått och torftigt. Kanske bara att man retar sig lite på dom, som exempelvis man gör på Stefan Löfven.

Jag beundrar ändå Jimmie Åkesson för att han bevarar lugnet i debatter och inte börjar stormskälla på sina motståndare. Inför osakliga journalister bevarar han även då lugnet liksom Mattias Karlsson.

Sedan har vi Jomshof, lite mer aggressiv men saklig. Paula Bieler, ja det behövs fler kvinnor, trots allt. Jag tror att SD skall ägna sig nu åt att jobba med fakta. Hela tiden trumma budskapet om vad hela eländet kostar och att absolut inte pensionerna räddas.

Jag tror att SD måste börja bolla med siffror och visa Svenska folket att det inte är så gott ställt, slå hål på motståndarnas propaganda, påvisa att integrationen inte fungerar och aldrig kommer att fungera.

Ett demagogiskt fenomen som Trump skakar man inte fram så lätt i vårt land

Nu har SD haft en extrem tillväxt och landsförrädarna i M har snott SD politik rakt av, givetvis ger det invandringskritiska moderater ett hopp om att partiet äntligen vaknat.
Vad väljarna kommer upptäcka är att M inte vill påverka den svenska politiken före valet 2018.
Allahiansen är död då olikheterna i viktiga frågor är för stora vilket kommer visa sig.

SD kommer sätta ny fart när problemen med massinvandringen eskalerar.

USA har dessutom en betydligt mer öppen media som underlättar för personer för Trump att komma fram, i Sverige hade Trump aldrig släppts fram på samma sätt.
Ett SD som behandlats/behandlas normalt av media hade redan nått 25 % i valet 2014.

Men just därför ska man ge igen, bli personliga. Bli överlägsna. Tror ni att sympatierna hamnar hos journalisterna? Nää knappast.